Stacks Image 262089

Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vetlanda kommun
Stenberga kyrka

Berättelser om kyrkor
i Växjö stift

lista
Stenberga kyrka

När Stenberga omtalas första gången år 1337 fanns här både kyrka och präst. Man trodde länge att Stenberga nuvarande kyrka var från 1600-talet, men en dendrokronologisk undersökning av kyrkans träbjälkar visar att kyrkan är den ursprungliga från medeltiden.
Detta innebär att Stenberga kyrka är en av få medeltida träkyrkor som fortfarande är i bruk i Sverige. En målning av hur kyrkan såg ut på 1600-talet finns inne i kyrkan.

Kyrkans plan med det rektangulära långhuset och lägre kor har inte ändrats sedan 1300-talet och detsamma gäller triumfbågen mellan långhus och kor. Även den murade sakristian är från medeltiden. Men tornet uppfördes på 1760-talet efter att den tidigare klockstapeln hade antänts vid ett blixtnedslag.

När läktaren kom på plats 1735 pryddes den med bilder på bibliska gestalter, målade av bygdekonstnären Anders Boalt från Myresjö.

Även de målade bänkdörrarna med socknens gårdsnamn är från 1700-talet. Samma namn står på båda sidor om mittgången, eftersom man länge hade skilda sidor för männen, som satt på den södra sidan och kvinnorna som satt på den norra sidan.
De fyra främsta bänkarna har förnämligare utformning än de övriga och bär namnen på socknens fyra säterier Skärvete, Ekholm, Hasslås och Salshult.

Salshult har sedan 1600-talet ägts av ätten Stålhammar, och vars grav finns på kyrkogården.
Den förste kände i släkten här på orten hette Jon och var officer i Karl XII:s armé. Hans brev hem till hustrun Sofia finns bevarade i Stenberga. Hon är huvudperson i Snoilskys ”Frun på Salshult” i diktsamlingen Svenska bilder. Tidigare bodde ätten Rääf på Salshult, och deras familjegiv finns norr om altaret. Vapenskölden till ätten Rääf är den vänstra på långhusets vägg. Det andra epitafiet tillhör ätten Croneberg, som ägde Hasslås säteri från 1660 till 1770-talet. Familjegraven finns till höger i koret.

Krucifixet som sitter mitt emellan de båda vapnen på södra väggen är från 1600-talet.

Här kan vi i väggen ovanför också se var ett av de tidigare mindre och högt sittande fönstren tidigare satt.

Altarskåpet på motsatta väggen som anses vara ett Holländskt arbete från 1400-talet, och ett krigsbyte visar i mitten jungfru Marias föräldrar Joakim och Anna framför Gyllene porten i Jerusalem.
I mer än hundra år var skåpet undanställt i tornrummet. Nio av de tolv apostlarna hade då försvunnit men ersattes på 1940-talet av nya, tillverkade av skulptören Gösta Pettersson i Vetlanda.
Skåpet hängde ursprungligen över altaret, men flyttades alltså undan när den 1823 ersatts med altartavlan målad av professorn vid Konstakademin Johan Gustaf Sandberg. Talvan som föreställer ”Nedertagande av Jesu kropp från korset” är skänkt till kyrkan av en församlingsbo.

De båda helgonbilderna i kyrkan föreställer dels Erik den helige. Och dels den helige Erasmus stående i en gryta. Enligt helgonlegenden skulle han ha lidit martyrdöden bland annat genom kokning i beck och bly. Båda skulpturerna är från 1300-talet,

Här finns också en spiralvriden processionsstav, som användes under medeltiden då prästen, följd av folket i procession gick runt och välsignade åkarnas grödor.

Krucifixet som hänger i triumfbågen är i al och är från 1300-talet.

Kyrkans äldsta klenod är kanske klockan som sägs vara från början av 1300-talet, som sedan den sprack 1920 står placerad i vapenhuset.

Här finns också en kyrkkista, införskaffad 1802 som förvaringsplats för bland annat kyrksilvret.

En genomgripande renovering av kyrkan genomfördes på 1820-talet. Då satte man igen de ursprungliga små rektangulära fönstren och tog istället sex stora fönster, två av dem på vardera sidan av altaret. Kyrkans interiör målades vit och även utvändigt målades den tidigare rödfärgade kyrkan vit. Resultatet blev en påtaglig likhet med de så kallade Tegnérladorna som var i ropet i mitten av 1800-talet.
Vid en renovering 1955 försökte man dock så långt det var möjligt återställa kyrkans ursprungliga prägel. Man renoverade då de medeltida inventarierna och tog åter fram de övermålade bilderna på bänkar och läktarskrank.

Den första orgeln byggdes 1825 av hovrättskommissarien J P Åberg, hade nio stämmor och kostade tusen riksdaler. Orgeln renoverades 1867 av orgelbyggaren Johannes Magnusson i Nässja i Lenhults socken. Sex av de totalt tjugonio orglar han byggde är forfarande i bruk, bland annat i Korsberga och Skirö. Johannes Magnusson var för övrigt mormorsfar till diktaren Hjalmar Gullberg.
I början av 1900-talet fick kyrkan en ny pneumatisk orgel, som i sin tur ersattes med den nuvarande 1988, byggd av Nye orgelbyggeri, och som är en rekonstruktion av kyrkans första orgel från 1825.

Ikonen över dopaltaret är skapad 1995 av Eva Munther.

I sakristian finns en målning föreställande en av de kyrkoherdar som verkat i församlingen på 1800-talet, Johan Magnus Tellander, som gjorde sig känd som en kraftfull predikant och flitigt anlitad själasörjare. Han tillträdde 1820 och tjänstgjorde i 16 år, innan han blev tjänstebefriad på grund av sinnessjukdom 1836. Han dog 10 år senare.

På kyrkogården ligger bland annat Josef Herman Elander Högstedt begravd, mer känd som diktare under pseudonymen Pelle Näver.
Stacks Image 262069