kyrkoguider i Växjö stift
producerade av Kyrkoguiden

lista / karta Växjö kommun

kyrkoguiden
Växjö stift
lista

Öjaby kyrka

Öjaby kyrka som ligger vackert vid stranden av Helgasjön uppfördes under 1400-talet, men har troligen haft en föregångare. Församlingen nämns redan år 1273 och kanske stod då en stavkyrka på platsen.

Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779.

1809 drabbades kyrkan av ett inbrott då bland annat allt nattvardssilver stals. Därefter satte man järngaller för kyrkfönstren, men redan 1820 insåg man att dessa galler inte hade någon funktion, förutom att skymma ljuset.
Gallren var nämligen inte inmurade i väggen utan endast för syns skull fästade med kalkfärg vid muren.
Man föreslog att gallren istället skulle användas som färist i ingången till kyrkogården.

I mitten av 1800-talet fanns planer på att överge kyrkan då Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv föreslogs bygga en ny kyrka. Men församlingsborna i Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka.

1896 drabbades kyrkan av ett blixtnedslag. Golvet fattade eld och den huvudsakliga skadan orsakades av det vatten som användes vid släckningen.

Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan åter, efter att en brand startade i ett uthus nära en intilliggande skola. Denna gång gick det dock värre än vid blixtnedslaget tio år tidigare. Större delen av den fasta inredningen förstördes. Man kunde rädda en hel del inventarier.
Kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Kyrkan restaurerades efter förslag av arkitekt Axel Lindgren vid Överintendentsämbetet och kunde återinvigas 1908. Denne hade som intention att återställa kyrkans interiör så mycket som var möjligt, men det kyrkorum som då återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik. Bland annat dekorerades väggarna med schablonmålningar i form av rosor. När kyrkan sedan restaurerades 1942 under ledning av arkitekt Paul Boberg från Växjö togs dekoren bort. Ett fragment har dock bevarats under orgelläktaren.

Ännu en restaurering skedde i mitten av 1970-talet, under ledning av arkitekt Tore Klarén, Växjö. Då byttes altare, altarring och bänkar ut och kyrkorummets fick en ny färgsättning.

Altarprydnaden utfördes i samband med att kyrkan återuppbyggdes efter branden i början av 1900-talet. Den är en modifierad avbildning av en äldre och avsevärt större altaruppsats från slutet av 1600-talet , som förstördes vid branden. Figurerna lyckades man dock rädda och dessa kommer samtliga från denna äldre altarprydnad. Kalvariegruppen, det vill säga Kristus på korset flankerad av Maria och Johannes i nedre avdelningens mittnisch samt evangelisterna Matteus, Markus och Lukas är utförda av Gustav Kihlman och Anders Ekeberg.
Kristusbilden i övre avdelningens mittparti, evangelisten Johannes samt en madonna, som nu förvaras i sakristian, kommer troligen från en ännu äldre altarprydnad. Den märkliga Kristusfiguren är sannolikt en efterbildning av "Volto Santo”, alltså ”Det heliga ansiktet”, ett berömt och undergörande krucifix av cederträ i domen i Lucca i Italien.

Änglafigurerna, så kallade putti, tillkom antagligen 1793 då altaruppsatsen från 1694 renoverades av stiftsbildhuggaren i Växjö, Sven Segervall. Denne kan dock knappast själv ha skurit dessa ganska grovt utförda figurer, utan snarare har en lärling eller medhjälpare till honom utfört dem.

I koret står ett så kallat ståndur med ett lådformat fodral av bonad ek från 1770-talets början. Urtavlan är signerad Abraham Löfgren,
Wexiö NC: 168.

Predikstolen tillkom liksom den nuvarande altaruppsatsen våd återuppbyggnaden av kyrkan. De fyra evangelistfigurerna tillhörde ursprungligen en predikstol, tillverkad 1664 av "Snickaren Jöns Pädersson från Asarums socken".

Dopfunten är medeltida, men flyttades ut på kyrkogården någon gång på 1700-talet. Först vid renoveringen av kyrkan efter branden fick dopfunten flytta in igen.

Orgelfasaden är utförd efter en ritning av Axel Lindegren, och huserade tidigare ett orgelverk byggt 1910 av orgelbyggaren Eskil Lunden i Göteborg.
Det byggdes om 1955 av Olof Hammarberg i Göteborg, och sedan 1976 av Nils Olof Berg i Nye utanför Vetlanda. Den senare orgelfirman döpte senare om sig och heter i dag Bergenblad & Jonsson Orgelbyggeri AB. 2009 byggdes denna firma den nuvarande orgeln.

Några föremål i kyrkans ägo är äldre än själva kyrkan och vittnar om att det förmodligen funnits en tidigare kyrkas på platsen, kanske redan på 1200-talet. Från denna tid är dopfunten med dekoration av fabeldjur. Även ett så kallat ciborium, det vill säga ett nattvardskärl avsett för förvaring av det invigda nattvardsbrödet är från tidig medeltid. Ciboriet skänktes på 1860-talet till Smålands museum i Växjö men har nu återförts till kyrkan. Också den lilla primklockan i kortaket är medeltida.

Klockstapeln som står på en kulle vid kyrkogårdens nordöstra hörn. Av gamla räkenskaper framkommer att klockstapeln som uppfördes 1681 och byggdes om 1842, varit rödfärgad.
När denna klockstapel uppfördes revs en tidigare föregångare.
Lillklockan som hänger i klockstapeln har tidigare tillhört Härlövs kyrka och överflyttades till Öjaby 1738.
Storklockan som är daterad till 1538, är gjuten av en klockgjutare vid namn Ulf Sunasson, som var verksam i Skänninge i Östergötland. Storklockan i Öjaby är den yngsta av hans bevarade arbeten.