kyrkoguider
berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Borgholms kommun

Sankt Birgitta kapellruin

Här vid Kapelludden fanns för länge sedan en livlig hamn och handelsplats som gick under namnet Sikavarp.
På en låg kulle ligger ruinerna av ett kapell som byggdes någon gång under början av 1200-talet och som var stort nog att kunna hysa en större församling under de tider på året då handeln var som mest intensiv.

Den Heliga Birgitta avled i Rom 1373, och enligt en legend fördes hennes kvarlevor i land här vid udden i maj året efter för vidare färd till Vadstena. Platsen beskyddades av biskopens fogde, varför det ansågs vara ett säkert ställe att gå i land på. Den Heliga Birgitta tros sedan ha blivit skyddshelgon för kapellet, men det finns även en teori om att kapellets namn istället syftar på det irländska helgonet Brigid av Kildare, som är Irlands skyddshelgon, och som också har gett namn åt Sankta Birgittas kapell i Göteborg.

Senast år 1551 drog Gustav Vasa in en större mängd silver från kapellet och i och med detta upphörde som gudstjänstlokal.

Förutom kapellets norra gavel har de flesta ytterväggarna förfallit till endast någon meters höjd. Den södra gaveln kollapsade under en vinterstorm 1914.
Stenkorset är samtida med klostret. Korset förstördes under orkanen Per den 14 januari 2007, men restaurerades av Länsmuseet och lyftes åter på plats i oktober samma år.

Längst ut på udden ligger Kapelluddens fyr byggd 1871. Det 30 meter höga rödmålande fyrtornet är ritad av Albert Theodor Gellerstedt. Fyren är tillverkad i Helsingborg och fraktades till platsen i lösa delar. Innan fyren byggdes hade sjöfarare använt kapellet och det tillhörande stenkorset som riktmärke.

En händelse närmare vår egen tid har gott till historien som Kapellkriget. Det var i slutet av 1800-talet då godtemplarrörelsen spred sig i landet, som ett svar på det utbredda fylleriet. Fyrvaktaren Oskar Olsson på Kapelludden ordnade den 16 augusti 1885 ett möte i kapellets ruin.
Många människor samlades, inte bara anhängare till nykterhetsrörelsen utan även lokala bybor som inte var helt införstådda med budskapet. Dessa hade fått lite innanför västen redan vid ankomst, och avbröt ständigt talarna med hån. Ur tingsprotokollet kan man sedan läsa att, Olof Larsson från Mörby till slut tog Olof August Jonsson från Egby i rockkragen, sägande "Ni hava hela dagen velat få slagsmål i gång, men nu skolen I få se på annat!" Så snart man hunnit utanför kapellmurarna utbröt vilt slagsmål.
Tumultet var så stort att det blev rättsligt efterspel som varade i två år och slutligen dömdes 10 personer att böta upp till 100 Riksdaler.