Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Borgholms kommun
Källa gamla kyrka Öland
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Källa gamla kyrka Öland
Källa gamla kyrka är ovanlig därför att den ursprungligen var byggd i tre våningar, förutom ett kraftigt torn i väster, som förmodligen fanns redan på den tidig träkyrkan. Den hade fem våningar och var alltså högre än den nuvarande byggnaden.
Öland var genom närheten till havet en orolig plats som behövde försvarsanläggningar, och översta våningen var till just för försvar, med idag igentäppta skottgluggar.
På mellanvåningen kunde kvinnor, barn och gamlingar söka skydd. Här fanns också magasin för mat med mer. På bottenvåningen hade man själva kyrkan.
Långhusets tak är täckt med tjärat ekspån, på samma sätt som taket alltid varit.
Orten Källa har fått sitt namn efter en hednisk offerkälla, som när kristendomens infördes helgades åt sjöfararnas helgon Sankt Olof. Under tidig medeltid nådde vattnet upp hit och Källa var då en hamnstad. En raser ad brunn på kyrkogården kan vara en rest av denna offerkälla.
In till kyrkogården finns två stigluckor. Den södra byggdes 1756 av murmästare Skog. Den västra stigluckan av putsad kalksten är uppförd 1827 av inhysesmannen Pär Svensson i Högnäs.
Byggnaden är från andra hälften av 1100-talet, och ersatte då en träkyrka på samma plats som brunnit ner.
Och det skedde också en del förändringar på 1700-talet. Då byggdes sakristian av sten som man tog från ett försvarstorn som då revs.
Men kyrkan fick i stort sett behålla sin medeltida interiör ända till 1800-talets början, då hela kyrkans innanmäte av valv, tvärmurar och pelare revs bort, och ersattes med ett trävalv. Samtidigt togs stora fönster upp.
Valven mellan våningarna i dagens kyrkoruin har delvis rasat in och sedan helt rivits ner. På golvet ser vi rester efter fundamentet till de mittpelare som burit upp övervåningarna.
I slutet av 1800-talet hade man byggt en ny kyrka drygt en och en halv kilometer åt nordväst, och man ansåg att den gamla var inget att spara på. Det inventarier som ansågs värdefulla flyttades över till den nya kyrkan, som predikstolen, altarskåpet, dopfunten och ljuskronorna.
Församlingen hade en önskan om att använda virke från kyrkan till byggmaterial, men fick nej. Däremot fick man lov att sälja ut trävirke som bänkar och läktare. Och dörrar. Den dörr som nu finns till sakristian kommer troligen från Borgholms slott. Dock är dörren mellan vapenhuset och långhuset kvar och riktigt gammal. Virket har visat sig vara avverkat under mitten av 1100-talet
Den altarskiva som vi ser i dag är den ursprungliga, och i sakristian står ett träaltare från slutet av av 1700-talet.
Under golvet i västtornet har man återfunnit ett stenhuvud som troligen föreställer Sankt Olof. Huvudet här är en kopia. Originalet finns i förvar på Historiska Museet i Stockholm.
Kyrkan kallas i bland för ödekyrka, en benämning som hänger kvar sedan kyrkan togs ur bruk på 1800-talet, men benämningen är felaktig då det sker en hel del aktiviteter här sommartid, både kyrkliga och kulturella. Men här sker också vigslar och dop.
Sedan 1928 sköts underhållet av kyrkan av Riksantikvarieämbetet.
Öland var genom närheten till havet en orolig plats som behövde försvarsanläggningar, och översta våningen var till just för försvar, med idag igentäppta skottgluggar.
På mellanvåningen kunde kvinnor, barn och gamlingar söka skydd. Här fanns också magasin för mat med mer. På bottenvåningen hade man själva kyrkan.
Långhusets tak är täckt med tjärat ekspån, på samma sätt som taket alltid varit.
Orten Källa har fått sitt namn efter en hednisk offerkälla, som när kristendomens infördes helgades åt sjöfararnas helgon Sankt Olof. Under tidig medeltid nådde vattnet upp hit och Källa var då en hamnstad. En raser ad brunn på kyrkogården kan vara en rest av denna offerkälla.
In till kyrkogården finns två stigluckor. Den södra byggdes 1756 av murmästare Skog. Den västra stigluckan av putsad kalksten är uppförd 1827 av inhysesmannen Pär Svensson i Högnäs.
Byggnaden är från andra hälften av 1100-talet, och ersatte då en träkyrka på samma plats som brunnit ner.
Och det skedde också en del förändringar på 1700-talet. Då byggdes sakristian av sten som man tog från ett försvarstorn som då revs.
Men kyrkan fick i stort sett behålla sin medeltida interiör ända till 1800-talets början, då hela kyrkans innanmäte av valv, tvärmurar och pelare revs bort, och ersattes med ett trävalv. Samtidigt togs stora fönster upp.
Valven mellan våningarna i dagens kyrkoruin har delvis rasat in och sedan helt rivits ner. På golvet ser vi rester efter fundamentet till de mittpelare som burit upp övervåningarna.
I slutet av 1800-talet hade man byggt en ny kyrka drygt en och en halv kilometer åt nordväst, och man ansåg att den gamla var inget att spara på. Det inventarier som ansågs värdefulla flyttades över till den nya kyrkan, som predikstolen, altarskåpet, dopfunten och ljuskronorna.
Församlingen hade en önskan om att använda virke från kyrkan till byggmaterial, men fick nej. Däremot fick man lov att sälja ut trävirke som bänkar och läktare. Och dörrar. Den dörr som nu finns till sakristian kommer troligen från Borgholms slott. Dock är dörren mellan vapenhuset och långhuset kvar och riktigt gammal. Virket har visat sig vara avverkat under mitten av 1100-talet
Den altarskiva som vi ser i dag är den ursprungliga, och i sakristian står ett träaltare från slutet av av 1700-talet.
Under golvet i västtornet har man återfunnit ett stenhuvud som troligen föreställer Sankt Olof. Huvudet här är en kopia. Originalet finns i förvar på Historiska Museet i Stockholm.
Kyrkan kallas i bland för ödekyrka, en benämning som hänger kvar sedan kyrkan togs ur bruk på 1800-talet, men benämningen är felaktig då det sker en hel del aktiviteter här sommartid, både kyrkliga och kulturella. Men här sker också vigslar och dop.
Sedan 1928 sköts underhållet av kyrkan av Riksantikvarieämbetet.
