Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Värnamo kommun
Gällaryds kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Gällaryds kyrka
Gällaryds kyrka är från slutet av 1700-talet, men här fanns tidigare en medeltida träkyrka. Den första uppgiften om präst i Gällaryd är från 1312, då här fanns en kyrkoherde vid namn Dom Thorius de Gelleryd.
På 1600-talet blev kyrkan för trång och utvidgades, men blev ändå så småningom för liten på grund av befolkningsökningen under 1700-talet.
Georg Silfersparre som var ägare till Ohs bruk gjorde tillsammans med kyrkoherden Molin upp ett ritningsförslag som sedan bearbetades av arkitekt Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet. Han följde önskemålet om att kyrkan skulle likna Alseda kyrka.
Det var bestämt att kyrkan skulle byggas i sten, eftersom en Kunglig Förordning från 1776 förbjöd att nya kyrkor byggdes i trä.
Kyrkobyggnaden uppfördes sedan mellan åren 1782 och 86 under ledning av murarmästare Hans Lundström från Laholm. Lundström presenterade följande materiallista; 1740 lass sten, 1000 lass lera, 2000 tunnor gråkalk samt 100 lass sand. Sockenborna skulle under vintern 1781 tillsammans köra fram allt material.
Tre år efter kyrkans invigning hade klockorna sin plats i den gamla kyrkans fristående klockstapel eftersom något torn inte blivit byggt. 1789 uppfördes tornbyggnaden men klockorna flyttades inte över förrän 1811 eller 1812.
Den lilla klockan har omgjutits ett flertal gånger, både på 1500 och 1700-talet sedan den spruckit. Vid det senare tillfället återanvände en gammal dopfundskittel som legat undangömd och smälte samman den med klockan till en ny lillklocka.
1811 omgjöts lillklockan åter nu av gjutmästaren Jonas Magnus Fries i Jönköping.
Storklockan är från 1500-talet och ska ha märkvärdiga egenskaper. Den ska ha haft den vackraste och starkaste klangen i landet. det finns en sägen som ser knuten till när klockan gjöts: en ung tjänsteflicka stod nära intill gjutmästaren och höll en näve mynt i handen. Dessa kastade hon sedan i den sjudande malmen och sa: "Så sant som jag är en ärlig mö, skall denna klocka höras till Visingsö!" Sägnen berättar vidare, att ljudet i klockan var så starkt, att det hördes inte bara till Visingsö, dit det är 10 mil, utan även tre mil bortom andra sidan Visingsö! Den stackars klockaren fick sina trumhinnor spräckta och för att dämpa ljudet borrade man sedan hål i klockan.
Kyrkan har renoverats flera gånger under 1900-talet, bland annat i början av 1900-talet och i mitten av 1940-talet.
År 1983 genomgick kyrkan en fullständig interiör restaurering. Men trots att upprustningen kostade en halv miljon kronor, stannade slutändan vid 50.000 kronor. En tiondel. Detta eftersom församlingsborna själva till mycket stor del bidrog med arbetsinsatser. Färgsättningen i kyrkan gjordes samtidigt av konstnären Sten Duner från Stockholm.
Vid restaureringen 1945 igensattes korets mittfönster, och en altartavla kom på plats signerad av konstnären Erik Abrahamsson. Den skänktes till kyrkan av en utflyttad församlingsbo.
Predikstolen med ljudtak utfördes 1792 av universalgeniet Sven Nilsson Morin från Gnosjö och donerad av familjen Silfersparre. Predikstolen utfördes sannolikt efter ritningar från Överintendentsämbetet.
I kyrkan i Gällaryd finns flera begravningsvapen över släkterna Bethun och Silversparre. Släkten Silfversparre hade ett gravkor på södra sidan, men detta togs bort 1844.
Adjutanten Georg Johan Bethun till Hylteberg föddes i Ostpreussen men var av skotsk ätt. Det var en ätt som introducerades riddarhuset 1706, men utdöd år 1800. Georg Johan Bethun dog i en ridolycka 1750. Han fick dock inte sin grav här utan i Rydaholms kyrka,
i vapenhuset finner vi också ett begravningsvapen, över löjtnant vid Smålands kavalleri Han Georg Bråkenhielm, som ägde Måsshult i Gällaryds socken. Han deltog i Karl XIIs krig, i nuvarande Polen, Vitryssland och Ukraina, men tillfångatogs vid Poltava 1709. Han kunde återvända hem efter 13 år. Under fångenskapen hade han gift sig med Christina Rossberg.
Madonnabilden skulpterades i ek 1980 av Margareta Engström.
Dopfunten är tillverkad 1936 i huggen röd granit.
Den vackra mattan som ligger under dopfunten är gjord hos Kronobergs Läns Hemslöjd och skänktes till kyrkan år 1984.
1798 ska kyrkan fått ett orgelverk, dock okänt vem som byggde detta. 1850 fick kyrkan en orgel byggd av August Rosenborg, Örberga. Denna byttes 1908 ut mot en ny med nygotisk fasad, med Emil Wirell i Växjö som upphovsman. 1960 installeras ett nytt mekaniskt orgelverk av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund.
På 1600-talet blev kyrkan för trång och utvidgades, men blev ändå så småningom för liten på grund av befolkningsökningen under 1700-talet.
Georg Silfersparre som var ägare till Ohs bruk gjorde tillsammans med kyrkoherden Molin upp ett ritningsförslag som sedan bearbetades av arkitekt Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet. Han följde önskemålet om att kyrkan skulle likna Alseda kyrka.
Det var bestämt att kyrkan skulle byggas i sten, eftersom en Kunglig Förordning från 1776 förbjöd att nya kyrkor byggdes i trä.
Kyrkobyggnaden uppfördes sedan mellan åren 1782 och 86 under ledning av murarmästare Hans Lundström från Laholm. Lundström presenterade följande materiallista; 1740 lass sten, 1000 lass lera, 2000 tunnor gråkalk samt 100 lass sand. Sockenborna skulle under vintern 1781 tillsammans köra fram allt material.
Tre år efter kyrkans invigning hade klockorna sin plats i den gamla kyrkans fristående klockstapel eftersom något torn inte blivit byggt. 1789 uppfördes tornbyggnaden men klockorna flyttades inte över förrän 1811 eller 1812.
Den lilla klockan har omgjutits ett flertal gånger, både på 1500 och 1700-talet sedan den spruckit. Vid det senare tillfället återanvände en gammal dopfundskittel som legat undangömd och smälte samman den med klockan till en ny lillklocka.
1811 omgjöts lillklockan åter nu av gjutmästaren Jonas Magnus Fries i Jönköping.
Storklockan är från 1500-talet och ska ha märkvärdiga egenskaper. Den ska ha haft den vackraste och starkaste klangen i landet. det finns en sägen som ser knuten till när klockan gjöts: en ung tjänsteflicka stod nära intill gjutmästaren och höll en näve mynt i handen. Dessa kastade hon sedan i den sjudande malmen och sa: "Så sant som jag är en ärlig mö, skall denna klocka höras till Visingsö!" Sägnen berättar vidare, att ljudet i klockan var så starkt, att det hördes inte bara till Visingsö, dit det är 10 mil, utan även tre mil bortom andra sidan Visingsö! Den stackars klockaren fick sina trumhinnor spräckta och för att dämpa ljudet borrade man sedan hål i klockan.
Kyrkan har renoverats flera gånger under 1900-talet, bland annat i början av 1900-talet och i mitten av 1940-talet.
År 1983 genomgick kyrkan en fullständig interiör restaurering. Men trots att upprustningen kostade en halv miljon kronor, stannade slutändan vid 50.000 kronor. En tiondel. Detta eftersom församlingsborna själva till mycket stor del bidrog med arbetsinsatser. Färgsättningen i kyrkan gjordes samtidigt av konstnären Sten Duner från Stockholm.
Vid restaureringen 1945 igensattes korets mittfönster, och en altartavla kom på plats signerad av konstnären Erik Abrahamsson. Den skänktes till kyrkan av en utflyttad församlingsbo.
Predikstolen med ljudtak utfördes 1792 av universalgeniet Sven Nilsson Morin från Gnosjö och donerad av familjen Silfersparre. Predikstolen utfördes sannolikt efter ritningar från Överintendentsämbetet.
I kyrkan i Gällaryd finns flera begravningsvapen över släkterna Bethun och Silversparre. Släkten Silfversparre hade ett gravkor på södra sidan, men detta togs bort 1844.
Adjutanten Georg Johan Bethun till Hylteberg föddes i Ostpreussen men var av skotsk ätt. Det var en ätt som introducerades riddarhuset 1706, men utdöd år 1800. Georg Johan Bethun dog i en ridolycka 1750. Han fick dock inte sin grav här utan i Rydaholms kyrka,
i vapenhuset finner vi också ett begravningsvapen, över löjtnant vid Smålands kavalleri Han Georg Bråkenhielm, som ägde Måsshult i Gällaryds socken. Han deltog i Karl XIIs krig, i nuvarande Polen, Vitryssland och Ukraina, men tillfångatogs vid Poltava 1709. Han kunde återvända hem efter 13 år. Under fångenskapen hade han gift sig med Christina Rossberg.
Madonnabilden skulpterades i ek 1980 av Margareta Engström.
Dopfunten är tillverkad 1936 i huggen röd granit.
Den vackra mattan som ligger under dopfunten är gjord hos Kronobergs Läns Hemslöjd och skänktes till kyrkan år 1984.
1798 ska kyrkan fått ett orgelverk, dock okänt vem som byggde detta. 1850 fick kyrkan en orgel byggd av August Rosenborg, Örberga. Denna byttes 1908 ut mot en ny med nygotisk fasad, med Emil Wirell i Växjö som upphovsman. 1960 installeras ett nytt mekaniskt orgelverk av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund.
