Stacks Image 262058

Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Sävsjö kommun
Hjärtlanda kyrka

Berättelser om kyrkor
i Växjö stift

lista
Hjärtlanda kyrka

Det var nära att den gamla medeltida Hjärtlanda kyrka antingen rivits eller byggts om kraftigt under andra halva av 1800-talet.
Vid en visitation ansåg biskopen att kyrkan var: ”gammal, liten och wanprydlig genom missförhållandet mellan dess längd och bredd”. Men Hjärtlandaborna satte sig på tvären och ville inte, som föreslagits göra gemensam sak med Hultsjö genom att låta bygga en ny gemensam kyrka för de båda socknarna. Istället lät man som en kompromiss genomföra några mindre moderniseringar av den befintliga kyrkan. Kyrkan har även senare under 1900-talet genomgått flera förändringar och renoveringar.

När man på 1950-talet restaurerade Hjärtlanda gamla medeltidskyrka upptäckte man man en medeltida fönsteröppning - som vi nu kan se konturerna av strax ovanför till höger om kordörren.
Även den ursprungliga huvudingången på södra långsidan i huggen sandsten var dold för eftervärlden fram till restaureringen.
Till vänster ovanför det stora fönstret finns ytterligare spår av kyrkans ursprungliga små fönster.
Det lilla fönstret är från 1600-talet och har kvar sin ursprungliga utvändiga dekormålning.
De stora fönstren har sannolikt tillkommit under 1700-talet.

Klockstapeln är byggd på 1600-1700-talet, var från början öppen men kläddes in kring år 1900. Här hänger två klockor, varav storklockan är omgjuten 1827 av Theodor Fries i Jönköping, emedan lillklockan är omgjuten 1904 av Johan A Beckman i Stockholm.

Man tror att den plats där kyrkan står tidigare varit en hednisk kultplats. På 1920-talet påträffades i jorden på kyrkogården en 45 cm hög fallossymbol i sandsten som troligen är från mitten av 1100-talet och som nu förvaras på Historiska Museet i Stockholm.
Experter som har studerat den bedömer att den till och med är huggen av samma stenmästare som byggde kyrkan under 1100-talet. Varför lät då dessa kyrkobyggare hugga detta hediska tecken, symbolen för asaguden Frej som rådde över regn och solsken samt jordens gröda?
Hedniska och kristna riter gick i varandra under lång tid. Det fanns direktiv från påven till missionärerna att man inte skulle förstöra hedniska kultplatser utan istället inviga dem till kristna kyrkor. Fallossymbolen kan ha tillkommit som en kompromiss och använts i en övergångsperiod tills kyrkolagarna förbjöd alla hedniska riter.

Till Hjärtlanda kyrka hör också ett föremål som med största sannolikhet är äldre än kyrkan själv. Ett så kallat bäraltare. När missionärerna började förkunna kristendomen hade de inte tillgång till kyrkor med altare. Endast en biskop kunde inviga ett sådant och de närmaste fanns under denna tid i Tyskland eller England. Med ett bäraltare - eller resealtare om det också kallades - löste man problemet. Detta lilla portabla altare var välsignat och missionärerna kunde därmed fira mässa var som helst i guds fria natur.
Att bäraltaret bevarats för eftervärlden kan nog skyllas på okunskap. Under lång tid sägs detta unika föremål nämligen tjänat som bokstöd på altaret. Då kyrkan renoverades i mitten av 1950-talet var resealtaret nära att slängas, då den låg dold i en tygbit. När man hösten 2007 hittade ett liknande resealtare i en grav vid Varnhems klosterkyrka väckte det stor sensation.

När vi kommer in i kyrkan ser vi med fragment av kalkmålningar. De bäst bevarade scenerna som är från tidigt 1600-tal, finns på väggen till triumfbågen och i det sydöstra hörnet där vi bland annat ser Nattvarden och Kristus som såningsman. Enligt en nu fragmentarisk inskription har målningarna, som bekostats av ”Jonas och Hans”, ursprungligen täckt alla väggar.
På långsidorna finns spår efter en textbård, och i absiden skymtar några renässansfiugurer, som senare i hjälmvalvet övermålats med blomsterslingor. De draperingar i blått och gult som finns kring fönstersmygarna och dörröppningarna i koret är sannolikt utförda 1768 av korpralen och målaren Gerhardt Baldt från Bäckaby.
Denne har sannolikt även samtidigt utfört de målningar som finns i taket, och som är i original, även om stilen påminner mycket om andra målningar utförda av häradsmålare Sven Niclas Berg.

Det står också antecknat att Baldt även år 1768 renoverat predikstolen, som är från 1600-talet. Träfigurerna i de tre speglarna är från vänster evangelisten Matteus, i mitten Frälsaren och till höger evangelisten Johannes.
Över predikstolen fanns tidigare en sexkantig himmel, men det togs bort under renoveringen på 1950-talet, för att inte dölja de gamla målningarna som man då tog fram på väggen ovanför. En försilvrade duva som nu svävar ensam ovanför predikstolen, hängde tidigare under nämnda himmel.

Vid dopfunten finns en träskulptur i snidad ek från 1200-talet föreställande Maria och Jesusbarnet.
Bakom madonnabilden hänger en vävnad, komponerad och vävd av ateljé Tre Bäckar i Varnhem.

Och i fönsternischen finner vi Johannes Döparen, en träskulptur som är från 1400-talet. Johannes Döparen var troligen på medeltiden kyrkans skyddshelgon.

Dopfunten i öländsk sandsten är från 1954, ritad av arkitekt Martin Westerberg.

Processionskorset är tillverkat 1996 av Eva Spångberg i närbelägna Gamla Hjälmseryd.

Orgeln är byggd 1880 av Carl August Johansson i Broaryd, men två av de sju stämmorna är liksom pedalen tillbyggd 1954, detta genom förslag av domkyrkoorganist Henry Weman i Uppsala.
Stacks Image 262083