Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Älmhults kommun
Pjätteryds kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Pjätteryds kyrka
Den 26 september 1841 invigde kontraktsprosten Petrus Granstrand den nya kyrkan i Pjätteryd, som då ersatte en liten medeltida kyrka.
Biskopen i Växjö Esaias Tegnér tyckte inte de små medeltida kyrkorna, och sa bland annat vid invigningen av en ny kyrka om kyrkorummet: ”Man fodrar med rätta att det skall vara ljust, ty kristendomen är en ljusets lära och trivs ej i mörker, himlens ljus räcker till för templet, blott vi vilja insläppa det”.
I många fall genomdrev Tegnér nya kyrkobyggnader mot församlingarnas vilja, så även här i Pjätteryd, där man dock kämpade emot i det längsta. Det tog ett och ett halvt årtionde att genomföra beslutet om en ny kyrka. Här var det främst prosten Pehr Bråkenhielm som bromsade rivningen av den gamla kyrka.
Ritningarna till de nya kyrkorna utfördes av Överintendentsämbetet i Stockholm, och Tegnér påverkade alltså inte själv utformningen av de nya kyrkorna, men de motsvarade i hög grad hans egen uppfattning om hur en kyrka skulle vara.
Hur Pjätteryds kyrka, som revs 1836, såg ut finns uppgifter om tack vare anteckningar som folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren gjorde. Själva kyrkobyggnaden var märklig, uppförd av liggande timmer medan den lägre omgången, som löpt runt hela byggnaden, var uppförd av stående plankor av ek.
Varför kyrkan var byggd på detta egendomliga sätt, som närmast för tankarna till norska stavkyrkor, är okänt.
En modell av den gamla kyrkan finns att se i den nuvarande kyrkan.
Enligt sägnen var det en fru Pieta som på 1300-talet lät bygga kyrkan, som var den första i trakten. Fru Pietra bodde själv på Boön och hon anses ha varit såväl rik som mäktig. Kanske är det efter henne som församlingen har fått sitt namn.
Den nya kyrkan började byggas 1833 av byggmästare L. Carlsson från Sölvesborg efter ritningar av Samuel Enander, som var arkitekt eller konduktör som det då hette, vid Överintendentsämbetet i Stockholm.
Kyrkan togs i bruk den 1:a söndagen i advent 1834, men invigningen sköts hela tiden på framtiden och kunde alltså genomföras först i september 1841.
I tornet hänger bland annat en lillklocka som gjöts 1688, men som sprack redan efter två år viss själaringningen för Erland Gyllenollon från Osby. Klockan gjöts dock inte om utan har fått ringa sin spruckna klang allt sedan dess. Storklockan blev omgjuten 1801.
Efter att den nya kyrkan stod klar revs den gamla kyrkan och virket såldes därefter i oktober 1836 på auktion, något som inbringade 187 riksdaler.
Men man behöll altaruppsatsen från den gamla kyrkan, skapad 1731 av Sven Segervall från Växjö.
Altaruppställning från 1877 med målningar på sidorna föreställande Moses och aposteln Johannes framställda av professor Bengt Nordenberg, som verksam i Düsseldorf. Han har även skapat själva altartavlan med motivet "Jesus vid 12 års ålder i templet".
Här finns ett krucifix skapat av Eva Spångberg, som vid en omröstning arrangerad av Kyrkans Tidning utsågs till 1900-talets viktigaste kvinna inom Svenska Kyrkan. Eva Spångbergs verk är bland annat representerade i Storkyrkan i Stockholm, Växjö domkyrka och Guldhedskyrkan i Göteborg.
Tidigare använde man en liten tavla som skänktes till kyrkan av arvingarna till Pehr Bråkenhiälm. Den föreställer nattvardens instiftande och ska under Bråkenhielms tid hängt i den gamla prästgårdens matsal. Tavlan är osignerad men den är utförd i precis samma stil som altartavlan i St Petri kyrka i Malmö, även om denna målning är betydligt mindre. Kanske är denna tavla ett utkast till den större i Malmö, som målades av mäster Peiter Hartman.
Den nya kyrkans första orgel byggdes 1854 av J.M. Blomqvist i Virestad. Detta orgelverk ersattes av ett nytt 1932 byggt av A.Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund. Det allra senaste orgelverket är byggt 1979 av Västbo Orgelbyggeri.
I kyrkan finns en dopfunt från omkring år 1180 - 1250 gjord av sandsten. Den stod alltså tidigare i Pjätteryds gamla kyrka, men när denna kyrka revs 1836 hamnade dopfunten sönderslagen på kyrkogården. Hela inskriften är känd tack vare en bevarad teckning som domprosten Anders Goedings gjorde 1704.
I översättning från runskrift stod där en gång: ”Ave Mary, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor.”
Den dopfunt som används idag skänktes till kyrkan av syföreningen 1936.
En annan raritet är en madonnafigur som nu finns säkert inlåst i sakristian, den så kallade Pjätterydsmadonnan, en träskulptur av jungfru Maria från sent 1100-tal. Den stod i hundratals år i Pjätteryds gamla kyrka, och när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet fick den flytta med. Visserligen finns det ett 70-tal liknande skulpturer i Sverige från den här tiden, men ute i Europa finns de knappt alls kvar. Och av de som finns i Sverige så är nästan alla i en annan stil.
Denna madonnan kunde enligt legenden bota tandvärk. Mitt i bröstet finns ett urgröpt hål där människor förr karvade ur flisor. Med en sådan i munnen kanske värken släppte.
När biskop Henric i Linköping var på visitation vid midsommar 1489, utfärdade han ett avlatsbrev: att ”alla som med andakt krummade sig för belätet i Pjätteryds kyrka skulle få 40 dagars avlat”.
På historiska museet i Stockholm finns en liten medeltida altarsten som skänktes dit av församlingen på 1800-talet.
Utanför ingången till kyrkogården finns en fattigbössa, dock från 1992. då tillverkad efter gammal förebild av Ville Johansson som stod för smidesarbetet och Lennart Käll som gjort träarbetet. Den gamla fattigbössan togs bort 1888.
Biskopen i Växjö Esaias Tegnér tyckte inte de små medeltida kyrkorna, och sa bland annat vid invigningen av en ny kyrka om kyrkorummet: ”Man fodrar med rätta att det skall vara ljust, ty kristendomen är en ljusets lära och trivs ej i mörker, himlens ljus räcker till för templet, blott vi vilja insläppa det”.
I många fall genomdrev Tegnér nya kyrkobyggnader mot församlingarnas vilja, så även här i Pjätteryd, där man dock kämpade emot i det längsta. Det tog ett och ett halvt årtionde att genomföra beslutet om en ny kyrka. Här var det främst prosten Pehr Bråkenhielm som bromsade rivningen av den gamla kyrka.
Ritningarna till de nya kyrkorna utfördes av Överintendentsämbetet i Stockholm, och Tegnér påverkade alltså inte själv utformningen av de nya kyrkorna, men de motsvarade i hög grad hans egen uppfattning om hur en kyrka skulle vara.
Hur Pjätteryds kyrka, som revs 1836, såg ut finns uppgifter om tack vare anteckningar som folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren gjorde. Själva kyrkobyggnaden var märklig, uppförd av liggande timmer medan den lägre omgången, som löpt runt hela byggnaden, var uppförd av stående plankor av ek.
Varför kyrkan var byggd på detta egendomliga sätt, som närmast för tankarna till norska stavkyrkor, är okänt.
En modell av den gamla kyrkan finns att se i den nuvarande kyrkan.
Enligt sägnen var det en fru Pieta som på 1300-talet lät bygga kyrkan, som var den första i trakten. Fru Pietra bodde själv på Boön och hon anses ha varit såväl rik som mäktig. Kanske är det efter henne som församlingen har fått sitt namn.
Den nya kyrkan började byggas 1833 av byggmästare L. Carlsson från Sölvesborg efter ritningar av Samuel Enander, som var arkitekt eller konduktör som det då hette, vid Överintendentsämbetet i Stockholm.
Kyrkan togs i bruk den 1:a söndagen i advent 1834, men invigningen sköts hela tiden på framtiden och kunde alltså genomföras först i september 1841.
I tornet hänger bland annat en lillklocka som gjöts 1688, men som sprack redan efter två år viss själaringningen för Erland Gyllenollon från Osby. Klockan gjöts dock inte om utan har fått ringa sin spruckna klang allt sedan dess. Storklockan blev omgjuten 1801.
Efter att den nya kyrkan stod klar revs den gamla kyrkan och virket såldes därefter i oktober 1836 på auktion, något som inbringade 187 riksdaler.
Men man behöll altaruppsatsen från den gamla kyrkan, skapad 1731 av Sven Segervall från Växjö.
Altaruppställning från 1877 med målningar på sidorna föreställande Moses och aposteln Johannes framställda av professor Bengt Nordenberg, som verksam i Düsseldorf. Han har även skapat själva altartavlan med motivet "Jesus vid 12 års ålder i templet".
Här finns ett krucifix skapat av Eva Spångberg, som vid en omröstning arrangerad av Kyrkans Tidning utsågs till 1900-talets viktigaste kvinna inom Svenska Kyrkan. Eva Spångbergs verk är bland annat representerade i Storkyrkan i Stockholm, Växjö domkyrka och Guldhedskyrkan i Göteborg.
Tidigare använde man en liten tavla som skänktes till kyrkan av arvingarna till Pehr Bråkenhiälm. Den föreställer nattvardens instiftande och ska under Bråkenhielms tid hängt i den gamla prästgårdens matsal. Tavlan är osignerad men den är utförd i precis samma stil som altartavlan i St Petri kyrka i Malmö, även om denna målning är betydligt mindre. Kanske är denna tavla ett utkast till den större i Malmö, som målades av mäster Peiter Hartman.
Den nya kyrkans första orgel byggdes 1854 av J.M. Blomqvist i Virestad. Detta orgelverk ersattes av ett nytt 1932 byggt av A.Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund. Det allra senaste orgelverket är byggt 1979 av Västbo Orgelbyggeri.
I kyrkan finns en dopfunt från omkring år 1180 - 1250 gjord av sandsten. Den stod alltså tidigare i Pjätteryds gamla kyrka, men när denna kyrka revs 1836 hamnade dopfunten sönderslagen på kyrkogården. Hela inskriften är känd tack vare en bevarad teckning som domprosten Anders Goedings gjorde 1704.
I översättning från runskrift stod där en gång: ”Ave Mary, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor.”
Den dopfunt som används idag skänktes till kyrkan av syföreningen 1936.
En annan raritet är en madonnafigur som nu finns säkert inlåst i sakristian, den så kallade Pjätterydsmadonnan, en träskulptur av jungfru Maria från sent 1100-tal. Den stod i hundratals år i Pjätteryds gamla kyrka, och när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet fick den flytta med. Visserligen finns det ett 70-tal liknande skulpturer i Sverige från den här tiden, men ute i Europa finns de knappt alls kvar. Och av de som finns i Sverige så är nästan alla i en annan stil.
Denna madonnan kunde enligt legenden bota tandvärk. Mitt i bröstet finns ett urgröpt hål där människor förr karvade ur flisor. Med en sådan i munnen kanske värken släppte.
När biskop Henric i Linköping var på visitation vid midsommar 1489, utfärdade han ett avlatsbrev: att ”alla som med andakt krummade sig för belätet i Pjätteryds kyrka skulle få 40 dagars avlat”.
På historiska museet i Stockholm finns en liten medeltida altarsten som skänktes dit av församlingen på 1800-talet.
Utanför ingången till kyrkogården finns en fattigbössa, dock från 1992. då tillverkad efter gammal förebild av Ville Johansson som stod för smidesarbetet och Lennart Käll som gjort träarbetet. Den gamla fattigbössan togs bort 1888.
