Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Mörbylånga kommun
Mörbylånga kyrka Öland
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Mörbylånga kyrka Öland
Det var byggmästaren i Kalmar, Johan Petersson som i början av 1800-talet gjorde ritningarna till den nuvarande kyrkan i Mörbylånga. Dessa ritningar omarbetades senare av Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet i Stockholm.
Den nya kyrkan invigdes 1813 av biskopen i Kalmar stift Magnus Stagnelius, som var far till skalden Erik Johan Stagnelius.
När den nya kyrkan byggdes behöll man dock tornet från den äldre kyrkan som legat på samma plats sedan 1200-talet. Tornet fick dock en ny avslutning med en åttakantig lanternin 1872 efter ritningar av Johan Erik Söderlund.
På 1930-talet byggdes den nuvarande sakristian och interiören blev kraftigt förändrad.
Men planeringen för ombyggnaden tog tid, och stadsarkitekt Josef Fredrik Olson i Kalmar som stod för ritningarna hade det inte lätt. Samarbetet var inte helt friktionsfritt på slutet. Ursprungligen hade han begärt ett arvode om 4.000 kronor för alla för bygget erforderliga arkitektarbeten. Sedan begärde han och fick ytterligare 500 kronor, "enär han på grund av de många meningsskiljaktigheterna mellan församlingen och Byggnadsstyrelsen fått uppgöra flera förslag och utredningar, än beräknat varit". Det hade mellan 1924 och 1931 blivit åtta förslag, fördelade på ett fyrtiotal ritningar, flera arbetsbeskrivningar, minst en gipsmodell, flera resor mellan Kalmar och Mörbylånga, men även till och från Stockholm, innan församlingen, kyrkobyggnadskommitten,
Byggnadsstyrelsen, riksantikvarien och domkapitlet i Växjö kunde ena sig om en slutgiltig lösning till ombyggnad.
Församlingen hade en önskan om att få en ”vacker och stämningsfull altartavla ... såsom i andra kyrkor".
Altaruppsatsen är ritad av Josef Fredrik Olson utförd 1931 och består dels av rödbrun ölandsmarmor, dels av trä. För stenarbetena svarade Sandvikens Sten-och Bildhuggeri, medan Theodor Karlsson utförde träskulpturerna.
När det gällde altartavlan hade kyrkobyggnadskommiten två förslag på konstnärer. Erik Jerken föreslog Bergspredikan som ämne, men fick i stället beställning på en skiss med Uppståndelsen. Den andre konstnären på förslag var Nils Asplund. Kyrkobyggnadskommitten studerade på ort och ställe hans altartavla i Ljungby från 1924 i en altaruppsats, ritad av stadsarkitekt Olson. Efter besöket i Ljungby bestämde man sig för Asplund, som fick i uppdrag att göra en tavla med motivet ”Heliga tre konungars tillbedjan”.
Triumfkrucifixet som hänger i korbågen är från 1930-talets början, och är skapad av skulptören Arvid Källström från Påskallavik nära Oskarshamn.
Krucifixet skänktes till minnet av en av ledamöterna i kyrkobyggnadskommitten, kyrkvärden Ernst Jonsson, av hans hustru Berta.
Den gamla ursprungliga kyrka i Mörbylånga, som då var annexkyrka till kyrkan i Resmo drabbades många gånger av bränder och skövling under striderna med Danskarna, och den enda av de ursprungliga medeltida inventarierna som finns kvar och bevarad i den nya kyrkan är resterna av kroppen till triumfkrucifixet, som daterar sig till 1200-talet.
På södra korväggen finns en gravsten i öländsk kalksten över Olof Nilson, som dog 1610 och dennes hustru Brita Pärsdotter död 1597.
På motsatta korväggen finns en gravhäll från slutet av 1600-talet över kronabefallningsman Olov Persson och hans hustru Annika Anna Olofsdotter Bremer
När Almfelt ritade kyrkans interiör i början av 1800-talet fanns en predikstol vid norra väggen, som dock hade blivit överkorsad på ritningen och istället hade en predikstolsaltare ritats vid kyrkorummets östra sida. Sannolikt hade murmästare Petersson sin del i det hela, han byggde nämligen fyra altarpredikstolar på Öland.
Vid kyrkans restaurering 1931 såg församlingens till att låta flytta predikstolens korg till norra sidan.
Korgen är skulpterad 1747 av Anders Dahlström den äldre. men på norra sidan av predisktolskorgen är spegeln vänd upp och ner.
På ljudtaket från 1966 har placerats skulpturer från 1931 skapade av G Th Karlsson.
Dopfunten av grå, öländsk kalksten inköptes 1966 från Ölands Sandviks AB och skänkt av församlingsbor.
I bakre delen av kyrkorummet finns en runsten från senare delen av 1000-talet uppställd. I översättning lyder runskriften: "Joar och Spjall och Eliv och Bove de lät resa stenen efter sin fader Säfus". Under tidig medeltid användes stenen som lockhäll med inskriftssidan vänd nedåt och murad ovanpå en hällkista. Men när den påträffades 1960 på kyrkogårdens nordöstra del placerades den först i tornets första våning, uppställdes 1977 i vapenhuset och har sedan fått flytta in i kyrkorummet.
1832 byggde församlingens klockare J. Wallander en orgel, och ville inte ha någon annan ersättning för verket än den att själv få spela på det.
Församlingen yttrade likväl att han ej skulle bli obelönad. Senare framställde dock Wallander ändå en önskan om att få ersättning för sina stora utlägg för orgeln, något som församlingen erbjudit sig vilja gå med på, dock först sedan verket hade besiktigats.
Men när domkyrkoorganisten Anders Holmberg i Kalmar något senare besiktigade verket, fann han det "felaktigt", varför församlingen nekade Wallander slutbetalning. Istället yrkade den på att han skulle taga ned verket och "att göra däraf det gagn, det han för godt finner", men de 300 riksdaler som han dittills hade fått skulle han få behålla.
Ett halvår senare ville församlingen ändå betala Wallander, sedan han sökt förbättra orgelverkets brister.
I mitten av 1850-talet ersatte Wallanders orgel av ett nytt orgelverk byggt av Nils Petter Petersson från Visby. Kyrkans tredje orgeln installerades 1911 och var byggd av Johannes Magnusson i Göteborg. Den nuvarande orgeln som alltså är den fjärde i ordningen är också byggd av en Göteborgsfirma, Olof Hammarberg som även har byggt fasaden.
Den nya kyrkan invigdes 1813 av biskopen i Kalmar stift Magnus Stagnelius, som var far till skalden Erik Johan Stagnelius.
När den nya kyrkan byggdes behöll man dock tornet från den äldre kyrkan som legat på samma plats sedan 1200-talet. Tornet fick dock en ny avslutning med en åttakantig lanternin 1872 efter ritningar av Johan Erik Söderlund.
På 1930-talet byggdes den nuvarande sakristian och interiören blev kraftigt förändrad.
Men planeringen för ombyggnaden tog tid, och stadsarkitekt Josef Fredrik Olson i Kalmar som stod för ritningarna hade det inte lätt. Samarbetet var inte helt friktionsfritt på slutet. Ursprungligen hade han begärt ett arvode om 4.000 kronor för alla för bygget erforderliga arkitektarbeten. Sedan begärde han och fick ytterligare 500 kronor, "enär han på grund av de många meningsskiljaktigheterna mellan församlingen och Byggnadsstyrelsen fått uppgöra flera förslag och utredningar, än beräknat varit". Det hade mellan 1924 och 1931 blivit åtta förslag, fördelade på ett fyrtiotal ritningar, flera arbetsbeskrivningar, minst en gipsmodell, flera resor mellan Kalmar och Mörbylånga, men även till och från Stockholm, innan församlingen, kyrkobyggnadskommitten,
Byggnadsstyrelsen, riksantikvarien och domkapitlet i Växjö kunde ena sig om en slutgiltig lösning till ombyggnad.
Församlingen hade en önskan om att få en ”vacker och stämningsfull altartavla ... såsom i andra kyrkor".
Altaruppsatsen är ritad av Josef Fredrik Olson utförd 1931 och består dels av rödbrun ölandsmarmor, dels av trä. För stenarbetena svarade Sandvikens Sten-och Bildhuggeri, medan Theodor Karlsson utförde träskulpturerna.
När det gällde altartavlan hade kyrkobyggnadskommiten två förslag på konstnärer. Erik Jerken föreslog Bergspredikan som ämne, men fick i stället beställning på en skiss med Uppståndelsen. Den andre konstnären på förslag var Nils Asplund. Kyrkobyggnadskommitten studerade på ort och ställe hans altartavla i Ljungby från 1924 i en altaruppsats, ritad av stadsarkitekt Olson. Efter besöket i Ljungby bestämde man sig för Asplund, som fick i uppdrag att göra en tavla med motivet ”Heliga tre konungars tillbedjan”.
Triumfkrucifixet som hänger i korbågen är från 1930-talets början, och är skapad av skulptören Arvid Källström från Påskallavik nära Oskarshamn.
Krucifixet skänktes till minnet av en av ledamöterna i kyrkobyggnadskommitten, kyrkvärden Ernst Jonsson, av hans hustru Berta.
Den gamla ursprungliga kyrka i Mörbylånga, som då var annexkyrka till kyrkan i Resmo drabbades många gånger av bränder och skövling under striderna med Danskarna, och den enda av de ursprungliga medeltida inventarierna som finns kvar och bevarad i den nya kyrkan är resterna av kroppen till triumfkrucifixet, som daterar sig till 1200-talet.
På södra korväggen finns en gravsten i öländsk kalksten över Olof Nilson, som dog 1610 och dennes hustru Brita Pärsdotter död 1597.
På motsatta korväggen finns en gravhäll från slutet av 1600-talet över kronabefallningsman Olov Persson och hans hustru Annika Anna Olofsdotter Bremer
När Almfelt ritade kyrkans interiör i början av 1800-talet fanns en predikstol vid norra väggen, som dock hade blivit överkorsad på ritningen och istället hade en predikstolsaltare ritats vid kyrkorummets östra sida. Sannolikt hade murmästare Petersson sin del i det hela, han byggde nämligen fyra altarpredikstolar på Öland.
Vid kyrkans restaurering 1931 såg församlingens till att låta flytta predikstolens korg till norra sidan.
Korgen är skulpterad 1747 av Anders Dahlström den äldre. men på norra sidan av predisktolskorgen är spegeln vänd upp och ner.
På ljudtaket från 1966 har placerats skulpturer från 1931 skapade av G Th Karlsson.
Dopfunten av grå, öländsk kalksten inköptes 1966 från Ölands Sandviks AB och skänkt av församlingsbor.
I bakre delen av kyrkorummet finns en runsten från senare delen av 1000-talet uppställd. I översättning lyder runskriften: "Joar och Spjall och Eliv och Bove de lät resa stenen efter sin fader Säfus". Under tidig medeltid användes stenen som lockhäll med inskriftssidan vänd nedåt och murad ovanpå en hällkista. Men när den påträffades 1960 på kyrkogårdens nordöstra del placerades den först i tornets första våning, uppställdes 1977 i vapenhuset och har sedan fått flytta in i kyrkorummet.
1832 byggde församlingens klockare J. Wallander en orgel, och ville inte ha någon annan ersättning för verket än den att själv få spela på det.
Församlingen yttrade likväl att han ej skulle bli obelönad. Senare framställde dock Wallander ändå en önskan om att få ersättning för sina stora utlägg för orgeln, något som församlingen erbjudit sig vilja gå med på, dock först sedan verket hade besiktigats.
Men när domkyrkoorganisten Anders Holmberg i Kalmar något senare besiktigade verket, fann han det "felaktigt", varför församlingen nekade Wallander slutbetalning. Istället yrkade den på att han skulle taga ned verket och "att göra däraf det gagn, det han för godt finner", men de 300 riksdaler som han dittills hade fått skulle han få behålla.
Ett halvår senare ville församlingen ändå betala Wallander, sedan han sökt förbättra orgelverkets brister.
I mitten av 1850-talet ersatte Wallanders orgel av ett nytt orgelverk byggt av Nils Petter Petersson från Visby. Kyrkans tredje orgeln installerades 1911 och var byggd av Johannes Magnusson i Göteborg. Den nuvarande orgeln som alltså är den fjärde i ordningen är också byggd av en Göteborgsfirma, Olof Hammarberg som även har byggt fasaden.
