Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Uppvidinge kommun
Lenhovda kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Lenhovda kyrka
Den medeltida föregångaren till dagens kyrka revs i mitten av 1800-talet, främst på grund av att man behövde större kyrka för den då växande församlingen, men också för att den gamla kyrkan ansågs fallfärdig och inte värd att rusta upp.
Den föregående kyrkan låg ett stycke väster om nuvarande kyrkplatsen, men när man rev kyrkan behöll man den gamla kyrkogården som begravningsplats.
Av den gamla kyrkobyggnaden och den gamla kyrkogårdens ringmurar finns nu inga spår. Sten från den gamla kyrkogårdsmuren återanvändes för övrigt till att omgärda den nya kyrkan.
Ett fristående gravkor som 1764 uppfördes för kyrkoherden Nicolaus Grönquist, står dock kvar på sin ursprungliga plats.
Placeringen av den nya kyrkan var långt i från självklar. Biskopen ansåg att endast två platser kunde komma ifråga. Den ena var belägen öster om gamla kyrkan på prästgårdens jord , den andra i Änghult på en höjd till höger om stora landsvägen. Den sistnämnda platsen låg ungefär mitt i socknen. Men det som främst talade mot en förläggning av den nya kyrkan till Älghult var dock, ansåg biskopen, att den var "alltför närbelägen till Lenhofda Gestgifvaregård
”der öppen krog hölls och flere oordentligheter, i synnerhet på söndagseftermiddagarna lära äga rum”.
Då församlingen inte kunde ena sig om någondera platsen beslöt man att hos Konungens Befallningshavande försöka få gästgiveriet flyttat från Lenhovda till Nöbbeled Västregård. Gästgivaren ingav emellertid snabbt en protest till landshövdingen och fick också tillstånd att fortsätta sin rörelse i Lenhovda.
Slutligen enades församlingen om att den nya kyrkan trots allt skulle byggas direkt öster om den gamla kyrkplatsen.
Nuvarande stenkyrka i nyklassicistisk stil uppfördes 1839 till 1843 efter ritningar av Carl-Gustaf Blom-Carlsson som var arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Han hade redan 1833 uppgjort ett förslag till en betydligt större treskeppig byggnad avsedd att rymma över 1000 personer. Beslut om nybygge hade tagits 1827 och förnyats 1831 vid sammanträde med biskopen Esaias Tegnér.
Som byggmästare omtalas häradsmuraren Jonas Malmberg.
Kyrkan togs i bruk adventssöndagen 1843 men invigdes för tre år senare, 1846 av Tegnérs efterträdare biskop Christopher Isac Heurlin.
Av de båda klockorna i kyrkans torn är den stora kyrkklockan från medeltiden, och hängde tidigare i den gamla kyrkans klockstapel. Den mindre klockan gjöts 1896 av Joh. A. Beckman & Co i Stockholm.
Om tornuret uppger sockenstämmoprotokollet i november 1842 att församlingen då träffade överenskommelse med Peter Håkansson i Eke "att han skall förfärdiga och med tillhjelp af nödiga dagsverken, dem församligen till släpper, uppsätta ett Tornur med slagverk , som visar på alla fyra sidorna af tornet och uppdrages hvar 8 de dag, för en betingad summa 200 Rdr, hvilken till Honom utbetalas så snart urverket blifvit behörigen uppsatt." Enligt stämmoprotokollet skulle urverket vara färdigt den I oktober 1843 och betalas med hjälp av in samlade medel bland församlingens ungdom.
Arkitekten Blom Carlsson gjorde ritningarna till altarprydnad, predikstol, läktare och orgelfasad. Inredningen blev dock något förenklad i detaljerna i förhållande till ritningarna. Ursprungligen bestod altarprydnaden av ett större förgyllt kors med likaledes förgylld törnekrans”. Det stora altarkorset har senare utbytts mot den gamla kyrkans altaruppsats från 1748 av Peter Segervall, som var son till stiftsbildhuggaren Sven Segervall.
I mittpartiet ses en kalvariegrupp. På den korsfästes högra sida står den sörjande Maria, på den vänstra Johannes. Gestalten till höger som håller ett kors, har ursprungligen även burit ankare och hjärta, dvs trons, hoppets och kärlekens symboler. Figuren till vänster, som håller en uppslagen bok, har ursprungligen även burit en palmkvist.
På predellan visas Nattvardens instiftande, och upptill på altaruppsatsens överstycke ser vi Kristi gravläggning.
Uppsatsens krönfigurer utgörs av den återuppståndne Kristus stående på jordklotet med segerfanan i den högra handen, samt två små basunblåsande änglar med palmkvistar.
Predikstolen med tillhörande ljudtak och trappa är utförd 1845 av snickaren Sven Nilsson i Hermanstorp, Nöbbele. Den försilvrade predikstolsduva, som hänger under ljudtaket, har tillhört den gamla kyrkans predikstol och är utförd 1745 av bildhuggaren Sven Segerwald i Växjö”.
I koret finns en ambo, en talarstol utförd 1976 av Göte Carlsson, tillverkad av material från bänkinredningen under västläktaren som togs bort i mitten av 1960-talet. På ambon finns ett gammalt inglasat broderi - ett broderat bokbräde från 1846 föreställande Kärleken, Tron och Hoppet .
På den södra långväggen hänger ett medeltida triumfkrucifix av romansk typ, ett inhemskt arbete från omkring 1200, med en kristusbild i lövträ. Den ursprungliga kronan har senare ersatts med en törnekrans.
Dopfunten av röd öländsk kalksten skänktes till den gamla kyrkan 1658. På dopfuntens cuppa finner vi överste Håkan Nilsson Skyttes och hans hustru Elisabeth Oliveblads initialer och vapen. Överste Skytte skänkte även ett dopfat av mässing, som han hemfört som krigsbyte från Skåne, och som är ett Tyskt arbete från 1500-talet. Fatet rövades från Strövelstorps kyrka, dit det hade skänkts 1637 av Edele Grubbe, var initialer och vapen pryder fatet, tillsammans med initialerna och vapensköldarna till Nils Krabbes, Berete Skares och Iver Krabbe.
Dopfatet var utställt på världsutställningen i Paris 1867.
En kopia av mässingsfatet, utförd av ciselören Jacob Ängman, skänktes 1926 till Strövelstorps kyrka i Skåne av godsägare Fredrik Wilhelm von Geijer, gift med irma von Hallwyll och bosatt på Vegeholm utanför Ängelholm.
I vapenhuset finns även en medeltida dopfunt av sandsten.
Stånduret stod ursprungligen i gamla kyrkan. Urverket inköptes 1824 för 13 Riksdaler och 16 Banco och placerades i ett fodral som utfördes av kyrkvärden Anders Nilsson i Enghult. Det nu varande fodralet utfördes 1847 av snickaren Sandberg för den nya kyrkan.
4 ljuskronor av glas kommer från Orrefors glasbruk, och är designade av Sven Palmqvist.
I tornrummet bakom läktarorgeln hänger delar av den gamla kyrkans läktarbarriär. De har målade illustrationer till bönen Fader Vår och är utförda 1755 av Johan Christian Zschotzscher och hans elever.
Kyrkans ursprungliga orgel byggdes av Johan Magnusson i Nässja. Det nuvarande orgelverket är byggt 1964 av Nils Hammarberg och ersatte då en orgel byggd 1926 av Olof Hammarberg i Göteborg. Fasaden som är från den ursprungliga Magnusson-orgeln är ritad av Carl-Gustaf Blom-Carlsson.
En kororgel är byggd 1983 av Walter Thür.
Den föregående kyrkan låg ett stycke väster om nuvarande kyrkplatsen, men när man rev kyrkan behöll man den gamla kyrkogården som begravningsplats.
Av den gamla kyrkobyggnaden och den gamla kyrkogårdens ringmurar finns nu inga spår. Sten från den gamla kyrkogårdsmuren återanvändes för övrigt till att omgärda den nya kyrkan.
Ett fristående gravkor som 1764 uppfördes för kyrkoherden Nicolaus Grönquist, står dock kvar på sin ursprungliga plats.
Placeringen av den nya kyrkan var långt i från självklar. Biskopen ansåg att endast två platser kunde komma ifråga. Den ena var belägen öster om gamla kyrkan på prästgårdens jord , den andra i Änghult på en höjd till höger om stora landsvägen. Den sistnämnda platsen låg ungefär mitt i socknen. Men det som främst talade mot en förläggning av den nya kyrkan till Älghult var dock, ansåg biskopen, att den var "alltför närbelägen till Lenhofda Gestgifvaregård
”der öppen krog hölls och flere oordentligheter, i synnerhet på söndagseftermiddagarna lära äga rum”.
Då församlingen inte kunde ena sig om någondera platsen beslöt man att hos Konungens Befallningshavande försöka få gästgiveriet flyttat från Lenhovda till Nöbbeled Västregård. Gästgivaren ingav emellertid snabbt en protest till landshövdingen och fick också tillstånd att fortsätta sin rörelse i Lenhovda.
Slutligen enades församlingen om att den nya kyrkan trots allt skulle byggas direkt öster om den gamla kyrkplatsen.
Nuvarande stenkyrka i nyklassicistisk stil uppfördes 1839 till 1843 efter ritningar av Carl-Gustaf Blom-Carlsson som var arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Han hade redan 1833 uppgjort ett förslag till en betydligt större treskeppig byggnad avsedd att rymma över 1000 personer. Beslut om nybygge hade tagits 1827 och förnyats 1831 vid sammanträde med biskopen Esaias Tegnér.
Som byggmästare omtalas häradsmuraren Jonas Malmberg.
Kyrkan togs i bruk adventssöndagen 1843 men invigdes för tre år senare, 1846 av Tegnérs efterträdare biskop Christopher Isac Heurlin.
Av de båda klockorna i kyrkans torn är den stora kyrkklockan från medeltiden, och hängde tidigare i den gamla kyrkans klockstapel. Den mindre klockan gjöts 1896 av Joh. A. Beckman & Co i Stockholm.
Om tornuret uppger sockenstämmoprotokollet i november 1842 att församlingen då träffade överenskommelse med Peter Håkansson i Eke "att han skall förfärdiga och med tillhjelp af nödiga dagsverken, dem församligen till släpper, uppsätta ett Tornur med slagverk , som visar på alla fyra sidorna af tornet och uppdrages hvar 8 de dag, för en betingad summa 200 Rdr, hvilken till Honom utbetalas så snart urverket blifvit behörigen uppsatt." Enligt stämmoprotokollet skulle urverket vara färdigt den I oktober 1843 och betalas med hjälp av in samlade medel bland församlingens ungdom.
Arkitekten Blom Carlsson gjorde ritningarna till altarprydnad, predikstol, läktare och orgelfasad. Inredningen blev dock något förenklad i detaljerna i förhållande till ritningarna. Ursprungligen bestod altarprydnaden av ett större förgyllt kors med likaledes förgylld törnekrans”. Det stora altarkorset har senare utbytts mot den gamla kyrkans altaruppsats från 1748 av Peter Segervall, som var son till stiftsbildhuggaren Sven Segervall.
I mittpartiet ses en kalvariegrupp. På den korsfästes högra sida står den sörjande Maria, på den vänstra Johannes. Gestalten till höger som håller ett kors, har ursprungligen även burit ankare och hjärta, dvs trons, hoppets och kärlekens symboler. Figuren till vänster, som håller en uppslagen bok, har ursprungligen även burit en palmkvist.
På predellan visas Nattvardens instiftande, och upptill på altaruppsatsens överstycke ser vi Kristi gravläggning.
Uppsatsens krönfigurer utgörs av den återuppståndne Kristus stående på jordklotet med segerfanan i den högra handen, samt två små basunblåsande änglar med palmkvistar.
Predikstolen med tillhörande ljudtak och trappa är utförd 1845 av snickaren Sven Nilsson i Hermanstorp, Nöbbele. Den försilvrade predikstolsduva, som hänger under ljudtaket, har tillhört den gamla kyrkans predikstol och är utförd 1745 av bildhuggaren Sven Segerwald i Växjö”.
I koret finns en ambo, en talarstol utförd 1976 av Göte Carlsson, tillverkad av material från bänkinredningen under västläktaren som togs bort i mitten av 1960-talet. På ambon finns ett gammalt inglasat broderi - ett broderat bokbräde från 1846 föreställande Kärleken, Tron och Hoppet .
På den södra långväggen hänger ett medeltida triumfkrucifix av romansk typ, ett inhemskt arbete från omkring 1200, med en kristusbild i lövträ. Den ursprungliga kronan har senare ersatts med en törnekrans.
Dopfunten av röd öländsk kalksten skänktes till den gamla kyrkan 1658. På dopfuntens cuppa finner vi överste Håkan Nilsson Skyttes och hans hustru Elisabeth Oliveblads initialer och vapen. Överste Skytte skänkte även ett dopfat av mässing, som han hemfört som krigsbyte från Skåne, och som är ett Tyskt arbete från 1500-talet. Fatet rövades från Strövelstorps kyrka, dit det hade skänkts 1637 av Edele Grubbe, var initialer och vapen pryder fatet, tillsammans med initialerna och vapensköldarna till Nils Krabbes, Berete Skares och Iver Krabbe.
Dopfatet var utställt på världsutställningen i Paris 1867.
En kopia av mässingsfatet, utförd av ciselören Jacob Ängman, skänktes 1926 till Strövelstorps kyrka i Skåne av godsägare Fredrik Wilhelm von Geijer, gift med irma von Hallwyll och bosatt på Vegeholm utanför Ängelholm.
I vapenhuset finns även en medeltida dopfunt av sandsten.
Stånduret stod ursprungligen i gamla kyrkan. Urverket inköptes 1824 för 13 Riksdaler och 16 Banco och placerades i ett fodral som utfördes av kyrkvärden Anders Nilsson i Enghult. Det nu varande fodralet utfördes 1847 av snickaren Sandberg för den nya kyrkan.
4 ljuskronor av glas kommer från Orrefors glasbruk, och är designade av Sven Palmqvist.
I tornrummet bakom läktarorgeln hänger delar av den gamla kyrkans läktarbarriär. De har målade illustrationer till bönen Fader Vår och är utförda 1755 av Johan Christian Zschotzscher och hans elever.
Kyrkans ursprungliga orgel byggdes av Johan Magnusson i Nässja. Det nuvarande orgelverket är byggt 1964 av Nils Hammarberg och ersatte då en orgel byggd 1926 av Olof Hammarberg i Göteborg. Fasaden som är från den ursprungliga Magnusson-orgeln är ritad av Carl-Gustaf Blom-Carlsson.
En kororgel är byggd 1983 av Walter Thür.
