kyrkoguider i Växjö stift
producerade av Kyrkoguiden

lista / karta Växjö kommun

kyrkoguiden
Växjö stift
lista

Växjö domkyrka

Domkyrkan är om man jämför med andra domkyrkor i landet ganska liten, vilket troligen har att göra med att Växjö stift ursprungligen var ett förhållandevis litet stift. Under medeltiden omfattade stiftet enbart Värend, medan övriga delar av Småland hörde till Linköpings stift. Värend motsvarar i dag i stort sett Kronobergs län, och det var först under 1500-talet som Växjö stift utvidgades. I början av 1900-talet kom stiftet att växa ytterligare då det också kom att omfattas av det tidigare Kalmar stift.

Domkyrkan är Växjös högsta byggnad med en höjd på 63 meter, och det kraftiga västra tornet är en kvarvarande del av den första domkyrkan som byggdes under tidig medeltid. Detta torn kröns med två tornspiror och har en motsvarighet i Rydaholms kyrka.

Ett ristat granitblocket som sitter på utsidan av västtornets mur prydde den första stenkyrkan på platsen under tidig medeltid. Just det sättet att dekorera kyrkor har man kunna spåra till Jylland, och det är troligt att man hämtade kunnig arbetskraft från just Danmark till domkyrkobygget.

Kyrkan har byggts om ett antal gånger, och hade under lång tid ett enkeltorn. När kyrkan i mitten av 1800-talet genomgick en stor ombyggnad efter ritningar av den Skånske domkyrkoarkitekten och professorn Carl Georg Brunius lät han uppföra ett enkeltorn med trappstensgavlar. Den trappstensgavel som finns över koret är ett minne från denna tid.

1958-1960 genomgick domkyrkan åter en genomgripande restaurering, och det var först då den återfick två dubbla spiror och högt valmat tak som kyrkan hade haft tidigare.

Kyrkan var biskopskyrka redan på 1100-talet och till den äldsta Växjö domkyrka är legenden om Sankt Sigfrid knuten. Hans relikskrin förvarades fram till 1600-talet i kyrkan, då det förstördes på befallning av biskopen som ville ta bort alla spår av katolsk helgondyrkan.
I mittgången finns en sten med ett infällt S med tre martyrkors i brons, symboliserande Sankt Sigfrids grav. Om Sankt Sigfrid verkligen begravdes i Växjö vet vi inte säkert, men osannolikt är det inte.

I domkyrkan finns den berömde glaskonstnären Bertil Valliens altarskåp från 2002 med glödande bilder från den bibliska historien, kallat ”Fiat Lux” - i översättning ”Ljus bliv till”.
Skåpet som är fem meter högt och fyra meter brett i metall, behandlad med bivax och bladguld, är tillverkat av de skickligaste hantverkarna på Åfors och Kosta glasbruk. Arbetet tog flera år, och bland annat fick det varma glaset sex veckor på sig att svalna i specialbyggda kylugnar.
Det centrala motivet är ett kors i glas, föreställande den lidande Kristus, och är enligt konstnären förmodligen ett av de största föremål som någonsin gjutits i glas.
Längst upp ser vi ett glashuvud - en levande Kristus som stiger ur en öppen grav.

Kyrkans tidigare altartavla, som tillkom efter kyrkobranden 1740 skapades av Georg Engelhard Schröder, föreställer nattvardens instiftande och är nu placerad i norra sidoskeppet.

Domkyrkan innehåller många moderna stilfulla detaljer. I sydvästra hörnet hittar vi Livets källa, skapad av Göran Wärff.

Kyrkan har också konstverk skapade av Bo Beskow, som väggmosaiken ”Det himmelska Jerusalem”.
I Själakoret längst bak i kyrkan hittar vi två glasfönster, ”Kristus som livsträdet” och ”Döden spelar schack med riddaren”. I detta rum finns bevarat fragment av kalkmålningar från senmedeltiden som identifierats som skildringar av Skapelsen och Adam och Eva i paradiset.

Träsnidaren Eva Spångberg från Gamla Hjälmseryd utanför Sävsjö har skapat flera träskulpturer, bland annat Petrus och Paulus - samt Madonnan med Jesubarnet vid ljusträdet, som är skapat i smide och glas av Erik Höglund och Lars Larsson.

Den tjeckisk-födde scenografen och glaskonstnären Jan Brazda skapade altaret, predikstolen och dopfunten. Han har även skapat det färgrika korfönstren i Sigfridskoret bakom altarskåpet.

På golvet under en bänkrad vid vänstra pelaren, nedanför psalmtavlan, finns en gravsten med en inhuggen kvinnogestalt, föreställande Anna Trolle. Anna instiftade två stora fonder till nytta och glädje för smålänningar som bedrev universitetsstudier på kontinenten.
Anna var gift med den franske översten Charles de Monaye, som blev halshuggen på Stortorget i Stockholm för sin inblandning i en komplott mot kung Johan III. Hon överlevde sin make med mer än 45 år och begravdes här i domkyrkan.

Det finns orglar från olika århundrade i domkyrkan. Den största som finns på läktaren byggde 1779. Orgeln påbörjades 1774 av Lars Wahlberg och efter dennes död två år senare fullbordades arbetet 1779 av Olof Schwan, Stockholm. Den ståtliga gustavianska fasaden står fortfarande kvar i domkyrkan medan orgelverken byggts om eller bytts ut. Senast 2002 byggdes ett nytt orgelverk.

Orgeln i södra sidoskeppet är till huvuddelen byggd av stämmor hämtade från en av de tidigare läktarorglarna. Arbetet är utfört av Ålem orgelverkstad tillsammans med Bergenbladh & Jonsson, Nye.

Orgelpositivet i koret byggdes 1957 av Marcussen & Søn i Danska Åbenrå.

Och kororgeln i norra sidoskeppet är byggd 1984 av Västbo Orgelbyggeri, Långaryd.

Över ingången till kyrkorummet finns en vapensköld med Smålands landskapsvapen, ursprungligen utförd 1779 för orgelläktaren, men som under en tid var placerad på andra sidan ingången till kyrkan - där den vita relieffen finns idag.

På kyrkogården, väster om domkyrkan vilar den mest berömde av alla biskoparna i Växjö stift, skalden Esaias Tegnér, som dog 1846. Ett monument i brons och huggen sten över biskopen är utfört av skulptören Arvid Källström.

Invid korets östmur står sedan slutet av 1950-talet en runsten som tidigare varit inmurad i korväggen. Stenen som är från senare delen av 1000-talet har en text som berättar att vikingen Toke reste stenen efter Gunnar, som var Grims son. Gud hjälpe hans själ.