Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Jönköpings kommun
Svarttorps kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Svarttorps kyrka
Svarttorps nuvarande kyrka är från andra halvan av 1800-talet.
Hur gammal Svarttorps förra kyrka var vet man inte, men förmodligen låg det redan under 1100-talet en kyrka strax söder om det nuvarande samhället och intill den urgamla östra Holavedsleden mellan Huskvarna och Tranås. Gravplatsen används fortfarande som församlingskyrkogård. I folkmun kallades den medeltida kyrkan för "Bispakyrkan" och tillhörde den enkla typ av kyrkor som består av ett avlångt, fyrsidigt rum utan absid.
Svarttorps gamla kyrka hade S:t Laurentius som skyddshelgon. Han avbildas ofta med ett halster, eftersom han enligt legenden led martyrdöden på ett halster.
På kyrkans tak fanns därför ett uppstående halster till minne om S:t Laurentius. Detta halster finns idag i vapenhuset.
När den gamla sockenkyrkan i Svarttorp hade tjänat ut i mitten av 1800-talet revs byggnaden, och församlingsborna beordrades att under rivningen forsla de stora stenarna ut på Svarttorpssjöns is, där den tunga lasten fram på våren med naturens hjälp slutligen hamnade på sjöns botten.
Man lät dock spara en hel del inventarier - och jag återkommer till några av dessa strax.
Den nuvarande kyrkan som uppfördes 1869-70 av kyrkobyggmästaren Anders Pettersson från Värsås, efter ritningar av arkitekt Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Grundförhållanderna gjorde att kyrkan inte fick koret i öster, utan istället är orienterad i nord-sydlig riktning.
På 1950-talet upplevdes kyrkan som för stor för den lilla församlingen. En restaurering påbörjades 1958 efter program av arkitekt Ärland Noréen vid Byggnadsstyrelsen. Men då han inte kunde fullfölja arbetet på grund av sjukdom övergick restaureringen till arkitekt Börje Blomé, vilken gjorde vissa kompletteringar och ändringar i det ursprungliga förslaget.
Tre av de medeltida klockorna som anses vara gjutna på 1500-talet, och som idag hänger i den nya kyrkans torn hängde ursprungligen i en låg klockstapel av trä, som stod på kyrkogårdens västra sida. I den gamla kyrkan fanns även en mindre så kallad primklocka.
En altaruppsats från 1703 av Anders Ekeberg finns deponerad i Ljungarums kyrka.
Den gamla predikstolen i ek från 1600-talet står i dag som museiföremål i nya kyrkan. Den är sannolikt utförd av Pehr Brahes hovkonterfejare Johan Werner den yngre.
Och på norra väggen under läktaren hänger ett skulpterat triumfkrucifix i ek från 1200-talet. Den förvarades under många år på sakristians vind innan den åter fick sin plats i den nya kyrkan.
Dopfunten i sandsten i tre block och som är från slutet av 1100-talet är tillverkad av den så kallade Vilddjursmästaren, Mäster Bestiarius. Ett namn han fått av eftervärlden på grund av de motiv han brukade smycka sina dopfuntar med.
Och den madonnabild som hänger på södra väggen ovanför dopaltaret är en kopia av ett original från 1200-talet som finns på Statens Historiska Museum.
I andaktsrummet finns en dopängel från 1700-talet som kommer från den gamla kyrkan. Här finns också en monter med föremål från den gamla kyrkan.
Madonnaskulpturen som finns vid väggen vid dopfunten är endast en avgjutning eftersom originalet finns på museum i Stockholm.
Det står noterat att kyrkan ägde en orgel med åtta stämmor som 1763 såldes till Burseryds kyrka. Som ersättning köpte man en orgel byggd av Jonas Wistenius i Linköping, som senare i sin tur såldes till Tengene kyrka i Västergötland.
Den nuvarande mekaniska orgeln är byggd 1872 av Setterquist & Son Orgelbyggeri i Örebro, omdisponerad 1958 av Frede Aagaard, men uppvärmningen av kyrkorummet orsakade stora variationer i luftfuktigheten, vilket ledde till torkssprickor i orgelns väderlådor. Tidvis var den ospelbar, och renoverades därför 1972 av Johannes Künkel som då hade sin orgelverkstad i Lund. Han skulle senare i mitten av 1980-talet flytta sin verksamhet till Färjestaden på Öland.
Svarttorps gamla kyrka hade S:t Laurentius som skyddshelgon. Han avbildas ofta med ett halster, eftersom han enligt legenden led martyrdöden på ett halster.
På kyrkans tak fanns därför ett uppstående halster till minne om S:t Laurentius. Detta halster finns idag i vapenhuset.
När den gamla sockenkyrkan i Svarttorp hade tjänat ut i mitten av 1800-talet revs byggnaden, och församlingsborna beordrades att under rivningen forsla de stora stenarna ut på Svarttorpssjöns is, där den tunga lasten fram på våren med naturens hjälp slutligen hamnade på sjöns botten.
Man lät dock spara en hel del inventarier - och jag återkommer till några av dessa strax.
Den nuvarande kyrkan som uppfördes 1869-70 av kyrkobyggmästaren Anders Pettersson från Värsås, efter ritningar av arkitekt Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Grundförhållanderna gjorde att kyrkan inte fick koret i öster, utan istället är orienterad i nord-sydlig riktning.
På 1950-talet upplevdes kyrkan som för stor för den lilla församlingen. En restaurering påbörjades 1958 efter program av arkitekt Ärland Noréen vid Byggnadsstyrelsen. Men då han inte kunde fullfölja arbetet på grund av sjukdom övergick restaureringen till arkitekt Börje Blomé, vilken gjorde vissa kompletteringar och ändringar i det ursprungliga förslaget.
Tre av de medeltida klockorna som anses vara gjutna på 1500-talet, och som idag hänger i den nya kyrkans torn hängde ursprungligen i en låg klockstapel av trä, som stod på kyrkogårdens västra sida. I den gamla kyrkan fanns även en mindre så kallad primklocka.
En altaruppsats från 1703 av Anders Ekeberg finns deponerad i Ljungarums kyrka.
Den gamla predikstolen i ek från 1600-talet står i dag som museiföremål i nya kyrkan. Den är sannolikt utförd av Pehr Brahes hovkonterfejare Johan Werner den yngre.
Och på norra väggen under läktaren hänger ett skulpterat triumfkrucifix i ek från 1200-talet. Den förvarades under många år på sakristians vind innan den åter fick sin plats i den nya kyrkan.
Dopfunten i sandsten i tre block och som är från slutet av 1100-talet är tillverkad av den så kallade Vilddjursmästaren, Mäster Bestiarius. Ett namn han fått av eftervärlden på grund av de motiv han brukade smycka sina dopfuntar med.
Och den madonnabild som hänger på södra väggen ovanför dopaltaret är en kopia av ett original från 1200-talet som finns på Statens Historiska Museum.
I andaktsrummet finns en dopängel från 1700-talet som kommer från den gamla kyrkan. Här finns också en monter med föremål från den gamla kyrkan.
Madonnaskulpturen som finns vid väggen vid dopfunten är endast en avgjutning eftersom originalet finns på museum i Stockholm.
Det står noterat att kyrkan ägde en orgel med åtta stämmor som 1763 såldes till Burseryds kyrka. Som ersättning köpte man en orgel byggd av Jonas Wistenius i Linköping, som senare i sin tur såldes till Tengene kyrka i Västergötland.
Den nuvarande mekaniska orgeln är byggd 1872 av Setterquist & Son Orgelbyggeri i Örebro, omdisponerad 1958 av Frede Aagaard, men uppvärmningen av kyrkorummet orsakade stora variationer i luftfuktigheten, vilket ledde till torkssprickor i orgelns väderlådor. Tidvis var den ospelbar, och renoverades därför 1972 av Johannes Künkel som då hade sin orgelverkstad i Lund. Han skulle senare i mitten av 1980-talet flytta sin verksamhet till Färjestaden på Öland.
