Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vetlanda kommun
Korsberga kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Korsberga kyrka
Första kyrkan i Korsberga byggdes där nu Korsberga Klockargård ligger.
I berget, öster om kyrkan, finns en märklig formation, i form av ett kors. Ett kors i berget, därav namnet Korsberga. Korset ligger öster om kyrkan, och därför fick det heta Österkorsberga fram till början av 1970-talet.
Det sägs att när kyrkan byggdes där var det någon som blev vred, och därför uttalade en förbannelse över kyrkan. En julottemorgon, när kyrkan är full av folk, ska kyrkan så störta ner i den underjordiska flod som rinner under kyrkan… Och det finns vatten där, för det rinner upp en källa precis norr om kyrkan, på kyrkogården.
Den första kyrkan var av trä och låg lite mer söder om den nuvarande. Denna kyrka ersattes vid 1300-talets början av en stenkyrka, som dock år 1598 härjades av en brand som förstörde större delen av inventarierna.
Efter branden uppfördes en ny kyrka, men vid en prostinstallation år 1837 yrkade biskop Esaias Tegnér på att den då svårt nedslitna kyrkan skulle byggas om. Tegnér gillade för övrigt inte små mörka kyrkor. Stort och ljust kulle det vara!
Länsbyggmästare Carl Robert Palmér fick några år senare i uppdrag av församlingen att utarbeta ritningsförslag på en ny kyrka. Dessa ritningar bearbetades ett par gånger av Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet.
Han första förslag ratades av församlingen och det var inte förrän Åbom gjorde ett nytt förslag som låg närmare Palmérs förslag som det vann församlingens gillande.
Grundstenen till den nuvarande kyrka lades 1855, och bygget leddes av murmästaren Jonas Malmberg från Växjö.
Kyrkan togs i bruk året efter då den fortfarande var halvfärdig, men invigningen av kyrkan som kom att rymma
närmare 1.000 personer, skedde först 1862 av biskop Henrik Gustaf Hultman.
Den första större restaureringen genomfördes 1925 efter ritningar upprättade av målarmästare W Isaksson och arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Då ställdes det ursprungliga altarkorset med svepeduk undan och ersattes med en Kristusskulptur - en kopia av bertel Thorvaldsens berömda Kristusfigur som i original finns i Köpenhamns domkyrka.
I början av 1950-talet genomgick kyrkan åter en restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och senare arkitekt Bent Jörgen Jörgensen. Korabsiden som ursprungligen varit öppen intill sakristian, endast avskild med ett lågt skrank byggdes då igen med en vägg bakom kolonnerna.
En ny invändig restaurering gjordes 1982 efter program av arkitekt Lars Löfstedt, Jönköping, och det var i samband med denna restaurering som kyrkorummet erhöll sin nuvarande färgskala.
1942 fick kyrkan en ny dopfunt tillverkades av öländsk kalksten av AB Bröderna Styrenius i Västervik.
Ett antal föremål har bevarats från den föregående kyrkan på platsen.
Två bilder föreställande Moses och Aron kan möjligen vara kvarlevor från den eldhärjade 1300-talskyrkan på platsen.
Här finns också adelsvapen - eller så kallat Huvudbaner som bars före kistan vid begravningen, och som sedan hängdes upp i kyrkan. Detta är över Robert Johan Stuart till Rockelstad, som dog 1698.
Kyrkan äger även en rikt broderad mässkrud daterad från 1696, som troligen ett krigsbyte från Polen.
Vidare har kyrkan antependier från mitten av 1700-talet.
Processionskorset är tillverkat av skulptören Eva Spångberg i Gamla Hjälmseryd.
Orgeln med 19 stämmor byggdes i mitten av 1860-talet av den självlärde orgelbyggaren Johannes Magnusson från Nässja i Lemnhult. vid bygget av orgeln som har ett stort musikhistoriskt värde använde Magnusson delar från en äldre orgeln från 1742.
Kororgeln byggd av Mårtenssons orgelfabrik i Lund är från 1992.
I tornet hänger tre klockor. Mellanklockan i Korsberga är från tidig medeltid, lillklockan en gåva från år 1631 och storklockan omgjuten år 1898.
I berget, öster om kyrkan, finns en märklig formation, i form av ett kors. Ett kors i berget, därav namnet Korsberga. Korset ligger öster om kyrkan, och därför fick det heta Österkorsberga fram till början av 1970-talet.
Det sägs att när kyrkan byggdes där var det någon som blev vred, och därför uttalade en förbannelse över kyrkan. En julottemorgon, när kyrkan är full av folk, ska kyrkan så störta ner i den underjordiska flod som rinner under kyrkan… Och det finns vatten där, för det rinner upp en källa precis norr om kyrkan, på kyrkogården.
Den första kyrkan var av trä och låg lite mer söder om den nuvarande. Denna kyrka ersattes vid 1300-talets början av en stenkyrka, som dock år 1598 härjades av en brand som förstörde större delen av inventarierna.
Efter branden uppfördes en ny kyrka, men vid en prostinstallation år 1837 yrkade biskop Esaias Tegnér på att den då svårt nedslitna kyrkan skulle byggas om. Tegnér gillade för övrigt inte små mörka kyrkor. Stort och ljust kulle det vara!
Länsbyggmästare Carl Robert Palmér fick några år senare i uppdrag av församlingen att utarbeta ritningsförslag på en ny kyrka. Dessa ritningar bearbetades ett par gånger av Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet.
Han första förslag ratades av församlingen och det var inte förrän Åbom gjorde ett nytt förslag som låg närmare Palmérs förslag som det vann församlingens gillande.
Grundstenen till den nuvarande kyrka lades 1855, och bygget leddes av murmästaren Jonas Malmberg från Växjö.
Kyrkan togs i bruk året efter då den fortfarande var halvfärdig, men invigningen av kyrkan som kom att rymma
närmare 1.000 personer, skedde först 1862 av biskop Henrik Gustaf Hultman.
Den första större restaureringen genomfördes 1925 efter ritningar upprättade av målarmästare W Isaksson och arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Då ställdes det ursprungliga altarkorset med svepeduk undan och ersattes med en Kristusskulptur - en kopia av bertel Thorvaldsens berömda Kristusfigur som i original finns i Köpenhamns domkyrka.
I början av 1950-talet genomgick kyrkan åter en restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och senare arkitekt Bent Jörgen Jörgensen. Korabsiden som ursprungligen varit öppen intill sakristian, endast avskild med ett lågt skrank byggdes då igen med en vägg bakom kolonnerna.
En ny invändig restaurering gjordes 1982 efter program av arkitekt Lars Löfstedt, Jönköping, och det var i samband med denna restaurering som kyrkorummet erhöll sin nuvarande färgskala.
1942 fick kyrkan en ny dopfunt tillverkades av öländsk kalksten av AB Bröderna Styrenius i Västervik.
Ett antal föremål har bevarats från den föregående kyrkan på platsen.
Två bilder föreställande Moses och Aron kan möjligen vara kvarlevor från den eldhärjade 1300-talskyrkan på platsen.
Här finns också adelsvapen - eller så kallat Huvudbaner som bars före kistan vid begravningen, och som sedan hängdes upp i kyrkan. Detta är över Robert Johan Stuart till Rockelstad, som dog 1698.
Kyrkan äger även en rikt broderad mässkrud daterad från 1696, som troligen ett krigsbyte från Polen.
Vidare har kyrkan antependier från mitten av 1700-talet.
Processionskorset är tillverkat av skulptören Eva Spångberg i Gamla Hjälmseryd.
Orgeln med 19 stämmor byggdes i mitten av 1860-talet av den självlärde orgelbyggaren Johannes Magnusson från Nässja i Lemnhult. vid bygget av orgeln som har ett stort musikhistoriskt värde använde Magnusson delar från en äldre orgeln från 1742.
Kororgeln byggd av Mårtenssons orgelfabrik i Lund är från 1992.
I tornet hänger tre klockor. Mellanklockan i Korsberga är från tidig medeltid, lillklockan en gåva från år 1631 och storklockan omgjuten år 1898.
