Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vetlanda kommun
Bäckseda kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Bäckseda kyrka
Kyrkan i Bäckseda är ursprungligen från 1200-talet, men under seklerna byggdes kyrkan om och till. År 1707 bemålades det plana brädtaket i kyrkan av målarmästaren Johan Columbus från Karlskrona och sju år senare införskaffades en ny altartavla utförd av bildhuggaren Sven Segerwall från Växjö.
En omändring av kyrkan var tänkt att genomföras 1915. Tre år tidigare upprättade arkitekten A Atterström från Jönköping ett restaureringsförslag för kyrkan där han avsåg att ersätta den gamla klockstapeln med ett nytt kyrktorn av tegel. Kyrkans vapenhus skulle rivas och invändigt skulle läktaren utvidgas för att ge plats för en orgel. Atterströms förslag bearbetades under 1915 av arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i Stockholm som ansåg att klockstapeln skulle repareras istället för att rivas.
Men långfredagen den 2 april 1915 eldhärjades såväl kyrkobyggnad som klockstapel av trä genom gnistor från en järnkamin. All fast och brännbar inredning gick då förlorad.
När kyrkan återuppfördes åren 1917 - 1918 på de kvarstående murarna, försökte arkitekten Otar Hökerberg bevara gamla kyrkans färg och formsättning. I väster tillbyggdes ett klocktorn, och den tredje söndagen i fastan 1919 återinvigdes kyrkan av biskop Ludvig Lindeberg.
Korväggen täcks av en altarbild med gipsmodeller föreställande de tolv apostlarna skapade av skulptören Tore Strindberg i Stockholm, som var kusinson till August Strindberg och bror till Nils Strindberg som deltog i André-exeditionen 1897.
Tore Strindberg har också ritat predikstolen, som liksom korvägg och orgelfasad är målad i en grågrönblå lasering av 1700-talskaraktär. Korfönstret har efter Strindbergs modellskiss gjorts av glasmålaren A P Ringström i Stockholm.
Kormattan som är skänkt av Bäckseda kyrkliga kykrets och Bäcksedas kyrkans prydnadsfond heter ”Knoppar i valv” och är vävd 2007 av Tallbacka Väv.
Kyrkans orgel har byggts 1918 av orgelbyggaren Zetterqvist & Son i Örebro, men omändrades 1959 av Olof Hammarberg i Göteborg. En ny renovering av orgeln genomfördes 1995 av Magnussons Orgelbyggeri AB, Gunnarsjö.
Till äldre inventarier som räddades vid branden år 1915, hör bland annat en offerkista från 1600-talet, liksom den ljuskrona som också finns i nedre delen av kyrkan.
Ett vackert golvur från år 1753, skapat av urmakaren Peter Ernst i Växjö räddades också, och står i dag i sakristian.
Likaså räddade man några sammetstextilier bland annat i form av en mässhake från 1700-talet.
Men det enda medeltida föremålet som räddades var ett rökelsekar som nu förvaras på Smålands museum i Växjö.
Efter branden tillverkades nya kyrkklockor. Den lilla kyrkklockan göts av malmen från de tre gamla klockorna.
I kyrkan finns också sedan mitten av 1940-talet ett fragment av en runsten som man återfunnit vid rivningen av ett torp tiotalet år tidigare.
En stor gravsten på kyrkogården är över familjen von Liewen, och berättar om en historia liknande den i Shakespeares ”Romeo och Julia”.
Midsommaren 1835 blev den då 15 åriga Anette Wilhelmina, dotter till friherre Malte von Liewen och dennes hustru Anette Carolina Battram, uppvaktad av en stilig löjtnant, Georg Fleetwood. Den unga Anette blev förälskad men fick inte lov att gifta sig. Anette drabbades av en sjudom som gjorde henne sängbonden. Under året som följde blev Annette allt sämre och då ett tillfrisknande inte var troligt fick hon till slut ett glädjebesked. Föräldrarna var utom sig och fadern lovade att Annette skulle få gifta sig med Georg. Efter att de gift sig blev Anette allts sämre och på Allhelgonadagen avled hon.
Den unga flickan begravdes på Bäckseda kyrkogård och en kulle skottades upp över graven så att föräldrarna kunde se den från Sliparegården. Sommartid skyms dock utsikten av växtligheten.
Hennes föräldrar bestämde att deras hem Bäckseda Sliparegård skulle doneras till Bäckseds församling och kallas Annette Wilhelmina von Liewens donation. Avkastningen skulle varje år delas ut till sex gifta par i socknen som på midsommardagen skulle besöka Annettes grav och på så sätt skänka henne en tanke.
Första donationen skedde 1872 på midsommardagen och delas ännu årligen ut till unga flickor som är konfirmerade och bosatta i Bäckseds församling samt till par som gifter sig och bosätter sig i socknen.
En omändring av kyrkan var tänkt att genomföras 1915. Tre år tidigare upprättade arkitekten A Atterström från Jönköping ett restaureringsförslag för kyrkan där han avsåg att ersätta den gamla klockstapeln med ett nytt kyrktorn av tegel. Kyrkans vapenhus skulle rivas och invändigt skulle läktaren utvidgas för att ge plats för en orgel. Atterströms förslag bearbetades under 1915 av arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i Stockholm som ansåg att klockstapeln skulle repareras istället för att rivas.
Men långfredagen den 2 april 1915 eldhärjades såväl kyrkobyggnad som klockstapel av trä genom gnistor från en järnkamin. All fast och brännbar inredning gick då förlorad.
När kyrkan återuppfördes åren 1917 - 1918 på de kvarstående murarna, försökte arkitekten Otar Hökerberg bevara gamla kyrkans färg och formsättning. I väster tillbyggdes ett klocktorn, och den tredje söndagen i fastan 1919 återinvigdes kyrkan av biskop Ludvig Lindeberg.
Korväggen täcks av en altarbild med gipsmodeller föreställande de tolv apostlarna skapade av skulptören Tore Strindberg i Stockholm, som var kusinson till August Strindberg och bror till Nils Strindberg som deltog i André-exeditionen 1897.
Tore Strindberg har också ritat predikstolen, som liksom korvägg och orgelfasad är målad i en grågrönblå lasering av 1700-talskaraktär. Korfönstret har efter Strindbergs modellskiss gjorts av glasmålaren A P Ringström i Stockholm.
Kormattan som är skänkt av Bäckseda kyrkliga kykrets och Bäcksedas kyrkans prydnadsfond heter ”Knoppar i valv” och är vävd 2007 av Tallbacka Väv.
Kyrkans orgel har byggts 1918 av orgelbyggaren Zetterqvist & Son i Örebro, men omändrades 1959 av Olof Hammarberg i Göteborg. En ny renovering av orgeln genomfördes 1995 av Magnussons Orgelbyggeri AB, Gunnarsjö.
Till äldre inventarier som räddades vid branden år 1915, hör bland annat en offerkista från 1600-talet, liksom den ljuskrona som också finns i nedre delen av kyrkan.
Ett vackert golvur från år 1753, skapat av urmakaren Peter Ernst i Växjö räddades också, och står i dag i sakristian.
Likaså räddade man några sammetstextilier bland annat i form av en mässhake från 1700-talet.
Men det enda medeltida föremålet som räddades var ett rökelsekar som nu förvaras på Smålands museum i Växjö.
Efter branden tillverkades nya kyrkklockor. Den lilla kyrkklockan göts av malmen från de tre gamla klockorna.
I kyrkan finns också sedan mitten av 1940-talet ett fragment av en runsten som man återfunnit vid rivningen av ett torp tiotalet år tidigare.
En stor gravsten på kyrkogården är över familjen von Liewen, och berättar om en historia liknande den i Shakespeares ”Romeo och Julia”.
Midsommaren 1835 blev den då 15 åriga Anette Wilhelmina, dotter till friherre Malte von Liewen och dennes hustru Anette Carolina Battram, uppvaktad av en stilig löjtnant, Georg Fleetwood. Den unga Anette blev förälskad men fick inte lov att gifta sig. Anette drabbades av en sjudom som gjorde henne sängbonden. Under året som följde blev Annette allt sämre och då ett tillfrisknande inte var troligt fick hon till slut ett glädjebesked. Föräldrarna var utom sig och fadern lovade att Annette skulle få gifta sig med Georg. Efter att de gift sig blev Anette allts sämre och på Allhelgonadagen avled hon.
Den unga flickan begravdes på Bäckseda kyrkogård och en kulle skottades upp över graven så att föräldrarna kunde se den från Sliparegården. Sommartid skyms dock utsikten av växtligheten.
Hennes föräldrar bestämde att deras hem Bäckseda Sliparegård skulle doneras till Bäckseds församling och kallas Annette Wilhelmina von Liewens donation. Avkastningen skulle varje år delas ut till sex gifta par i socknen som på midsommardagen skulle besöka Annettes grav och på så sätt skänka henne en tanke.
Första donationen skedde 1872 på midsommardagen och delas ännu årligen ut till unga flickor som är konfirmerade och bosatta i Bäckseds församling samt till par som gifter sig och bosätter sig i socknen.
