Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vetlanda kommun
Näshults kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Näshults kyrka
Näshults kyrka fick sin nuvarande tolvkantiga form när kyrkan byggdes om under första halvan av 1700-talet. Hur gammal kyrkan egentligen är vet man inte, men förmodligen byggdes den redan på medeltiden. Några brädor från den första kyrkan förvaras bland annat på Statens Historiska museum och på Jönköpings Länsmuseum. En indikation på kyrkans ålder är att den första prästen ska ha tillträtt år 1283.
Kyrkans form är inte helt unik, men av de åtta skeppsformiga timmerkyrkor som byggdes i Småland under 1700-talet är bara Näshult, Frödinge och Kråksmåla kyrkor bevarade. Lidhults kyrka som revs i slutet av 1870-talet är dock återuppförd som Sankt Olofs kapell i Tylösand.
Det var stadsbyggmästaren i Eksjö Lars Broddesson-Höflin som 1702 ritade ombyggnaden av Näshults kyrka. Han skulle också ha lett arbetet men dog innan kyrkobygget kom igång 1721, och istället leddes bygget av Jonas Sandahl som också han var byggmästare i Eksjö.
I mitten av 1800-talet hade kyrkan på grund av dåliga grundförhållanden satt sig så mycket att man funderade på att riva och bygga nytt. Länsarkitekten i Växjö rekommenderade efter en besiktning att man istället skulle renovera - vilket alltså skedde. Ytterligare en större renovering skedde på 1950-talet då man bland annat lät gjuta en ny grund och lade trossbotten under golvet.
Det cirka 500 år gamla altarskåpet - vars flygeldörrar under större delen av året står öppna - visar förgyllda figurer. I mitten ser vi Kristus som smärtomannen, till vänster Sankt Erik och på den andra sidan den heliga Katarina av Alexandria.
Vid fastlagssöndagen högmässa slås de skulpterade flygeldörrarna samman varvid vi får se passionshistorien.
På långfredagen slås även de bakre dörrarna samman, och bland annat ser vi då hur påven Gregorius den förste vid firandet av mässoffret själv får se den korsfäste gjuta sitt blod i kalken.
Man är osäker på var altarskåpet ursprungligen kommer ifrån, men det kan vara ett krigsbyte från Polen, och har kanske tillverkats i den berömda Bernt Notkes verkstad i Lübeck på 1490-talet. Bengt Nokte är annars kanske mest känd för att skapat Sankt Görans-monumentet i Storkyrkan i Stockholm. En annan teori gör gällande att skåpet istället är tillverkat i Stockholm, där man vet att Noktes oldgesäll Tomas Målare vistades i slutet av 1400-talet.
Altarskåpet som har beskrivits som ett av de förnämsta i Småland, har dock drabbats av skador, framför allt sedan man i mitten av 1950-talet satte in el-värme i kyrkan, något som lett till att träet torkat och dragit sig samman samt att färgen flagnat på en del ställen. Altarskåpet har senare vid flera tillfällen renoverats.
Predikstolen är förmodligen ursprungligen från slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet, men ombyggt på 1700-talet, då den bland annat försågs med skulpturer snidade av bildhuggaren Sven Segervall från Växjö. Vi ser här band annat de fyra evangelisterna med sina respektive attribut. Matteus med människan, Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.
Bildhuggaren Sven Segervall renoverade då också det medeltida helgonskåpet som nu är placerat på norra korväggen. Här ser vi Maria med Jesubarnet som håller en fågel i sin hand, ett motiv som är mycket ovanligt. En skulptur med liknande madonnamotiv finns i Toledo i Spanien.
Skåpet låg under lång tid bortglömd på kyrkvinden, innan den konserverades och åter fick plats i kyrkorummet. Målningarna i taket är skapade av Magnus Wikander från Västervik som dekorerat flera kyrkor i Tjust-bygden. Även läktarbröstets bilder av Jesus och de tolv apostlarna samt evangelisterna Lucas och Markus är skapade av Wikander. Under gravstenen i korgolvet vilar, enligt stenen den Ädle och Välborne Nils Persson, adlad Silversparre. Där kan vi också läsa att han avsomnade klockan 6 om eftermiddagen den 19 oktober 1572.
På södra korväggen finns ett epitafium över kyrkoherde Jakob Stocke som verkade i församling under ganska lång tid på 1600-talet, och han var också med och drevs igenom att kyrkan skulle byggas om.
Bänkdörrarna är målade med socknens gårdsnamn. Samma namn står på båda sidor om mittgången eftersom man här, ända in på 1930-talet, hade skilda sidor för män och kvinnor.
På 1700-talet rasade en intensiv strid i kyrkan om just bänkplatserna. Det var ägaren till Näshults säteri, majoren Mikael och främst kanske dennes majorska, grevinnan Lewenhaupt som fann det strida mot all anständighet att de skulle få nöja sig med den näst främsta bänkraden.
Denna bänkrad var nämligen upptagen av dåvarande ägaren till Kullebo säteri, Lars Fixenhjelm med familj. Trots klagomål hos såväl domkapitel, häradsrätt som Kungl. Maj:t blev det ingen förändring - förrän pastorskan erbjöd grevinnan sin plats på korets vänstersida.
Golvuret byggdes på 1830-talet av en Näshultsbo, men råkade efter ett antal år i olag och fick renoveras. Urverket renoverades återigen på 1950-talet av Klaes Ludvig Lundén, som var född i Näshults socken och kyrkoherde i Linneryds församling i Växsjö stift.
Han hade ett stort teknisk kunnande och lär varit en utmärkt bilmekaniker. Men hans specialitet var att tillverka ur. Klaes Ludvig Lundén som var känd över hela landet för sin skicklighet skapade bland annat flera astronomiska ur. Lundén som föddes 1876 var verksam som präst under hela sitt liv, ända till han dog 1975 i en ålder av 99 år, och med det Sveriges äldsta präst.
Krucifixet på norra väggen hängde tidigare över altarskåpet, men flyttades eftersom det inte fick plats. Vi kan se att en av de fyra evangelistbilderna saknas. Själva Kristurfiguren är från 13- eller 1400-talet, men korset är yngre.
Kyrkans första orgel som kom på plats redan i mitten av 1700-talet, och tillverkades av orgelmästaren Jonas Wistenius i Linköping för 530 daler silvermynt. 1825 renoverades orgeln, men redan 35 år senare byggdes orgelverket om av den framstående lokala orgelbyggaren Johannes Magnusson i Nässja för en summa av 1 500 riksdaler. Av de 23 orglar Magnusson tillverkade i Småland finns sex bevarade, dock inte denna i Näshults kyrka - även om delar av hans orgel ingår i den nuvarande, som invigdes år 1983, och är tillverkad av orgelbyggare Nils-Olof Berg från Farstorp.
Johannes Magnusson som var en mångsysslare har också skapat den tavla som finns på södra väggen närmast orgelläktaren.
Klockstapeln är förmodligen jämnårig med den gamla kyrkan. År 1829 blev stapeln inbyggd för att skyddas mot röta. Spiran togs då ner och ersattes med ett kors. Det kors som nu finns på stapeln kom dock på plats på 1950-talet. Storklockan är gjuten 1898 av Beckman & Co i Stockholm och mellanklockan gjöts i Jönköping 1817. Lillklockan är förmodligen från 1400-talets början och används enbart vid enstaka tillfällen. En speciell tradition för Näshults kyrka är att helgmålsringningen alltid inleds med tjugofyra klämtningar, vilka görs för hand.
Kyrkans form är inte helt unik, men av de åtta skeppsformiga timmerkyrkor som byggdes i Småland under 1700-talet är bara Näshult, Frödinge och Kråksmåla kyrkor bevarade. Lidhults kyrka som revs i slutet av 1870-talet är dock återuppförd som Sankt Olofs kapell i Tylösand.
Det var stadsbyggmästaren i Eksjö Lars Broddesson-Höflin som 1702 ritade ombyggnaden av Näshults kyrka. Han skulle också ha lett arbetet men dog innan kyrkobygget kom igång 1721, och istället leddes bygget av Jonas Sandahl som också han var byggmästare i Eksjö.
I mitten av 1800-talet hade kyrkan på grund av dåliga grundförhållanden satt sig så mycket att man funderade på att riva och bygga nytt. Länsarkitekten i Växjö rekommenderade efter en besiktning att man istället skulle renovera - vilket alltså skedde. Ytterligare en större renovering skedde på 1950-talet då man bland annat lät gjuta en ny grund och lade trossbotten under golvet.
Det cirka 500 år gamla altarskåpet - vars flygeldörrar under större delen av året står öppna - visar förgyllda figurer. I mitten ser vi Kristus som smärtomannen, till vänster Sankt Erik och på den andra sidan den heliga Katarina av Alexandria.
Vid fastlagssöndagen högmässa slås de skulpterade flygeldörrarna samman varvid vi får se passionshistorien.
På långfredagen slås även de bakre dörrarna samman, och bland annat ser vi då hur påven Gregorius den förste vid firandet av mässoffret själv får se den korsfäste gjuta sitt blod i kalken.
Man är osäker på var altarskåpet ursprungligen kommer ifrån, men det kan vara ett krigsbyte från Polen, och har kanske tillverkats i den berömda Bernt Notkes verkstad i Lübeck på 1490-talet. Bengt Nokte är annars kanske mest känd för att skapat Sankt Görans-monumentet i Storkyrkan i Stockholm. En annan teori gör gällande att skåpet istället är tillverkat i Stockholm, där man vet att Noktes oldgesäll Tomas Målare vistades i slutet av 1400-talet.
Altarskåpet som har beskrivits som ett av de förnämsta i Småland, har dock drabbats av skador, framför allt sedan man i mitten av 1950-talet satte in el-värme i kyrkan, något som lett till att träet torkat och dragit sig samman samt att färgen flagnat på en del ställen. Altarskåpet har senare vid flera tillfällen renoverats.
Predikstolen är förmodligen ursprungligen från slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet, men ombyggt på 1700-talet, då den bland annat försågs med skulpturer snidade av bildhuggaren Sven Segervall från Växjö. Vi ser här band annat de fyra evangelisterna med sina respektive attribut. Matteus med människan, Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.
Bildhuggaren Sven Segervall renoverade då också det medeltida helgonskåpet som nu är placerat på norra korväggen. Här ser vi Maria med Jesubarnet som håller en fågel i sin hand, ett motiv som är mycket ovanligt. En skulptur med liknande madonnamotiv finns i Toledo i Spanien.
Skåpet låg under lång tid bortglömd på kyrkvinden, innan den konserverades och åter fick plats i kyrkorummet. Målningarna i taket är skapade av Magnus Wikander från Västervik som dekorerat flera kyrkor i Tjust-bygden. Även läktarbröstets bilder av Jesus och de tolv apostlarna samt evangelisterna Lucas och Markus är skapade av Wikander. Under gravstenen i korgolvet vilar, enligt stenen den Ädle och Välborne Nils Persson, adlad Silversparre. Där kan vi också läsa att han avsomnade klockan 6 om eftermiddagen den 19 oktober 1572.
På södra korväggen finns ett epitafium över kyrkoherde Jakob Stocke som verkade i församling under ganska lång tid på 1600-talet, och han var också med och drevs igenom att kyrkan skulle byggas om.
Bänkdörrarna är målade med socknens gårdsnamn. Samma namn står på båda sidor om mittgången eftersom man här, ända in på 1930-talet, hade skilda sidor för män och kvinnor.
På 1700-talet rasade en intensiv strid i kyrkan om just bänkplatserna. Det var ägaren till Näshults säteri, majoren Mikael och främst kanske dennes majorska, grevinnan Lewenhaupt som fann det strida mot all anständighet att de skulle få nöja sig med den näst främsta bänkraden.
Denna bänkrad var nämligen upptagen av dåvarande ägaren till Kullebo säteri, Lars Fixenhjelm med familj. Trots klagomål hos såväl domkapitel, häradsrätt som Kungl. Maj:t blev det ingen förändring - förrän pastorskan erbjöd grevinnan sin plats på korets vänstersida.
Golvuret byggdes på 1830-talet av en Näshultsbo, men råkade efter ett antal år i olag och fick renoveras. Urverket renoverades återigen på 1950-talet av Klaes Ludvig Lundén, som var född i Näshults socken och kyrkoherde i Linneryds församling i Växsjö stift.
Han hade ett stort teknisk kunnande och lär varit en utmärkt bilmekaniker. Men hans specialitet var att tillverka ur. Klaes Ludvig Lundén som var känd över hela landet för sin skicklighet skapade bland annat flera astronomiska ur. Lundén som föddes 1876 var verksam som präst under hela sitt liv, ända till han dog 1975 i en ålder av 99 år, och med det Sveriges äldsta präst.
Krucifixet på norra väggen hängde tidigare över altarskåpet, men flyttades eftersom det inte fick plats. Vi kan se att en av de fyra evangelistbilderna saknas. Själva Kristurfiguren är från 13- eller 1400-talet, men korset är yngre.
Kyrkans första orgel som kom på plats redan i mitten av 1700-talet, och tillverkades av orgelmästaren Jonas Wistenius i Linköping för 530 daler silvermynt. 1825 renoverades orgeln, men redan 35 år senare byggdes orgelverket om av den framstående lokala orgelbyggaren Johannes Magnusson i Nässja för en summa av 1 500 riksdaler. Av de 23 orglar Magnusson tillverkade i Småland finns sex bevarade, dock inte denna i Näshults kyrka - även om delar av hans orgel ingår i den nuvarande, som invigdes år 1983, och är tillverkad av orgelbyggare Nils-Olof Berg från Farstorp.
Johannes Magnusson som var en mångsysslare har också skapat den tavla som finns på södra väggen närmast orgelläktaren.
Klockstapeln är förmodligen jämnårig med den gamla kyrkan. År 1829 blev stapeln inbyggd för att skyddas mot röta. Spiran togs då ner och ersattes med ett kors. Det kors som nu finns på stapeln kom dock på plats på 1950-talet. Storklockan är gjuten 1898 av Beckman & Co i Stockholm och mellanklockan gjöts i Jönköping 1817. Lillklockan är förmodligen från 1400-talets början och används enbart vid enstaka tillfällen. En speciell tradition för Näshults kyrka är att helgmålsringningen alltid inleds med tjugofyra klämtningar, vilka görs för hand.
