Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Vaggeryds kommun
Hagshults kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Hagshults kyrka
Den lilla kyrkan i Hagshult har legat på samma plats sedan mitten av 1200-talet. Den första kyrkan som byggdes samtidigt som klostret i Nydala var dock mindre än nuvarande och hade varken vapenhus, sakristia eller kor, men delar av långhuset är ursprungligt.
Det var först efter reformationen på 1500-talet som kyrkan byggdes ut och fick bänkar. Innan dess stod församlingen upp under hela gudstjänsten.
Ett vapenhus av trä fanns förr på södra väggen. Under platsen för det gamla vapenhuset finns ett gravvalv uppmurat för befallningsmannen Samuel Gumaelii och dennes efterkommande släktingar.
Hagshult har tidigare bildat pastorat med Fryele. Kyrkoherden bodde i närheten av Fryele kyrka. På 1840-talet byggdes komministerbostad i Hagshult dit den dåvarande komministern John Lauren flyttade. Hans tjänst i Hagshult blev inte lång. I samband med besök och nattvardsgivning hos en sjuk församlingsbo blev han förkyld och avled i sviterna efter en lunginflammation i en ålder av endast 38 år.
Omkring 1900 togs det spåntäckta taket ner och ersattes med olikfärgade cementplattor. Plattorna lades i mönster så att plattorna bildade tre H:n. De har tolkats som ”Herrens Hus i Hagshult”. I mitten av 1990-talet togs cementplattorna bort och kyrkan fick än en gång ett mer traditionellt spåntak.
En vacker klockstapel som var byggd i slutet av 1700-talet brändes ner i en mordbrand hösten 2020.
1940 gjordes en invändig restaurering efter program av Göran Pauli, men arbetet togs över av Malte Erichs då Pauli förolyckades i en olyckshändelse.
Vid en renovering fann man under golvet i kyrkan dels en vinkällare, dels ett gravkor. Vinkällaren ligger under det nuvarande koret strax intill norra väggen och dit nådde man genom en lucka i golvet. I gravkoret som ligger under golvet på den södra sidan av långhuset, och som är drygt två meter i fyrkant, fann man resterna av tre furukistor. Man har dock inte kunnat identifiera kvarlevorna, och gravkoret fylldes igen med jord och grus.
Predikstolen tillkom 1807 och utfördes av byggmästare Lars Wennerholm från Svenarum, som också bland annat 15 år tidigare låtit tillverka predikstolen till sin hemkyrka liksom till Rydaholms kyrka. .
Kyrkans dopfunt är äldre än själva kyrkan. Dopfunten som länge förvarades i klockstapeln, är från 1100-talet, och är möjligen tillverkats av en anonym mästare som går under namnet Bestearius. Själva dopfatet har gjorts av driven mässing och är ett så kallat Nurnbergsfat från 1500-talet.
En Madonnabild som är i snidad ek är från 1200-talet, och strax intill finns två processionstavar, som även de från 1200-talet.
Väggarnas pryds av vackra kalkmålningar, skapade av en okänd mästare och troligen från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Målningarna som kalkades över i mitten av 1700-talet, men som åter togs fram 1940, visar centrala bibliska berättelser. Målningarna är mycket detaljrika och de avbildade personerna är klädda i tidstypiska 1600-talskläder, med exempelvis knälånga byxor.
Längst upp till vänster på norra väggen ser vi Kristus plågas inför korsfästelsen. Och vi kan också bland annat se hur törnekronan vrides fast på hans huvud.
Bilderna hade ett pedagogiskt syfte. Eftersom allmogen till största delen inte var läskunnig, så fick målningarna ge stöd åt prästen predikningar som anknöt till bilderna på väggarna.
Målerier har inte bara funnits i kyrkan, utan även på fasaden. troligen utförda i början av 1700-talet. Fragment av dessa färgskikt har påträffats vid senare reparationer.
I förrummet till orgelläktaren finns ett antal panåer uppsatta med så kallade dygde-symboler, som antagligen ursprungligen varit placerade på läktarbröstet.
I slutet av 1700-talet fick Hagshults en orgel som skänkte till kyrkan av kronofogden Nils Gumaelius i Packebo. Orgeln som han köp på en sockenstämma i Värnamo för 100 riksdaler hade tidigare stått i Värnamo kyrka, och var byggd 1742 av Lars Solberg i Norra Sandsjö.
Efter cirka 100 år byttes denna orgel ut mot en ny byggd av Johannes Andersson i Långaryd. Den nuvarande som är den fjärde i ordningen byggdes 1967 av Nils Johansson, som var tredje generationen som drev Liareds orgelbyggeri.
Det var först efter reformationen på 1500-talet som kyrkan byggdes ut och fick bänkar. Innan dess stod församlingen upp under hela gudstjänsten.
Ett vapenhus av trä fanns förr på södra väggen. Under platsen för det gamla vapenhuset finns ett gravvalv uppmurat för befallningsmannen Samuel Gumaelii och dennes efterkommande släktingar.
Hagshult har tidigare bildat pastorat med Fryele. Kyrkoherden bodde i närheten av Fryele kyrka. På 1840-talet byggdes komministerbostad i Hagshult dit den dåvarande komministern John Lauren flyttade. Hans tjänst i Hagshult blev inte lång. I samband med besök och nattvardsgivning hos en sjuk församlingsbo blev han förkyld och avled i sviterna efter en lunginflammation i en ålder av endast 38 år.
Omkring 1900 togs det spåntäckta taket ner och ersattes med olikfärgade cementplattor. Plattorna lades i mönster så att plattorna bildade tre H:n. De har tolkats som ”Herrens Hus i Hagshult”. I mitten av 1990-talet togs cementplattorna bort och kyrkan fick än en gång ett mer traditionellt spåntak.
En vacker klockstapel som var byggd i slutet av 1700-talet brändes ner i en mordbrand hösten 2020.
1940 gjordes en invändig restaurering efter program av Göran Pauli, men arbetet togs över av Malte Erichs då Pauli förolyckades i en olyckshändelse.
Vid en renovering fann man under golvet i kyrkan dels en vinkällare, dels ett gravkor. Vinkällaren ligger under det nuvarande koret strax intill norra väggen och dit nådde man genom en lucka i golvet. I gravkoret som ligger under golvet på den södra sidan av långhuset, och som är drygt två meter i fyrkant, fann man resterna av tre furukistor. Man har dock inte kunnat identifiera kvarlevorna, och gravkoret fylldes igen med jord och grus.
Predikstolen tillkom 1807 och utfördes av byggmästare Lars Wennerholm från Svenarum, som också bland annat 15 år tidigare låtit tillverka predikstolen till sin hemkyrka liksom till Rydaholms kyrka. .
Kyrkans dopfunt är äldre än själva kyrkan. Dopfunten som länge förvarades i klockstapeln, är från 1100-talet, och är möjligen tillverkats av en anonym mästare som går under namnet Bestearius. Själva dopfatet har gjorts av driven mässing och är ett så kallat Nurnbergsfat från 1500-talet.
En Madonnabild som är i snidad ek är från 1200-talet, och strax intill finns två processionstavar, som även de från 1200-talet.
Väggarnas pryds av vackra kalkmålningar, skapade av en okänd mästare och troligen från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Målningarna som kalkades över i mitten av 1700-talet, men som åter togs fram 1940, visar centrala bibliska berättelser. Målningarna är mycket detaljrika och de avbildade personerna är klädda i tidstypiska 1600-talskläder, med exempelvis knälånga byxor.
Längst upp till vänster på norra väggen ser vi Kristus plågas inför korsfästelsen. Och vi kan också bland annat se hur törnekronan vrides fast på hans huvud.
Bilderna hade ett pedagogiskt syfte. Eftersom allmogen till största delen inte var läskunnig, så fick målningarna ge stöd åt prästen predikningar som anknöt till bilderna på väggarna.
Målerier har inte bara funnits i kyrkan, utan även på fasaden. troligen utförda i början av 1700-talet. Fragment av dessa färgskikt har påträffats vid senare reparationer.
I förrummet till orgelläktaren finns ett antal panåer uppsatta med så kallade dygde-symboler, som antagligen ursprungligen varit placerade på läktarbröstet.
I slutet av 1700-talet fick Hagshults en orgel som skänkte till kyrkan av kronofogden Nils Gumaelius i Packebo. Orgeln som han köp på en sockenstämma i Värnamo för 100 riksdaler hade tidigare stått i Värnamo kyrka, och var byggd 1742 av Lars Solberg i Norra Sandsjö.
Efter cirka 100 år byttes denna orgel ut mot en ny byggd av Johannes Andersson i Långaryd. Den nuvarande som är den fjärde i ordningen byggdes 1967 av Nils Johansson, som var tredje generationen som drev Liareds orgelbyggeri.
