Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Kalmar kommun
Hossmo kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Hossmo kyrka
Redan i slutet av 1000-talet fanns här förmodligen en kyrka i trä, men den nuvarande kyrkan i sten byggdes i början av 1100-talet, och bestod då av ett långhus, kor och absid.
Ett torn byggdes förmodligen något senare, och cirka 1240 byggde man till en ovanvåning. Kyrkan byggdes sannolikt för att även fungera som försvarsborg, och flera skriftliga källor visar att kyrkan användes som garnison och fäste till Kalmar under unionsstriderna i början på 1500-talet.
På den idag fridfulla kyrkogården har man bland annat hittat ett kammarstycke till en medeltida bakladdningskanon samt en medeltida pilspets av järn. Och man har funnit att kyrkan under medeltiden sannolikt varit omgiven av en vallgrav.
Stigluckan i norr är uppförd 1639. I södra väggen in mot kyrkogården sitter en gravvård av kalksten, ursprungligen rest 1603 över byggmästare Jacob M Gripeswald.
Klockstapeln i trä uppfördes 1666, och renoverades i början av 1930-talet.
Ute på bryggan i ån står en Kristustaty som kom på plats 2015. Den vackra platsen används för såväl enskild andakt som vid dop bröllop och begravningar.
När vi kommer in i vapenhuset finner vi ett minne från tidig kristen medeltid.
Det så kallade Hossmokorset från 1000-talet är ett av de äldsta tecken på kristen närvaro i våra bygder och helt unikt i sitt slag.
Utformningen är den så kallade Urnesstilen som har sina rötter i den keltiska traditionen. Korset föreställer troligen livets träd som ger evigt liv genom Jesu död och uppståndelse. I honom är vi inneslutna i den stora världsvida Kyrkan och hör samman med dem som en gång reste det första korset i Hossmo.
Kyrkan har genomgått flera stora förändringar. Vapenhuset tillkom troligen på slutet av 1500- eller början av 1600-talet. Och på 1600- och 1700-talet togs till exempel pelarna i långhusets östra del bort och läktarna byggdes om.
I mitten av 1700-talet tillkom sakristian på kyrkans norra sida och koret vidgades på nytt. Även under 1800- och 1900-talet har förändringar skett främst inne i kyrkan.
I hjälmvalvet över altaret syns ett större och tre mindre ansikten modellerade i putsen. Utsmyckningen med spår av färg är troligen från första halvan av 1200-talet och är den enda kvarvarande medeltida väggdekorationen i kyrkan.
När kyrkan renoverades 2020 tog en altartavla bort, skapad 1768 av bildhuggaren Jonas Berggren, och det ursprungliga korfönstret fick åter släppa in ljus. Ledmotivet vid renovering var att återskapa den medeltida känslan i rummet.
Altarskivan som är från medeltiden och har en relikgömma tjänar nu som golv till den ena av kyrkans två dopfuntar, som fungerar som ljusbärare. Det har noterats att altarskivan under 1800-talet andra hälft var placerad i stigluckan.
I altaret finns ett nytillverkat resealtare nedfällt, utformat efter tidigmedeltida förebild. Strålsolen framtill på altaret är en avgjutning från den gamla altaruppsatsen.
I valvet mellan koret och långhuset finns den gamla klockarebänken varifrån klockaren förr ledde kyrkosången.
Efter att lång tid stått ute i vapenhuset överlämnades kyrkans medeltida dopfunt år 1877 till Statens historiska museum, men återfördes till kyrkan 1997, efter 120 år. Funten har runinskrift huggen i början av 1200-talet som berättar om vem som högg stenen. I översättning står där: ´Jag beder dig ... att du beder för den man som gjorde mig och därvid nämner hans namn. Jakob hette han”.
Bildhuggaren Jonas Berggren skapade 1768 predikstolen i enkel rokoko.
På orgelläktaren som är dekorerad med blomstermotiv i speglarna, stod från 1860 en orgel med sex stämmor, en manual och pedal, byggd av Åkerman & Lund i Stockholm. Denna orgel ersattes i början av 1950-talet med en ny. Nuvarande orgel som är byggd 1981 av Olof Hammarberg i Göteborg har tolv stämmor, två manualer och pedal.
Ett torn byggdes förmodligen något senare, och cirka 1240 byggde man till en ovanvåning. Kyrkan byggdes sannolikt för att även fungera som försvarsborg, och flera skriftliga källor visar att kyrkan användes som garnison och fäste till Kalmar under unionsstriderna i början på 1500-talet.
På den idag fridfulla kyrkogården har man bland annat hittat ett kammarstycke till en medeltida bakladdningskanon samt en medeltida pilspets av järn. Och man har funnit att kyrkan under medeltiden sannolikt varit omgiven av en vallgrav.
Stigluckan i norr är uppförd 1639. I södra väggen in mot kyrkogården sitter en gravvård av kalksten, ursprungligen rest 1603 över byggmästare Jacob M Gripeswald.
Klockstapeln i trä uppfördes 1666, och renoverades i början av 1930-talet.
Ute på bryggan i ån står en Kristustaty som kom på plats 2015. Den vackra platsen används för såväl enskild andakt som vid dop bröllop och begravningar.
När vi kommer in i vapenhuset finner vi ett minne från tidig kristen medeltid.
Det så kallade Hossmokorset från 1000-talet är ett av de äldsta tecken på kristen närvaro i våra bygder och helt unikt i sitt slag.
Utformningen är den så kallade Urnesstilen som har sina rötter i den keltiska traditionen. Korset föreställer troligen livets träd som ger evigt liv genom Jesu död och uppståndelse. I honom är vi inneslutna i den stora världsvida Kyrkan och hör samman med dem som en gång reste det första korset i Hossmo.
Kyrkan har genomgått flera stora förändringar. Vapenhuset tillkom troligen på slutet av 1500- eller början av 1600-talet. Och på 1600- och 1700-talet togs till exempel pelarna i långhusets östra del bort och läktarna byggdes om.
I mitten av 1700-talet tillkom sakristian på kyrkans norra sida och koret vidgades på nytt. Även under 1800- och 1900-talet har förändringar skett främst inne i kyrkan.
I hjälmvalvet över altaret syns ett större och tre mindre ansikten modellerade i putsen. Utsmyckningen med spår av färg är troligen från första halvan av 1200-talet och är den enda kvarvarande medeltida väggdekorationen i kyrkan.
När kyrkan renoverades 2020 tog en altartavla bort, skapad 1768 av bildhuggaren Jonas Berggren, och det ursprungliga korfönstret fick åter släppa in ljus. Ledmotivet vid renovering var att återskapa den medeltida känslan i rummet.
Altarskivan som är från medeltiden och har en relikgömma tjänar nu som golv till den ena av kyrkans två dopfuntar, som fungerar som ljusbärare. Det har noterats att altarskivan under 1800-talet andra hälft var placerad i stigluckan.
I altaret finns ett nytillverkat resealtare nedfällt, utformat efter tidigmedeltida förebild. Strålsolen framtill på altaret är en avgjutning från den gamla altaruppsatsen.
I valvet mellan koret och långhuset finns den gamla klockarebänken varifrån klockaren förr ledde kyrkosången.
Efter att lång tid stått ute i vapenhuset överlämnades kyrkans medeltida dopfunt år 1877 till Statens historiska museum, men återfördes till kyrkan 1997, efter 120 år. Funten har runinskrift huggen i början av 1200-talet som berättar om vem som högg stenen. I översättning står där: ´Jag beder dig ... att du beder för den man som gjorde mig och därvid nämner hans namn. Jakob hette han”.
Bildhuggaren Jonas Berggren skapade 1768 predikstolen i enkel rokoko.
På orgelläktaren som är dekorerad med blomstermotiv i speglarna, stod från 1860 en orgel med sex stämmor, en manual och pedal, byggd av Åkerman & Lund i Stockholm. Denna orgel ersattes i början av 1950-talet med en ny. Nuvarande orgel som är byggd 1981 av Olof Hammarberg i Göteborg har tolv stämmor, två manualer och pedal.
