Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Växjö kommun
Dädesjö gamla kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Dädesjö gamla kyrka
Dädesjö gamla 1200-talskyrka ligger bara ett stenkast från Dädesjö nya kyrka.
In till kyrkogården ledde förr två stigluckor i timmer, en i norr och en i söder, men dessa plockades ner och såldes tillsammans med några andra träbyggnader redan i slutet av 1700-talet.
Av den tidigare kyrkan återstår idag endast mittskeppet, som av en slump räddades från rivning vid uppförandet av den nya kyrkan. I slutet av 1700-talet var den gamla kyrkan för trång för den växande församlingen, och man lät uppföra en större och modernare kyrka.
Församlingen bestämde att stenmassorna från den gamla kyrkan skulle återanvändas för att bygga den nya. Rivningen påbörjades och koret och sakristian revs. Men innan man med släggor hann förstöra hela kyrkan, bestämde sockenstämman hastigt att den del som ännu inte hade rivits skulle få stå kvar och användas som magasin för bland annat redskap och säd. Något som räddade kyrkan för eftervärlden. Det enda spåret av det tidigare koret är en gravsten i marken öser om kyrkan. Hällen är över kyrkoherden Per Schatelovius, död 1676 och hans hustru Helen Mårtensdotter.
Söder om kyrkan fanns tidigare en klockstapel. I mitten av 1700-talet beslutade man att låta tillverka en liten låda ”till Strängarna, att ingen resande får i otijd ringa och skada klockorne». Men lådan innebar att även ordinarie ringningar skedde under stor svårighet, och man lät senare istället klä in stapeln som försåg med en ordentlig dörr. Klockstapeln revs när Dädsjö nya kyrka stod klar, och kyrkklockorna flyttades över till det nya tornet.
Efter att den nya kyrkan tagits i bruk föll den gamla byggnaden i glömska i nästan 100 år. 1905 besöktes trakten av en professor från Lund, som med stort intresse undersökte magasinet och kunde konstatera att det var en medeltida kyrkobyggnad. Byggnaden är så unik och historiskt värdefull att den nu ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk.
De utvändiga målningarna utfördes enligt de bevarade räkenskaperna 1651 av en ”Linnars målare”, som då erhöll betalning för att han ”målade kring körkjowäggen och fenstrem”. Men utsmyckningens renässanskaraktär tyder på att den kan ha utförts tidigare och att man i mitten av 1600-talet endast kompletterade och fyllde i dekorationen .
Interiört finns målningar som är från sent 1200-tal, målade av en konstnär som enligt en inskrift hette Sigismund. dessa målningar har aldrig varit övermålade och är därför mycket välbevarade och så nära originalskick man kan komma. Dädesjö gamla kyrka har alltså det enda helt bevarade och bemålade medeltida trätaket, inte bara i Sverige utan i hela Norra Europa. För att finna en motsvarighet måste man ta sig till Zillis i sydöstra Schweiz.
Sigismund har signerat sitt verk med runor.
I triumfbågens målning av två kämpande lejon berättas på ett språkband mellan deras tassar att ”Sigismund målade oss”.
Det kan i dag vara svårt att tolka alla bilderna på väggarna, men på den södra väggen skildras intåget i Jerusalem, med Jesus ridande på en åsna.
Aposteln Simon är lätt att identifiera tack vare språkbandet. De omgivande apostlarna torde vara Judas Taddeus till vänster och Matteus, den blivande evangelieförfattaren står till höger om Simon, med en bok i sin hand.
På norra väggen kan vi skymta scener ur passionshistorien. Längst till vänster ett parti av Jesu fängslande i Getsemane, därefter Kristi gisslande samt Korsbärandet.
Till skillnad från huvudelen av kalkmålningarna som är från senare delen av 1200-talet är den mörkare figurmålningen på den igenmurade nordportalens plats, nederst till vänster, från senmedeltiden.
I korbågen ser vi två krönta personer. Man trodde förr att det var två helgon, men eftersom de saknar glorior och helgonattibut bör de istället vara donatorer eller kyrkans stiftare. Man tror att kvinnan är den Svenska drottningen Katarina Sunesdotter, död 1253.
Konungen föreställer enligt inskriften Canutus, det vill säga den danske helgonkonungen
och nationalhelgonet Knut, alternativt - och mer troligt - Knut av Estland. Hertigen som var son till den danske kungen Valdemar Segraren hade anknytning till trakten, och målningarna utfördes på 1280-talet, omkring 20 år efter hans död.
Takmålningarna visar berättelserna kring Jesu födelse - från bebådelsen och födelsen till barnamorden i Betlehem. Några innehåller motiv från legenden om Stefanos, Herodes stalldräng som avslöjade för sin herre att Jesus, mäktigare än Herodes, hade fötts i Betlehem. Sankt
Stefanos som vi känner bättre som Staffan Stalledräng, fick därför lida martydöden. Herodes beordrade ut sina soldater till Betlehem för att döda alla späda gossebarn, vilket vi alltså också kan se skildrat i takmedaljongerna.
Visan om Staffan Stalledräng som sjungs kring Lucia är från 1400-talet.
Inventarier från Dädersjö gamla kyrka flyttades vid stängningen över till den nya kyrkan.
Där finns bland annat dopfunten som i mitten av 1700-talet ersattes med en ny tidsenlig funt, och flyttades ut på kyrkogården. Så småningom fick den en ny plats i den nya kyrkans torn, innan den 1874 åter togs i bruk.
Kvar i den gamla kyrkan finns på södra sidoaltaret delar av ett Sankt Olofsskåp. Den Norske helgonkungen Sankt Olof som under medeltiden var populär i hela Skandinavien var kyrkans skyddshelgon.
Liksom den Madonnabild som finns på den norra kvinnosidan är den daterad till 1200-talet.
På kyrkogården, sydväst om kyrkan finns ett område med gravar som tillhör ätten Rappe, som sedan 1770-talet och till denna dag är ägare till Drättinge herrgård. Att vissa av gravarna funnits här under lång tid ser vi bland annat då det stora trädet vuxit in i detta kors.
Bland Rapparna hittar vi inte bara militärer, landshövdingar, jurister och riksdagsmän, utan även bland annat en operasångerska.
In till kyrkogården ledde förr två stigluckor i timmer, en i norr och en i söder, men dessa plockades ner och såldes tillsammans med några andra träbyggnader redan i slutet av 1700-talet.
Av den tidigare kyrkan återstår idag endast mittskeppet, som av en slump räddades från rivning vid uppförandet av den nya kyrkan. I slutet av 1700-talet var den gamla kyrkan för trång för den växande församlingen, och man lät uppföra en större och modernare kyrka.
Församlingen bestämde att stenmassorna från den gamla kyrkan skulle återanvändas för att bygga den nya. Rivningen påbörjades och koret och sakristian revs. Men innan man med släggor hann förstöra hela kyrkan, bestämde sockenstämman hastigt att den del som ännu inte hade rivits skulle få stå kvar och användas som magasin för bland annat redskap och säd. Något som räddade kyrkan för eftervärlden. Det enda spåret av det tidigare koret är en gravsten i marken öser om kyrkan. Hällen är över kyrkoherden Per Schatelovius, död 1676 och hans hustru Helen Mårtensdotter.
Söder om kyrkan fanns tidigare en klockstapel. I mitten av 1700-talet beslutade man att låta tillverka en liten låda ”till Strängarna, att ingen resande får i otijd ringa och skada klockorne». Men lådan innebar att även ordinarie ringningar skedde under stor svårighet, och man lät senare istället klä in stapeln som försåg med en ordentlig dörr. Klockstapeln revs när Dädsjö nya kyrka stod klar, och kyrkklockorna flyttades över till det nya tornet.
Efter att den nya kyrkan tagits i bruk föll den gamla byggnaden i glömska i nästan 100 år. 1905 besöktes trakten av en professor från Lund, som med stort intresse undersökte magasinet och kunde konstatera att det var en medeltida kyrkobyggnad. Byggnaden är så unik och historiskt värdefull att den nu ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk.
De utvändiga målningarna utfördes enligt de bevarade räkenskaperna 1651 av en ”Linnars målare”, som då erhöll betalning för att han ”målade kring körkjowäggen och fenstrem”. Men utsmyckningens renässanskaraktär tyder på att den kan ha utförts tidigare och att man i mitten av 1600-talet endast kompletterade och fyllde i dekorationen .
Interiört finns målningar som är från sent 1200-tal, målade av en konstnär som enligt en inskrift hette Sigismund. dessa målningar har aldrig varit övermålade och är därför mycket välbevarade och så nära originalskick man kan komma. Dädesjö gamla kyrka har alltså det enda helt bevarade och bemålade medeltida trätaket, inte bara i Sverige utan i hela Norra Europa. För att finna en motsvarighet måste man ta sig till Zillis i sydöstra Schweiz.
Sigismund har signerat sitt verk med runor.
I triumfbågens målning av två kämpande lejon berättas på ett språkband mellan deras tassar att ”Sigismund målade oss”.
Det kan i dag vara svårt att tolka alla bilderna på väggarna, men på den södra väggen skildras intåget i Jerusalem, med Jesus ridande på en åsna.
Aposteln Simon är lätt att identifiera tack vare språkbandet. De omgivande apostlarna torde vara Judas Taddeus till vänster och Matteus, den blivande evangelieförfattaren står till höger om Simon, med en bok i sin hand.
På norra väggen kan vi skymta scener ur passionshistorien. Längst till vänster ett parti av Jesu fängslande i Getsemane, därefter Kristi gisslande samt Korsbärandet.
Till skillnad från huvudelen av kalkmålningarna som är från senare delen av 1200-talet är den mörkare figurmålningen på den igenmurade nordportalens plats, nederst till vänster, från senmedeltiden.
I korbågen ser vi två krönta personer. Man trodde förr att det var två helgon, men eftersom de saknar glorior och helgonattibut bör de istället vara donatorer eller kyrkans stiftare. Man tror att kvinnan är den Svenska drottningen Katarina Sunesdotter, död 1253.
Konungen föreställer enligt inskriften Canutus, det vill säga den danske helgonkonungen
och nationalhelgonet Knut, alternativt - och mer troligt - Knut av Estland. Hertigen som var son till den danske kungen Valdemar Segraren hade anknytning till trakten, och målningarna utfördes på 1280-talet, omkring 20 år efter hans död.
Takmålningarna visar berättelserna kring Jesu födelse - från bebådelsen och födelsen till barnamorden i Betlehem. Några innehåller motiv från legenden om Stefanos, Herodes stalldräng som avslöjade för sin herre att Jesus, mäktigare än Herodes, hade fötts i Betlehem. Sankt
Stefanos som vi känner bättre som Staffan Stalledräng, fick därför lida martydöden. Herodes beordrade ut sina soldater till Betlehem för att döda alla späda gossebarn, vilket vi alltså också kan se skildrat i takmedaljongerna.
Visan om Staffan Stalledräng som sjungs kring Lucia är från 1400-talet.
Inventarier från Dädersjö gamla kyrka flyttades vid stängningen över till den nya kyrkan.
Där finns bland annat dopfunten som i mitten av 1700-talet ersattes med en ny tidsenlig funt, och flyttades ut på kyrkogården. Så småningom fick den en ny plats i den nya kyrkans torn, innan den 1874 åter togs i bruk.
Kvar i den gamla kyrkan finns på södra sidoaltaret delar av ett Sankt Olofsskåp. Den Norske helgonkungen Sankt Olof som under medeltiden var populär i hela Skandinavien var kyrkans skyddshelgon.
Liksom den Madonnabild som finns på den norra kvinnosidan är den daterad till 1200-talet.
På kyrkogården, sydväst om kyrkan finns ett område med gravar som tillhör ätten Rappe, som sedan 1770-talet och till denna dag är ägare till Drättinge herrgård. Att vissa av gravarna funnits här under lång tid ser vi bland annat då det stora trädet vuxit in i detta kors.
Bland Rapparna hittar vi inte bara militärer, landshövdingar, jurister och riksdagsmän, utan även bland annat en operasångerska.
