Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vetlanda kommun
Ramkvilla kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Ramkvilla kyrka
De äldsta delarna av den vackert belägna kyrkan i Ramkvilla anses vara från 1300-talet. Men vid en renovering på 1960-talet fann man 26 stycken gamla brädor i taket på vinden, varav en del är från 1100-talet, något som visar att det troligen stått en stavkyrka på platsen redan under tidig medeltid. Och sannolikt är den nuvarande kyrkan uppförd på grunden till denna första kyrka.
Brädorna sändes till Nordiska Museet i Stockholm, men tre av dem har återbördats till kyrkan i Ramkvilla och förvaras nu i vapenhuset.
På utsidan av södra långhusmuren finns en bit av en runsten inmurad. Stenen återfanns när kyrkan renoverades på 140-talet och placerades förmodligen som byggmaterial när den första stenkyrkan byggdes under medeltiden.
I tornet hänger tre klockor. Storklockan är av rysk härkomst från slutet av 1300-talet och är enligt en legend hemförd från trakten av Svarthavet som botgöring för en synd.
Lillklockan är omgjuten 1834 av E Lundquist, Jönköping, och mellanklockan 1930 av K G Bergholtz i Stockholm.
Kyrkan klockor hängde tidigare i en fristående klockstapel som stod strax öster om kyrkan. Och det var tydligen en spännande lekplats för traktens barn, för 1826 ansåg man sig föranlåten att ”med stockstraff belägga de barn som kliva upp till klockorna.”
Eftersom klockstapeln också var fallfärdig beslutade man 1834 att stället bygga till kyrkan med ett klocktorn, ritat av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet.
Predikstolen med ljudtak i nyklassicistisk stil tillkom liksom altaruppsatsen på 1790-talet efter ritningar av Thure Wennberg, som var arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm, och byggd av fabrikör Nicklas Falkengren i Jönköping.
År 1931 gjordes en omfattande restaurering av kyrkan. Då togs en av de tidigare läktarna bort för att ge plats åt den nyinstallerade piporgeln, som var kyrkans första orgel. Nuvarande orgel är byggd 1975 av orgelbyggaren Nils Olof Berg.
Bröstningen till orgelläktaren visar endast tio av de tolv apostlarna med Jesus i mitten.
Altarbordet är av skiffer från Lövås och ersatte på 1970-talet ett medeltida altare som hade en relikgömma.
Dopfunten i Ramkvilla räknas till en grupp så kallade fabeldjursfuntar som är typiska för Njudungskyrkorna på Småländska höglandet, och är eventuellt skapad av Njudungsmästaren omkring år 1200. Denna funt stod ursprungligen nära ingångsdörren men flyttades efter reformationen fram i koret.
Och en träskulptur föreställande Sankt Olof är från 1200-talet. Han är lätt att känna igen då han har fötterna placerade på ett vilddjur eller ett troll. I ena handen brukar han hålla en yxa, men denna är här sedan länge försvunnen.
Sankt Olof är inte bara Norges nationalhelgon utan var också under medeltiden ett av nordens populäraste helgon. Skulpturen gömdes undan efter reformationen och låg i många år på kyrkvinden, innan den åter plockades fram på 1930-talet.
Även triumfkrucifixet som är från 1400-talet låg länge undangömt på kyrkvinden, men fick 1931 ersätta den dåvarande altartavlan. Denna är nu placerad på södra långhusväggen och har motivet ”Kvinnorna vid graven”, målad 1913 av den i Ramkvilla födde teckningsläraren Anton Isaksson.
På norra långhusväggen hänger ett epitafium över hovrättskommissarien Daniel Stocke med familj som huserade på Hallsnäs herrgård.
Från 1700-talet finns en sockenbudskalk, paten och vinkanna bevarade, alla framstående konstnärliga arbeten.
Taket har en fris i rokokostil målad 1787 av mäster Wadsten i Vetlanda.
I koret fanns tidigare en liten malmklocka, en så kallad primklocka och i ett sockenprotokoll från år 1773 står att läsa om dess öde: "Lilla chor klockan befinna sockenmännerna icke vara nödig att bruka då 3 klockor äro i stapeln. Herr Översten och riddaren Ehrenstråhle bjuder därför 16 riksdaler silvermynt, som församlingen för gott upptager. Dessa penningar betalte Herr Översten och riddaren strax till kyrkovärderna att vederbörligen uppföras".
Brädorna sändes till Nordiska Museet i Stockholm, men tre av dem har återbördats till kyrkan i Ramkvilla och förvaras nu i vapenhuset.
På utsidan av södra långhusmuren finns en bit av en runsten inmurad. Stenen återfanns när kyrkan renoverades på 140-talet och placerades förmodligen som byggmaterial när den första stenkyrkan byggdes under medeltiden.
I tornet hänger tre klockor. Storklockan är av rysk härkomst från slutet av 1300-talet och är enligt en legend hemförd från trakten av Svarthavet som botgöring för en synd.
Lillklockan är omgjuten 1834 av E Lundquist, Jönköping, och mellanklockan 1930 av K G Bergholtz i Stockholm.
Kyrkan klockor hängde tidigare i en fristående klockstapel som stod strax öster om kyrkan. Och det var tydligen en spännande lekplats för traktens barn, för 1826 ansåg man sig föranlåten att ”med stockstraff belägga de barn som kliva upp till klockorna.”
Eftersom klockstapeln också var fallfärdig beslutade man 1834 att stället bygga till kyrkan med ett klocktorn, ritat av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet.
Predikstolen med ljudtak i nyklassicistisk stil tillkom liksom altaruppsatsen på 1790-talet efter ritningar av Thure Wennberg, som var arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm, och byggd av fabrikör Nicklas Falkengren i Jönköping.
År 1931 gjordes en omfattande restaurering av kyrkan. Då togs en av de tidigare läktarna bort för att ge plats åt den nyinstallerade piporgeln, som var kyrkans första orgel. Nuvarande orgel är byggd 1975 av orgelbyggaren Nils Olof Berg.
Bröstningen till orgelläktaren visar endast tio av de tolv apostlarna med Jesus i mitten.
Altarbordet är av skiffer från Lövås och ersatte på 1970-talet ett medeltida altare som hade en relikgömma.
Dopfunten i Ramkvilla räknas till en grupp så kallade fabeldjursfuntar som är typiska för Njudungskyrkorna på Småländska höglandet, och är eventuellt skapad av Njudungsmästaren omkring år 1200. Denna funt stod ursprungligen nära ingångsdörren men flyttades efter reformationen fram i koret.
Och en träskulptur föreställande Sankt Olof är från 1200-talet. Han är lätt att känna igen då han har fötterna placerade på ett vilddjur eller ett troll. I ena handen brukar han hålla en yxa, men denna är här sedan länge försvunnen.
Sankt Olof är inte bara Norges nationalhelgon utan var också under medeltiden ett av nordens populäraste helgon. Skulpturen gömdes undan efter reformationen och låg i många år på kyrkvinden, innan den åter plockades fram på 1930-talet.
Även triumfkrucifixet som är från 1400-talet låg länge undangömt på kyrkvinden, men fick 1931 ersätta den dåvarande altartavlan. Denna är nu placerad på södra långhusväggen och har motivet ”Kvinnorna vid graven”, målad 1913 av den i Ramkvilla födde teckningsläraren Anton Isaksson.
På norra långhusväggen hänger ett epitafium över hovrättskommissarien Daniel Stocke med familj som huserade på Hallsnäs herrgård.
Från 1700-talet finns en sockenbudskalk, paten och vinkanna bevarade, alla framstående konstnärliga arbeten.
Taket har en fris i rokokostil målad 1787 av mäster Wadsten i Vetlanda.
I koret fanns tidigare en liten malmklocka, en så kallad primklocka och i ett sockenprotokoll från år 1773 står att läsa om dess öde: "Lilla chor klockan befinna sockenmännerna icke vara nödig att bruka då 3 klockor äro i stapeln. Herr Översten och riddaren Ehrenstråhle bjuder därför 16 riksdaler silvermynt, som församlingen för gott upptager. Dessa penningar betalte Herr Översten och riddaren strax till kyrkovärderna att vederbörligen uppföras".
