Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Kalmar kommun
Hagby kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Hagby kyrka
I slutet av 1100-talet ersattes de första träkyrkorna i landskapet med byggnader i sten. Men eftersom kusten var en orolig plats som ofta plundrades av folk från andra sidan Östersjön kom en del kyrkor också att tjäna som försvarsborgar, som exempelvis Hagby rundkyrka. Även senare när danskarna under1500-och 1600-talet härjade och plundrade trakten klarade sig kyrkan tack vare sina tjocka murar.
Rundkyrkornas utformning kan spåras till Heliga gravens kyrka i Jerusalem, en kyrka som byggdes på 300-talet, raserades och återuppfördes igen på 1000-talet, och som sedan inspirerat till andra rundkyrkor - inte bara i Norden.
Men de flesta av de cirka femtio rundkyrkor som byggdes i norra Europa revs eller byggdes om redan under medeltiden.
I Sverige finns åtta rundkyrkor kvar och av dessa ligger de två bäst bevarade några kilometer från varandra här i Småland.
Det är förutom Hagby kyrka också Voxtorps kyrka.
Hagby kyrka uppfördes med tre våningar. Förutom kyrkosalen där det fanns stabila pelare, fanns en liten mellanvåning som kanske utnyttjades som förråd, samt längst upp en större våning med ett antal relativt stora fönster med en vid utsikt över Möreslätten och Kalmarsund.
Denna våning kan möjligen ha varit paradvåning av något slag. Även absidkoret har haft en ovanvåning.
Förutom att dessa våningar försvunnit har kyrkan även förändrats på andra sätt. Bland annat var fönstren i kyrkorummet ursprungligen mycket mindre, och det tycks också ha funnits ett centraltorn, som förmodligen revs under 1660-talet.
Korfönstret med tre rosor som motiv är skapat av konstnär Britta Reich-Eriksson, som främst var känd för sina utsmyckningar av svenska kyrkor, däribland i Sankt Lukas kyrka i Kallhäll, Maria kyrka i Jakobsberg och Hälleberga kyrka i Orrefors.
1968 gjorde hon förutom korfönstret en nu borttagen kormatta till Hagby kyrka.
Bland annat kring korfönstret kan vi se fragment av väggmålningar från början av 1300-talet. Där syns också några av de målade invigningskors som tillkom vid en återinvigning av kyrkan på 1400-talet.
Det var när Hagby kyrka invigdes av biskopen som denne tecknade tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och på dessa platser målades så kallade konsekrationskors. De ansågs så viktiga att man ofta hade med sig en särskild konstnär enbart för detta ändamål. Korsen har senare övermålats men är nu återställda i sitt ursprungliga skick.
Till höger om triumfbågen lät man på 1800-talet bygga in en värmeugn, som senare togs bort. Platsen är väl synlig då man tyvärr förstörde en del av de medeltida kalkmålningarna.
I triumfbågen finns ett medeltida triumfkrucifix, som ursprungligen också bestod av ytterligare två figurer, de två rövarna på var sitt kors, sammanfogade med Kristus på en balk. Men eftersom de två andra figurerna var i dåligt skick har dessa avlägsnats.
På 1700-talet hittade man en sten på kyrkogården som man gjorde om till solur. Senare upptäckte man att det fanns fem konsegrantionskors på baksidan av stenen, och att det var ett resealtare från tidig medeltid.
Och kanske var det som legenden säger självaste Sankt Sigfrid, som här står staty utanför domkyrkan i Växjö, som hade med sig altarstenen hit. Men om detta kan vi naturligtvis inget veta även om det inte är helt osannolikt.
Man kan också på goda grunder gissa att stenen fungerade som altare i Hagby kyrka, för även om kyrkan är byggd under tidig medeltid så invigdes kyrkan inte förrän på 1400-talet, förmodligen eftersom man redan hade en invigd altarsten!
Den tidigare medeltida dopfunten som nu står nu i församlingshemmet har ersatts med en modern flyttbar i trä. Den gamla dopfunten hade på 1800-talet tagits bort från kyrkan och i stället hamna i en trädgård, men åter placerats i kyrkan på 1900-talet.
1968 fick den sin plats i centrum av kyrkan, innan den i samband med renoveringen åter flyttades ut.
Men om dopfunten verkligen ursprungligen hört till Hagby kyrka är man osäker på. Den kan möjligen en gång ha funnits i det senare rivna Sankt Laurentii kapell, som låg i det som nu är Sigfrids hamn i Kolboda, en och en halv kilometer söder om Hagby kyrka.
Kyrkan har genomgått en radikal inre restaurering i syfte att återställa kyrkorummet till sin ursprungliga karaktär, men i modern tappning.
Vid inledningen av renoveringen togs läktare, orgel, predikstol och all annan interiör bort, och precis som under medeltiden finns det nu fasta bänkar att sitta på utmed kyrkans väggar. Vid behov möblerar man med lösa stolar.
Kyrkorummets golv var innan renoveringen högre, vilken vi kan se om vi i vapenhuset tittar på dörrkarmarna in till kyrkorummet, som har skarvats på. Vid utgrävningen av golvet påträffades förutom ett stort antal gravar också en skatt med silvermynt från 1200-talet. Man återfann även en bit av en gravsten med runskrift.
Man har investerat i en ljud- och ljusanläggning med projektorer som innebär att man kan färgsätta väggarna, visa filmer och bilder och skapa en stjärnhimmel i taket. Även det åttakantiga centralaltaret är flyttbart för att lokalen ska kunna nyttjas till fullo.
Hagby kyrka som återinvigdes den 22 maj 2016 av biskop Fredrik Modéus, är en del av pilgrimsleden Östra Sankt Sigfrid och en plats att stanna till vid, få en stilla stund, hålla andakt och möta sig själv, sina funderingar och reflektioner.
Rundkyrkornas utformning kan spåras till Heliga gravens kyrka i Jerusalem, en kyrka som byggdes på 300-talet, raserades och återuppfördes igen på 1000-talet, och som sedan inspirerat till andra rundkyrkor - inte bara i Norden.
Men de flesta av de cirka femtio rundkyrkor som byggdes i norra Europa revs eller byggdes om redan under medeltiden.
I Sverige finns åtta rundkyrkor kvar och av dessa ligger de två bäst bevarade några kilometer från varandra här i Småland.
Det är förutom Hagby kyrka också Voxtorps kyrka.
Hagby kyrka uppfördes med tre våningar. Förutom kyrkosalen där det fanns stabila pelare, fanns en liten mellanvåning som kanske utnyttjades som förråd, samt längst upp en större våning med ett antal relativt stora fönster med en vid utsikt över Möreslätten och Kalmarsund.
Denna våning kan möjligen ha varit paradvåning av något slag. Även absidkoret har haft en ovanvåning.
Förutom att dessa våningar försvunnit har kyrkan även förändrats på andra sätt. Bland annat var fönstren i kyrkorummet ursprungligen mycket mindre, och det tycks också ha funnits ett centraltorn, som förmodligen revs under 1660-talet.
Korfönstret med tre rosor som motiv är skapat av konstnär Britta Reich-Eriksson, som främst var känd för sina utsmyckningar av svenska kyrkor, däribland i Sankt Lukas kyrka i Kallhäll, Maria kyrka i Jakobsberg och Hälleberga kyrka i Orrefors.
1968 gjorde hon förutom korfönstret en nu borttagen kormatta till Hagby kyrka.
Bland annat kring korfönstret kan vi se fragment av väggmålningar från början av 1300-talet. Där syns också några av de målade invigningskors som tillkom vid en återinvigning av kyrkan på 1400-talet.
Det var när Hagby kyrka invigdes av biskopen som denne tecknade tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och på dessa platser målades så kallade konsekrationskors. De ansågs så viktiga att man ofta hade med sig en särskild konstnär enbart för detta ändamål. Korsen har senare övermålats men är nu återställda i sitt ursprungliga skick.
Till höger om triumfbågen lät man på 1800-talet bygga in en värmeugn, som senare togs bort. Platsen är väl synlig då man tyvärr förstörde en del av de medeltida kalkmålningarna.
I triumfbågen finns ett medeltida triumfkrucifix, som ursprungligen också bestod av ytterligare två figurer, de två rövarna på var sitt kors, sammanfogade med Kristus på en balk. Men eftersom de två andra figurerna var i dåligt skick har dessa avlägsnats.
På 1700-talet hittade man en sten på kyrkogården som man gjorde om till solur. Senare upptäckte man att det fanns fem konsegrantionskors på baksidan av stenen, och att det var ett resealtare från tidig medeltid.
Och kanske var det som legenden säger självaste Sankt Sigfrid, som här står staty utanför domkyrkan i Växjö, som hade med sig altarstenen hit. Men om detta kan vi naturligtvis inget veta även om det inte är helt osannolikt.
Man kan också på goda grunder gissa att stenen fungerade som altare i Hagby kyrka, för även om kyrkan är byggd under tidig medeltid så invigdes kyrkan inte förrän på 1400-talet, förmodligen eftersom man redan hade en invigd altarsten!
Den tidigare medeltida dopfunten som nu står nu i församlingshemmet har ersatts med en modern flyttbar i trä. Den gamla dopfunten hade på 1800-talet tagits bort från kyrkan och i stället hamna i en trädgård, men åter placerats i kyrkan på 1900-talet.
1968 fick den sin plats i centrum av kyrkan, innan den i samband med renoveringen åter flyttades ut.
Men om dopfunten verkligen ursprungligen hört till Hagby kyrka är man osäker på. Den kan möjligen en gång ha funnits i det senare rivna Sankt Laurentii kapell, som låg i det som nu är Sigfrids hamn i Kolboda, en och en halv kilometer söder om Hagby kyrka.
Kyrkan har genomgått en radikal inre restaurering i syfte att återställa kyrkorummet till sin ursprungliga karaktär, men i modern tappning.
Vid inledningen av renoveringen togs läktare, orgel, predikstol och all annan interiör bort, och precis som under medeltiden finns det nu fasta bänkar att sitta på utmed kyrkans väggar. Vid behov möblerar man med lösa stolar.
Kyrkorummets golv var innan renoveringen högre, vilken vi kan se om vi i vapenhuset tittar på dörrkarmarna in till kyrkorummet, som har skarvats på. Vid utgrävningen av golvet påträffades förutom ett stort antal gravar också en skatt med silvermynt från 1200-talet. Man återfann även en bit av en gravsten med runskrift.
Man har investerat i en ljud- och ljusanläggning med projektorer som innebär att man kan färgsätta väggarna, visa filmer och bilder och skapa en stjärnhimmel i taket. Även det åttakantiga centralaltaret är flyttbart för att lokalen ska kunna nyttjas till fullo.
Hagby kyrka som återinvigdes den 22 maj 2016 av biskop Fredrik Modéus, är en del av pilgrimsleden Östra Sankt Sigfrid och en plats att stanna till vid, få en stilla stund, hålla andakt och möta sig själv, sina funderingar och reflektioner.
