Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Kalmar kommun
Ljungby kyrka Kalmar län
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Ljungby kyrka Kalmar län
Den ursprungliga kyrkan som uppfördes i början av 1100-talet, var sannolik en stormannakyrka knuten till ett lokalt gods, som enligt olika källor lär ha funnits i Ljungby under tidig medeltid.
Kyrkan byggdes ut kraftigt vid slutet av 1200-talet, och den då treskeppiga medeltidskyrkan var en av de största i Kalmarbygden.
Ljungby var sedan 1600-talet prebendepastorat åt teologie lektorer vid gymnasiet i Kalmar och från år 1830 för Kalmar stifts biskopar. Det innebar att dessa var kyrkoherdar i församlingen vid sidan om sin ordinarie tjänst och uppbar löneförmån från pastoratet. Några av biskoparna bodde dessutom på Ljungby prästgård. Den siste innehavaren kyrkoherdetjänsten i Ljungby prebende pastorat var biskop Henry William Tottie som avled 1913. I och med Kalmar stifts införlivande i Växjö stift 1915 upphörde pastoratets rang som prebende och erhöll egen kyrkoherde.
Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader. Bland annat efter att kyrkan eldhärjades både i mitten av 1600- och 1700-talet. Efter ett åsknedslag 1757 byggdes kyrkan om grundligt, och när biskop Karl Gustav Schröder den första Advent 1767 återinvigde kyrkan var det i stort sett en nästan ny kyrka som stod färdig.
Nästan hundra år senare genomgick kyrkan ännu en omfattande renovering under ledning av den Skånske professor och domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius, och då tillkom kyrktornet som ersatte en klockstapel från 1500-talets slut.
Carl Georg Brunius som bland annat hade lett ombyggnationer av både Lunds som Växjö domkyrkor hyste ett stort intresse för medeltidens arkitektur och blev pionjär för den medeltidsinspirerade byggnadskonsten. I Ljungby kommer detta till uttryck genom att såväl tornet som långhuset och koret försågs med trappgavlar. Även domkyrkan i Växjö erhöll trappgavlar, som dock togs bort i slutet på 1950-talet.
Här lät Brunius bland annat också ta bort och sätta igen den gamla sydgotiska portalen i söder. Den återuppbyggdes och togs fram när kyrkan renoverades 1928.
En liknande portal finns i Roglösa kyrka söder om Vadstena i Östergötland vilket visar att murmästare vid den medeltida domkyrkobygget i Linköping även var verksamma ute i stiftet.
Vid renoveringen 1988, ledd av arkitekterna Lennart Arvidsson och Ivar Petersson, förändrades Ljungby kyrkas interiör genom att det stora koret omvandlades till en ”lillkyrka”. Vid detta tillfälle kom det nuvarande fristående altaret och dopfunten på plats.
Delar av den tidigare dopfunten, som nu förvaras på Kalmar Läns museum, som som dateras till 1200- och 1300-talet är några av de få föremål som finns kvar från den ursprungliga medeltida kyrkan. Det mesta av inventarierna har förkommit vid bränder och strider med danskarna under 1500-,1600- och 1700-talen.
Ett gravmonument finns i koret över kyrkoherden Anders Bäckström och dennes hustru Emerentia Brita Maria född Hoppenstedt, samt barn. Två porträtt av paret Bäckström finns också i ett sidorum. Emerentia var mycket stor gods och bruksägare, och ansågs när hon dog 1807 vara en av landets rikaste kvinnor. Hon sade ha haft ett gott hjärta och skapade fattighjälp såsom sockenmagasinet.
I koret finns två skulpturer som troligen är delar från en äldre altaruppsatsen utförd i mitten av 1700-talet av Jonas Berggren, förställande Mose med lagtavlorna och Den samariska kvinnan med vattenkruka, som det berättas om i Johannesevangeliet.
Det färgade glasfönster som finns i koret är från när kyrkan renoverade i mitten av 1800-talet, då alla fönster byttes ut. Men
korset i glasfönstret hör ihop med en altaruppsats som Jonas Berggrens skapade 1767.
Denna altaruppsats som idag finns placerad på södra väggen, ersattes 1924 av en altartavla skapad av Stockholmskonstnären Nils Asplund, som idag finns på norra väggen.
Även det gyllene korset som idag finns ovanför södra ingången var förmodligen altarprydnad, ritat av Brunius i samband med kyrkans renovering på 1850 talet.
Kyrkans triumfkrucifix är skuret av konstnär Arvid Källström 1928 efter att ett gammalt krucifix försvunnit.
Den nygotiska predikstolen med ljudtak tillkom vid restaureringen 1857.
Vi ska avsluta på utsidan av kyrkan. I kyrkans västra gavel finns sedan runt 1860 inmurad en bit av en runsten, som är daterad till andra hälften av 1000-talet eller början av 1100-talet. Texten lyder i översättning: ”Fet och Ragna, de läto rista stenar efter Vinterlide”.
Denna sten har tillsammans med andra stenar stått på platsen där kyrkan sedan byggdes.
Kyrkan byggdes ut kraftigt vid slutet av 1200-talet, och den då treskeppiga medeltidskyrkan var en av de största i Kalmarbygden.
Ljungby var sedan 1600-talet prebendepastorat åt teologie lektorer vid gymnasiet i Kalmar och från år 1830 för Kalmar stifts biskopar. Det innebar att dessa var kyrkoherdar i församlingen vid sidan om sin ordinarie tjänst och uppbar löneförmån från pastoratet. Några av biskoparna bodde dessutom på Ljungby prästgård. Den siste innehavaren kyrkoherdetjänsten i Ljungby prebende pastorat var biskop Henry William Tottie som avled 1913. I och med Kalmar stifts införlivande i Växjö stift 1915 upphörde pastoratets rang som prebende och erhöll egen kyrkoherde.
Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader. Bland annat efter att kyrkan eldhärjades både i mitten av 1600- och 1700-talet. Efter ett åsknedslag 1757 byggdes kyrkan om grundligt, och när biskop Karl Gustav Schröder den första Advent 1767 återinvigde kyrkan var det i stort sett en nästan ny kyrka som stod färdig.
Nästan hundra år senare genomgick kyrkan ännu en omfattande renovering under ledning av den Skånske professor och domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius, och då tillkom kyrktornet som ersatte en klockstapel från 1500-talets slut.
Carl Georg Brunius som bland annat hade lett ombyggnationer av både Lunds som Växjö domkyrkor hyste ett stort intresse för medeltidens arkitektur och blev pionjär för den medeltidsinspirerade byggnadskonsten. I Ljungby kommer detta till uttryck genom att såväl tornet som långhuset och koret försågs med trappgavlar. Även domkyrkan i Växjö erhöll trappgavlar, som dock togs bort i slutet på 1950-talet.
Här lät Brunius bland annat också ta bort och sätta igen den gamla sydgotiska portalen i söder. Den återuppbyggdes och togs fram när kyrkan renoverades 1928.
En liknande portal finns i Roglösa kyrka söder om Vadstena i Östergötland vilket visar att murmästare vid den medeltida domkyrkobygget i Linköping även var verksamma ute i stiftet.
Vid renoveringen 1988, ledd av arkitekterna Lennart Arvidsson och Ivar Petersson, förändrades Ljungby kyrkas interiör genom att det stora koret omvandlades till en ”lillkyrka”. Vid detta tillfälle kom det nuvarande fristående altaret och dopfunten på plats.
Delar av den tidigare dopfunten, som nu förvaras på Kalmar Läns museum, som som dateras till 1200- och 1300-talet är några av de få föremål som finns kvar från den ursprungliga medeltida kyrkan. Det mesta av inventarierna har förkommit vid bränder och strider med danskarna under 1500-,1600- och 1700-talen.
Ett gravmonument finns i koret över kyrkoherden Anders Bäckström och dennes hustru Emerentia Brita Maria född Hoppenstedt, samt barn. Två porträtt av paret Bäckström finns också i ett sidorum. Emerentia var mycket stor gods och bruksägare, och ansågs när hon dog 1807 vara en av landets rikaste kvinnor. Hon sade ha haft ett gott hjärta och skapade fattighjälp såsom sockenmagasinet.
I koret finns två skulpturer som troligen är delar från en äldre altaruppsatsen utförd i mitten av 1700-talet av Jonas Berggren, förställande Mose med lagtavlorna och Den samariska kvinnan med vattenkruka, som det berättas om i Johannesevangeliet.
Det färgade glasfönster som finns i koret är från när kyrkan renoverade i mitten av 1800-talet, då alla fönster byttes ut. Men
korset i glasfönstret hör ihop med en altaruppsats som Jonas Berggrens skapade 1767.
Denna altaruppsats som idag finns placerad på södra väggen, ersattes 1924 av en altartavla skapad av Stockholmskonstnären Nils Asplund, som idag finns på norra väggen.
Även det gyllene korset som idag finns ovanför södra ingången var förmodligen altarprydnad, ritat av Brunius i samband med kyrkans renovering på 1850 talet.
Kyrkans triumfkrucifix är skuret av konstnär Arvid Källström 1928 efter att ett gammalt krucifix försvunnit.
Den nygotiska predikstolen med ljudtak tillkom vid restaureringen 1857.
Vi ska avsluta på utsidan av kyrkan. I kyrkans västra gavel finns sedan runt 1860 inmurad en bit av en runsten, som är daterad till andra hälften av 1000-talet eller början av 1100-talet. Texten lyder i översättning: ”Fet och Ragna, de läto rista stenar efter Vinterlide”.
Denna sten har tillsammans med andra stenar stått på platsen där kyrkan sedan byggdes.
