kyrkoguider
berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Mörbylånga kommun

Sankt Johannes kapellruin

Kyrkhamn är att gammalt fiskeläge som tillkom tack vare det omfattande sillfisket på medeltiden. Platsen omskrivs första gången år 1447 som Kyrkio hamn.

Hamnen brändes ner av danskarna år 1563, men återuppbyggdes. På 1600-talet kunde nästan 900 fiskare vistas där samtidigt, och det var då Ölands främsta fiskeläge..

Sankt Johannes kapell vid Kyrkhamn byggdes redan under senare delen av 1200-talet var helgad åt just Sankt Johannes. Det fullständiga namnet var ”Capella Beati Johannis in Kyrkohafn”. Och 1279 erhöll Nydala kloster patronatsrätten över Sankt Johannes kapell och kyrkan i Södra Möckleby.

Under reformationen övergavs kapellet och platsen markeras idag med en kulle och ett stenkors. Stenen från kapellet användes 1785 vid bygget av fyren Långe Jan, som har fått sitt namn efter denne Sankt Johannes.

Enligt denna bodde här inte bara fiskare utan även sjörövare. En av de mest fruktade pirathövdingarna hade en mycket vacker och omsvärmad dotter vid namn Rosenkind.
Men alla friarna fick nobben utom fiskargossen Sven, som bodde uppe i skogen. Rosenkinds far hade dock lovat bort henne till en rik men ful gammal storbonde, som dock förstod att Sven var ett hinder i bröllopsplanerna.
För att röja undan honom lejde storbonden en mördare. Sven var stor och stark så mördaren vågade inte möta honom ansikte mot ansikte, utan valde att sätta eld på Svens stuga, och satte sig sedan i ett träd för att se när elden tog sig. Sven var dock inte hemma. Han var med Rosenkind.
Däremot omkom Svens gamla föräldrar i lågorna, och när Sven kom hem och upptäckte detta klättrade han upprörd upp i trädet och slängde nidingen i elden som ännu inte slocknat. Sven begav sig sedan ut till havs - och blev borta. Rosenkind sörjde Sven som drunknat, och tvingades gifta sig med den gamle gubben, som omedelbart låste in skönheten för att ha henne i fred. Hennes far som trotts allt älskade sin dotter hämtade då hem henne, men lät först elda upp både den gamle rike storbonden och hans hem.
Rosenkind kunde återvända till sin källa där hon fortsatte att sörja Sven som omkommit på havet. Men en dag efter många år - berättar legenden - återvände Sven i stilig uniform. Det visade sig att han blivit räddad av ett örlogsfartyg, och därefter i flottans tjänst jobbat sig upp grad för grad.
De tu fick varandra till slut – och en brunnsvipp markerar ännu idag källan där Rosenkind och Sven brukade träffas.