Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Ljungby kommun
Nöttja kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Nöttja kyrka
Kyrkan i Nöttja kyrka byggdes under sent 1100- eller tidigt 1200-tal, och är därmed en av de äldsta i Växjö stift. Men kyrkan hade en ännu äldre föregångare i form av en stavkyrka. Bevis för detta hittade man vid en restaurering på 1950-talet då man fann att det tidigare golvet bestod av cirka 10 cm tjocka och 30 cm breda ekplankor som tidigare varit väggar till en stavkyrka.
Under kyrkgolvet och under själva väggarna fann man även mängder av ben från människor vilket tyder på att begravningsplats funnits här redan under förkristen tid. Man hittade då likaså 2 hela kistor innehållande skelett. Den ena kistan innehöll egendomligt nog inget kranium. Ett antal små kistor av näver, innehållande liken efter spädbarn, påträffades också i mitten av norra långskeppet.
Vid sållningen av jorden under golvet hittades ett antal mycket sällsynta koppar och silvermynt, så kallade brakteat, som är från tiden i skiftet mellan hedendom och kristendom. Det lär vara det största fyndet på samma plats i hela Norden av brakteat.
Att Nöttja kyrka undgick 1800-talets kyrkrivningsraseri får nog mest tillskrivas att socknen var liten, och att man helt enkelt inte hade råd att bygga om kyrkan. När det byggdes nya kyrkor överallt i grannsocknarna gick nöttjaborna och smått skämdes för sin kyrka. Men nu inser man vilken klenod man har.
Man vet inte när klockstapeln byggdes, men förmodligen på 1600-talet.
Seden med ringning kan variera. Här var det så att man förr vanligtvis ringde endast med den stora klockan, men vid jul, påsk, pingst och midsommarafton ringde man båda klockorna.
När någon församlingsbo dött ringdes klockan 10 dagen efter. Om det var en ung som dött ringdes under kortare tid och något längre om det var en äldre. Var det en man som dött börjades ringningen med klämtning och var det en kvinna avslutades den med klämtning. När ringning skulle ske vid till exempel dödsfall, fick man kalla in minst fem man. Betalningen bestod i att ringarna bjöds på kaffe. Vid så kallad kungaringning, som påbjöds och som varade minst en halv timme, betalade länstyrelsen 50 öre per man.
I samband med renoveringen på 1950-talet fann man fragment av målningar i hela kyrkan och en del av dem har tagits fram och konserverats, men större delen av de äldre målningarna bar troligen förstörts då man på 1700-talet gjorde fönstren större samt tog upp ett helt nytt fönster på norra korväggen.
En lejonbild samt bilden av en ryttare på den norra väggen tros symbolisera det onda som man trodde kom från norr.
På norra korväggen finns fint utförda helgonbilder. De står inom gotiska arkader och härstammar från 1300-talet. Det fanns fragment av motsvarande målningar på södra korväggen, men förstördes då det södra korfönstret togs upp.
Altaruppsatsen med Adolf-Fredriks och Lovisa-Ulrikas initialer samt predikstolen i sin nuvarande utformning är från 1754.
Predikstolen har ”utstoferats” av samme bildhuggare som tillverkat altaruppsatsen. Bilderna av de fyra evangelisterna förspikades antagligen då med texttavlor som vid en restaurering i början av 1950-talet togs bort och placerades längst bak på västra väggen.
Krucifixet på norra sidan i långhuset är från 1300-talet. Det målades 1754 i starka färger, men dessa tvättades bort i samband med konservering 1951 och försågs med ett nytt kors. Det förra korset tillverkades av en snickeriverkstad i Ljungby på 1920-talet i en exakt kopia av ett tidigare som blivit helt uppätet av mask. Även målningen som utfördes av en målare, Danielsson från Bolmaryd blev exakt kopierad.
Från medeltiden är även en träskulptur föreställande en konung hållande ett krucifix. Möjligen kan skulpturen föreställa treenigheten där Anden, symboliserad av duvan, kommit bort. Skulpturen framtogs på 1920-talet från vinden där den förvarats och målades då av Danielsson från Bolmaryd.
Dopfunten av sandsten är huggen på 1300-talet.
Begravningsvapnet på södra långhusväggen är från tidigt 1600-tal. Det fanns tidigare en nu borttagen värja med svart flor fästat vid vapnet. Initialerna J.V.N, på begravningsvapnet står för Johan von Nierof, som var ryttmästare och bodde i närliggande Brusarp.
I Sagu kyrka nära Åbo, Finland har det också hängt ett liknande begravningsvapen tillhörande Johans bror Hemming. Han avled genom ett våda skott under en fyllefest, då Johan och Hemming var på besök hos en tredje broder Bertil, som bodde på Karuna slott
Målningarna på läktarbröstet samt bänkdörrarna är från mitten av 1700-talet.
Den första orgeln byggdes av Johan Magnus Blomqvist inköptes 1855 begagnad från Virestad for 250 daler. Senare hamnade orgeln i en församlingssal i Söndrums prästgård. När prästgården revs 1947 såldes orgeln till Gustav Adolfs församling i Borås. Den restaurerades därefter 1951 och monterades upp i Brämhults kyrka där den stod fram till början av 1980-talet, då den köptes tillbaka till Nötta kyrka, där den gamla fasaden funnits kvar hela tiden.
Under kyrkgolvet och under själva väggarna fann man även mängder av ben från människor vilket tyder på att begravningsplats funnits här redan under förkristen tid. Man hittade då likaså 2 hela kistor innehållande skelett. Den ena kistan innehöll egendomligt nog inget kranium. Ett antal små kistor av näver, innehållande liken efter spädbarn, påträffades också i mitten av norra långskeppet.
Vid sållningen av jorden under golvet hittades ett antal mycket sällsynta koppar och silvermynt, så kallade brakteat, som är från tiden i skiftet mellan hedendom och kristendom. Det lär vara det största fyndet på samma plats i hela Norden av brakteat.
Att Nöttja kyrka undgick 1800-talets kyrkrivningsraseri får nog mest tillskrivas att socknen var liten, och att man helt enkelt inte hade råd att bygga om kyrkan. När det byggdes nya kyrkor överallt i grannsocknarna gick nöttjaborna och smått skämdes för sin kyrka. Men nu inser man vilken klenod man har.
Man vet inte när klockstapeln byggdes, men förmodligen på 1600-talet.
Seden med ringning kan variera. Här var det så att man förr vanligtvis ringde endast med den stora klockan, men vid jul, påsk, pingst och midsommarafton ringde man båda klockorna.
När någon församlingsbo dött ringdes klockan 10 dagen efter. Om det var en ung som dött ringdes under kortare tid och något längre om det var en äldre. Var det en man som dött börjades ringningen med klämtning och var det en kvinna avslutades den med klämtning. När ringning skulle ske vid till exempel dödsfall, fick man kalla in minst fem man. Betalningen bestod i att ringarna bjöds på kaffe. Vid så kallad kungaringning, som påbjöds och som varade minst en halv timme, betalade länstyrelsen 50 öre per man.
I samband med renoveringen på 1950-talet fann man fragment av målningar i hela kyrkan och en del av dem har tagits fram och konserverats, men större delen av de äldre målningarna bar troligen förstörts då man på 1700-talet gjorde fönstren större samt tog upp ett helt nytt fönster på norra korväggen.
En lejonbild samt bilden av en ryttare på den norra väggen tros symbolisera det onda som man trodde kom från norr.
På norra korväggen finns fint utförda helgonbilder. De står inom gotiska arkader och härstammar från 1300-talet. Det fanns fragment av motsvarande målningar på södra korväggen, men förstördes då det södra korfönstret togs upp.
Altaruppsatsen med Adolf-Fredriks och Lovisa-Ulrikas initialer samt predikstolen i sin nuvarande utformning är från 1754.
Predikstolen har ”utstoferats” av samme bildhuggare som tillverkat altaruppsatsen. Bilderna av de fyra evangelisterna förspikades antagligen då med texttavlor som vid en restaurering i början av 1950-talet togs bort och placerades längst bak på västra väggen.
Krucifixet på norra sidan i långhuset är från 1300-talet. Det målades 1754 i starka färger, men dessa tvättades bort i samband med konservering 1951 och försågs med ett nytt kors. Det förra korset tillverkades av en snickeriverkstad i Ljungby på 1920-talet i en exakt kopia av ett tidigare som blivit helt uppätet av mask. Även målningen som utfördes av en målare, Danielsson från Bolmaryd blev exakt kopierad.
Från medeltiden är även en träskulptur föreställande en konung hållande ett krucifix. Möjligen kan skulpturen föreställa treenigheten där Anden, symboliserad av duvan, kommit bort. Skulpturen framtogs på 1920-talet från vinden där den förvarats och målades då av Danielsson från Bolmaryd.
Dopfunten av sandsten är huggen på 1300-talet.
Begravningsvapnet på södra långhusväggen är från tidigt 1600-tal. Det fanns tidigare en nu borttagen värja med svart flor fästat vid vapnet. Initialerna J.V.N, på begravningsvapnet står för Johan von Nierof, som var ryttmästare och bodde i närliggande Brusarp.
I Sagu kyrka nära Åbo, Finland har det också hängt ett liknande begravningsvapen tillhörande Johans bror Hemming. Han avled genom ett våda skott under en fyllefest, då Johan och Hemming var på besök hos en tredje broder Bertil, som bodde på Karuna slott
Målningarna på läktarbröstet samt bänkdörrarna är från mitten av 1700-talet.
Den första orgeln byggdes av Johan Magnus Blomqvist inköptes 1855 begagnad från Virestad for 250 daler. Senare hamnade orgeln i en församlingssal i Söndrums prästgård. När prästgården revs 1947 såldes orgeln till Gustav Adolfs församling i Borås. Den restaurerades därefter 1951 och monterades upp i Brämhults kyrka där den stod fram till början av 1980-talet, då den köptes tillbaka till Nötta kyrka, där den gamla fasaden funnits kvar hela tiden.
