Stacks Image 262060

Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Jönköpings kommun
Ölmstads kyrka

Berättelser om kyrkor
i Växjö stift

lista
Ölmstads kyrka

Ölmstads kyrka är ursprungligen från mitten av 1100-talet och var då betydlig mindre, nio meter bred och tolv meter lång. Det var munkar från Alvastra kloster som började bygga en enkel stenkyrka, och vad som förmodligen är en av grundstenarna finns att se inskjuten i en bänk i kyrkan.

Kyrkan brann på 1400-talet och det tidigare platta innertaket ersattes då med nuvarande kryssvalv.
Vid ungefär samma tid byggde man även kor och sakristia. Och kyrkan försågs med takmålningar, som man ännu kan se i koret. Jag återkommer strax till dessa målningar.

Långt in på 1700-talet hade kyrkan tre ingångar, förutom koringången en ingång för männen i södra låghusmuren och en ingång i norra låghusmuren för kvinnorna.

1567 under det Nordiska sjuårskriget plundrades kyrkan av Danskarna under ledning av Daniel Rantzau, och efter att den bränts ner återstod bara väggar och takvalv.
Det sägs enligt en gammal muntlig tradition att de danskar som fick sätta livet till i striderna sänktes i en damm som tidigare fanns strax nordost om kyrkan, där vägen nu går. Dammen kallades efter detta Kroppadammen.

Efter danskarna härjningar var kyrkan i mycket dåligt skick, och till råga på allt elände dömdes kyrkoherden Sveno Svenonis Karre till döden 1635, för att ha gjort sin brorsdotter med barn!
Till nya kyrkoherre utnämndes istället Anders Hyltenius, som var den som började föra föra kyrkböcker i Ölmstad, och tack vare detta vet vi mer om kyrkans senare historia.

Kort tid efter återuppbyggdes kyrkan, och 1729 byggdes den delen som är närmast tornet vid västra sidan, tillsammans med tornet som då ersatte en tidigare klockstapel, samtidigt som man flyttade dit kyrkklockorna.

I koret finns kalkmålningar från flera olika skeden bevarade, framtagna vid en renovering i slutet av 1950-talet. Men de målningar som tidigare täckte övriga kyrkorummet har man låtit förbli överkalkade, eftersom dessa var av dålig kvalité.
Det går också att se att det är två lager av målningar. Det underliggande lagret, som är målningarna som finns inom ovalerna, tillkom under senare delen av 1400-talet.
De målningar som finns inom rektangulärerna målade sannolikt på 1500-1600-talet. Vi kan bland annat se Uppståndelsen som motiv.
På norra sidan över koret ser vi Moses och kopparormen. Det som ser ut som horn på Moses är resultatet av en felöversättning i den gamla latinska bibelöversättningen Vulgata. det är en felskrivning av det latinska ordet coronatus, ”bekransad”. När Moses kom ner från berget Sinai där han hade mottagit tio Guds bud, var han bekransad av ljus, liksom omstrålad av Guds härlighet. Bibel 2000 talar om ”en strålglans från hans ansikte”. Men i en avskrift för mycket länge sedan förvanskades ordet coronatus till cornutus, som betyder just ”behornad”.
Därför har inte bara den lokale konstnären utan även bland att den store italienske mästaren Michelangelo avbildat Moses med horn.
Motivet på södra väggen är den motsträvige profeten Jona som kastas överbord, med den stora fisken väntande nere i vattnet.

Dopfunten är från kyrkans första tid, skapad av en anonym mästare som går under namnet Mäster Bestiarius, som skapat många dopfuntar i Småland och Östergötland. Det stod fram till slutet av 1700-talet framme vid östra gaveln, men flyttades då ut till vapenhuset, där den fick stå i nästan 100 år. På 1870-talet flyttades en in i kyrkorummet igen, men det var först på 1950-talet som den började användas för dop igen.
I dopfunten finns röda avlagringar, och enligt en vandringsberättelse ska man, precis som dopfunten i Habo kyrka, en gång använt den till att blanda rödfärg i.
Det vackra mässingsfatet som har Jesu dop som motiv, skänktes till kyrkan 1637 av Carl Banér och Christina Sirit Bielke på Västanå.

Predikstolen som tillverkades 1649 av snickaren Peder Knutzsson, flyttades på 1700-talet från den södra sidan av kyrkan till sin nuvarande plats. Predikstolen hade redan sju år efter att den kommit på plats i kyrkan smyckats av Johan Werner som var porträttmålare hos greven Pehr Brahe.

Den färgstarka gobelängen som hänger på södra väggen är tillverkad år 1800, och var sannolikt ursprungligen en altarprydnad.

Det stora krucifixet ingick förmodligen ursprungligen i ett korskrank som avskilde koret, den heligaste platsen i kyrkan, från kyrkorummet. Kristusgestalten är från 1400-talet, men själva korset är av senare datum.

Kyrkans första orgeln kom på plats 1686, byggd av mäster Geörgen Hym i Norrköping. detta orgelverk byttes ut i slutet av 1700-talet. Den nuvarande orgeln byggdes 1889 av Åkerman & Lund, men bygdas om 1972 av Johannes Künkel.

Den största ljuskronan, den med 20 pipor, skänktes 1687 till minne av kyrkoherde Hyltenius och hans hustru Anna Gahm av två av deras söner, Lars och Abraham som hade anställning vid Svea Hovrätt.
Kronan ovanför dopfunten skänktes av den kyrkliga ungdomskretsen 1929, och är en köpa av den ljuskrona som hänger i sakristian, och som är från 1797.

Ljuskronan mitt i koret tillverkades 1959 av Fongs gelbgjuteri i Gränna, och har som förlaga en krona från 1500-talet som finns i Värnanäs gamla träslott utanför Kalmar. Kronan är en så kallad Mariakrona. Ljusarmarna svänger inte av neråt som på de övriga ljuskronorna i kyrkan. Och lejonen på kronan har nosringar! Inga vilda djur fick vara i kyrkan.

Ljusbäraren som ritades av arkitekt Ingvar Selse efter en idé av kyrkorådets ordförande i Ölmstad Erik Johansson, och tillverkad av Folke Andersson i Ölmstad, kom på plats när kyrkan återöppnade efter en renovering år 2000.

I sakristian finns en piscina tillverkad av keramiker Inga Saarinen i en teknik som kallas glasfusering.

På en Series Pastorum - en förteckning över de präster som verkat i Ölmstad kyrka återfinner ett antal kyrkoherdar med efternamnet Ölander, alla härstammande från Öland, som är en by nära Vätterns strand.
En gravsten i korgolvet berättar att tre generationer präster Ölander begravdes här på 1700-talet.
Och i samband med att kyrkan renoverades 1929-30 påträffade man en kista under koret, innehållande kvarlevorna av en man, enligt Länsmuseet troligen gravlagd på 1300 eller 1400-talet.
Här begravdes också år 1666 kyrkoherde Anders Jonas Hyltenius, vars gravsten numera finns placerad på utsidan av väggen till sakristian. Detta är det femte stället som den är placerad på. Bland annat har gravstenen under en stor del av 1900-talet funnits inne i kyrkan. Hyltenuis ligger enligt en gammal anteckning begravd ”nära intill sydöstra kyrkporten”.

I kyrkans ägo finns en brudkrona från 1942, skänkt av Gerda och Otto Silferskiöld, sentida ättlingar till kyrkoherde Hyltenius. Kyrkan äger även en brudkrona inköpt 1642 på Skänninge marknad för 187 daler kopparmynt. Enligt en lapp bars den av fyra kvinnor på 1900-talet.
Stacks Image 262083