Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Alvesta kommun
Alvesta kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Alvesta kyrka
Alvesta kyrka hade tidigare ett annat namn. Från början hette kyrkan Aringsås kyrka, ett namn den fått efter den gamla socken.
Kyrkan har haft två föregångare av trä, där den äldsta var en stavkyrka. Material som finns bevarat från den första kyrkan visar att den var byggd kring 1116.
Dagens kyrka är en senmedeltida salkyrka, byggd under första halvan av 1500-talet. På 1800-talet fanns det dock långt framskridna planer på att riva kyrkan och bygga en ny.
I mitten av 1700-talet ändrades kyrkans utformning, och man byggde då bland annat till ett gravkor för friherreliga adelsätten nummer 184 på Riddarhuset, Koskull från Engaholm, som också har en gravsköld på sydväggen.
Detta gravkor är idag kyrkan kor.
Det var generallöjtnanten och landshövdingen över Kronobergs län Anders Koskull till Engaholm som lät bekosta byggandet av den nuvarande kyrkan på 1500-talet, och ätten har också skänkt mycket av inredningen som finns i kyrkan.
På 1700-talet murades den huvudingång som tidigare fanns i den södra väggen igen, och man lät istället ta upp en ny huvudingång i väster samtidigt som man byggde ett vapenhus.
Sakristian i sten ersatte 1792 en tidigare i trä.
Utvändigt under takfoten finns bevarade rester av en bård dekorerad med blad – en så kallad akantusbård.
Men det är bården inne i kyrkan som väcker uppmärksamhet. Den renoverades och fylldes i mitten av 2010-talet.
På väggarna finns även kalkmålningar bestående av blomsterurnor och draperier, förmodligen utförda i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet.
Kortaket är målat under 1700-talet av Johan Christian Zschotzscher från Växjö, som under fyra år var Pehr Hörbergs läromästare. Men mästaren dog 1766, innan Pehr han ta gesällbrev, och eleven fick börja om på nytt året efter i Göteborg. Pehr Hörberg kom sedan att arbeta som fri mästare och häradsmålare, men det är en helt annan historia.
Altartavlan föreställande nattvardens instiftande, målad 1755 av Lorentz Gottman, som var dekorationsmålare på Stockholms slott. Detta är en av de få altartavlorna av hans hand. Även ramen är ett Stockholmsarbete, utfört av ornamentsbildhuggare Gustaf Asplander.
Målningen renoverad 1856 av den i Blekinge födde men i Tyskland verksamme konstnären Bengt Nordenberg.
Över korbågen hänger ett triumfkrucifix som kom på plats på 1920-talet.
Bänkskärmar och dörrar i renässansstil är välbevarade och anses vara av stort kulturhistoriskt intresse.
Predikstolen skapad på 1700-talet av stiftsbildhuggaren Sven Segervall i Växjö, och är försedd med skulpturer föreställande Kristus samt de fyra evangelisterna med sina respektive attribut.
På predikstolen står även ett äldre timglas.
Baldakinen kröns av tre rikt skulpterade vapensköldar. I mitten tillhörande Anders Koskull. De övriga två hör till Mariana Taube och Anna Catharina Stromberg.
Piporgeln är från 1778 och gjord av Pehr Schiörlin från Linköping. Orgeln har byggts om flera gånger men bakom fasaden finns sedan mittan av 1970-talet ett verk byggt av Västbo Orgelbyggeri i Långaryd.
Kyrkan har inget torn utan de två klockorna hänger i en spånklädd klockstapel uppförd på 1700-talet.
På utsidan av kyrkogården, invid kyrkogårdsmuren finns några runstenar. På den ena berättas att: ”Vignjut reste stenen över Romund sin far. Gud hjälpe själen. Åt den värendske mannen högg Åsgöt runorna”. Detta är det äldsta omnämnandet av det gamla småländska landet Värend. Längst upp på stenen är runskriften blandad med sentida bokstäver. GA står för kung Gustav IV Adolf.
Här finns en sten som inte är en runsten, även om det ser ut så. Även här ser vi initialerna GA för den senare avsatte kungen. Men resten är rent nonsens, och tecknen bildar inga läsbara runor. Förmodligen har tecknen tillkommit på senmedeltiden eller under 1600-talet, och huggits av någon som bara ville efterlikna runskrift.
Våren 2017 blev Alvesta församling först i landet med att få Regnbågsnyckeln, en märkning som visar att man jobbar aktivt med HBTQ-frågor och att kyrkan är öppen för alla människor.
Kyrkan har haft två föregångare av trä, där den äldsta var en stavkyrka. Material som finns bevarat från den första kyrkan visar att den var byggd kring 1116.
Dagens kyrka är en senmedeltida salkyrka, byggd under första halvan av 1500-talet. På 1800-talet fanns det dock långt framskridna planer på att riva kyrkan och bygga en ny.
I mitten av 1700-talet ändrades kyrkans utformning, och man byggde då bland annat till ett gravkor för friherreliga adelsätten nummer 184 på Riddarhuset, Koskull från Engaholm, som också har en gravsköld på sydväggen.
Detta gravkor är idag kyrkan kor.
Det var generallöjtnanten och landshövdingen över Kronobergs län Anders Koskull till Engaholm som lät bekosta byggandet av den nuvarande kyrkan på 1500-talet, och ätten har också skänkt mycket av inredningen som finns i kyrkan.
På 1700-talet murades den huvudingång som tidigare fanns i den södra väggen igen, och man lät istället ta upp en ny huvudingång i väster samtidigt som man byggde ett vapenhus.
Sakristian i sten ersatte 1792 en tidigare i trä.
Utvändigt under takfoten finns bevarade rester av en bård dekorerad med blad – en så kallad akantusbård.
Men det är bården inne i kyrkan som väcker uppmärksamhet. Den renoverades och fylldes i mitten av 2010-talet.
På väggarna finns även kalkmålningar bestående av blomsterurnor och draperier, förmodligen utförda i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet.
Kortaket är målat under 1700-talet av Johan Christian Zschotzscher från Växjö, som under fyra år var Pehr Hörbergs läromästare. Men mästaren dog 1766, innan Pehr han ta gesällbrev, och eleven fick börja om på nytt året efter i Göteborg. Pehr Hörberg kom sedan att arbeta som fri mästare och häradsmålare, men det är en helt annan historia.
Altartavlan föreställande nattvardens instiftande, målad 1755 av Lorentz Gottman, som var dekorationsmålare på Stockholms slott. Detta är en av de få altartavlorna av hans hand. Även ramen är ett Stockholmsarbete, utfört av ornamentsbildhuggare Gustaf Asplander.
Målningen renoverad 1856 av den i Blekinge födde men i Tyskland verksamme konstnären Bengt Nordenberg.
Över korbågen hänger ett triumfkrucifix som kom på plats på 1920-talet.
Bänkskärmar och dörrar i renässansstil är välbevarade och anses vara av stort kulturhistoriskt intresse.
Predikstolen skapad på 1700-talet av stiftsbildhuggaren Sven Segervall i Växjö, och är försedd med skulpturer föreställande Kristus samt de fyra evangelisterna med sina respektive attribut.
På predikstolen står även ett äldre timglas.
Baldakinen kröns av tre rikt skulpterade vapensköldar. I mitten tillhörande Anders Koskull. De övriga två hör till Mariana Taube och Anna Catharina Stromberg.
Piporgeln är från 1778 och gjord av Pehr Schiörlin från Linköping. Orgeln har byggts om flera gånger men bakom fasaden finns sedan mittan av 1970-talet ett verk byggt av Västbo Orgelbyggeri i Långaryd.
Kyrkan har inget torn utan de två klockorna hänger i en spånklädd klockstapel uppförd på 1700-talet.
På utsidan av kyrkogården, invid kyrkogårdsmuren finns några runstenar. På den ena berättas att: ”Vignjut reste stenen över Romund sin far. Gud hjälpe själen. Åt den värendske mannen högg Åsgöt runorna”. Detta är det äldsta omnämnandet av det gamla småländska landet Värend. Längst upp på stenen är runskriften blandad med sentida bokstäver. GA står för kung Gustav IV Adolf.
Här finns en sten som inte är en runsten, även om det ser ut så. Även här ser vi initialerna GA för den senare avsatte kungen. Men resten är rent nonsens, och tecknen bildar inga läsbara runor. Förmodligen har tecknen tillkommit på senmedeltiden eller under 1600-talet, och huggits av någon som bara ville efterlikna runskrift.
Våren 2017 blev Alvesta församling först i landet med att få Regnbågsnyckeln, en märkning som visar att man jobbar aktivt med HBTQ-frågor och att kyrkan är öppen för alla människor.
