Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Växjö kommun
Drevs gamla kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Drevs gamla kyrka
Drevs gamla kyrka som är byggd i romansk stil, är troligen uppförd under senare delen av 1100-talet eller första hälften av 1200-talet, och är den äldsta bevarade kyrkan i Kronoberg.
Det ursprungliga utseendet är i mångt bevarat, men de ursprungliga ingångarna är numera igensatta. Vi kan i ytterväggarna se spår efter dessa, både i norr och i söder, och den södra koringången.
Under 1600-talet förändrades kyrkan och större delen av inredningen, däribland förnyades bänkinredningen. 1624-26 försågs triumfbågsväggen, koret och absiden med kalkmålningar. I väster tillfogades ett torn i trä och till korets norra mur fogades en sakristia även denna i trä. 1798 skedde ytterligare ombyggnadsarbeten.
Drevs gamla kyrka fungerade som sockenkyrka fram till 1868, när den gemensamma Drev-Hornaryds kyrka stod klar.
Redan 1831 hade stiftets biskop Esaias Tegnér dömt ut både Drevs gamla kyrka och Hornaryds kyrka och kallade dem otjänliga. Hornaryds träkyrka drevs, men Drevs gamla kyrka räddades då den fick tjäna som sockenmagasin.
De inventarier som ansågs värdefulla överfördes till den nya kyrkan medan klocktornet, sakristian och delar av inredningen såldes på auktion.
Ingenting gjordes för att underhålla byggnaden. 1905 begärde och fick församlingen genom Vitterhetsakademin statliga anslag för att reparera det mycket bristfälliga taket. Men i en höststorm 1920 skadades såväl tak som takstol och man fick åter statliga anslag för att reparera kyrkan. Takstolen iordningställdes och nytt spåntak lades. Vidare återskaffades den del av bänkinredning som tidigare bortrivits. Yttertakets spåntäckning har senare ersatts med tegel.
När kyrkan åter tagits i bruk uppfördes 1958 klockstapel på andra sidan vägen. Där hänger kyrkan enda klocka, gjuten 1956 hos M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad.
Under 1940- och 1950-talen restaurerades kyrkan och fick bland annat tillbaka sin bänkinredning.
Målningarna i kyrkorummet är alltså från 1620-talet, förutom målningarna i absiden som målades till 1751, då kung Adolf Fredrik besteg tronen och då ägaren till herrgården Böksholm i närheten, Erik Benzelstierna adlades. Det Benzelstiernska vapnet pryder kortaket.
Somliga av figurerna är svårt skadade. På nordväggen kan vi bland annat se Andreas med sitt kors och närmast till vänster om krucifixet Judas Taddeus med en klubba.
Till vänster om korfönstret ser vi evangelisterna Matteus och Markus, och till höger om dessa en ek med namn på svenska regenter, utförd 1751 av Johan Christian Zschotzscher från Växjö på Eric Benzelstiernas bekostnad. Kostnaderna »för målningen i Kyrkan» uppgick till något över 55 daler och omfattade absiden, kor-och långhustaken samt de båda läktarna och troligen även bänkinredningen. Zschotzscher var flitigt anlitad för utsmyckning av traktens kyrkor vid denna tid.
Triumfkrucifixets Kristusbild är endast delvis medeltida. Kyrkans räkenskaper uppger att krucifixet år 1665 renoverades för en summa av 10 daler. Av den medeltida Kristusbilden återstår huvudet och själva kroppen medan de grovt skurna lemmarna, de ringlande lockarna och det kluvna skägget av lin samt den flätade törnekransen är senare och sannolikt tillkomna vid denna renovering.
Madonnabilden var ursprungligen placerad på det norra sidoaltaret och är förmodligen utfört omkring mitten eller senare delen av 1200-talet.
På högra sidan i koret finns en Sankt Olofs-skultur, som också en är från 1200-talet.
Av det skåp som en gång hört till Olovbilden återstår nu endast en av reliefscenerna, placerad på altare och som tycks visa Olovs gravläggning.
Ett huvudbaner över Johan Enhörning, död 1707, är nu upphängt på den södra långhusväggen men var tidigare placerat över dörren till sakristian. Predikstolen i barock tillkom 1702.
De dubbla läktarna är uppförda 1697. Den norra läktaren är avsedd för kvinnor, den västra för män.
Dessutom finns ett stort antal kransar av ståltråd, papper och tyg bevarade. De har varit kistprydnader på barngravar, en sed som här i trakten kulminerade i början av 1800-talet.
Vid tv-inspelningen av Pär Lagerkvist roman ”Gäst hos verkligheten” i början av 1960-talet, som för övrigt regisserades av dennes son Bengt Lagerkvist, användes kyrkan som inspelningsplats för några scener.
Det ursprungliga utseendet är i mångt bevarat, men de ursprungliga ingångarna är numera igensatta. Vi kan i ytterväggarna se spår efter dessa, både i norr och i söder, och den södra koringången.
Under 1600-talet förändrades kyrkan och större delen av inredningen, däribland förnyades bänkinredningen. 1624-26 försågs triumfbågsväggen, koret och absiden med kalkmålningar. I väster tillfogades ett torn i trä och till korets norra mur fogades en sakristia även denna i trä. 1798 skedde ytterligare ombyggnadsarbeten.
Drevs gamla kyrka fungerade som sockenkyrka fram till 1868, när den gemensamma Drev-Hornaryds kyrka stod klar.
Redan 1831 hade stiftets biskop Esaias Tegnér dömt ut både Drevs gamla kyrka och Hornaryds kyrka och kallade dem otjänliga. Hornaryds träkyrka drevs, men Drevs gamla kyrka räddades då den fick tjäna som sockenmagasin.
De inventarier som ansågs värdefulla överfördes till den nya kyrkan medan klocktornet, sakristian och delar av inredningen såldes på auktion.
Ingenting gjordes för att underhålla byggnaden. 1905 begärde och fick församlingen genom Vitterhetsakademin statliga anslag för att reparera det mycket bristfälliga taket. Men i en höststorm 1920 skadades såväl tak som takstol och man fick åter statliga anslag för att reparera kyrkan. Takstolen iordningställdes och nytt spåntak lades. Vidare återskaffades den del av bänkinredning som tidigare bortrivits. Yttertakets spåntäckning har senare ersatts med tegel.
När kyrkan åter tagits i bruk uppfördes 1958 klockstapel på andra sidan vägen. Där hänger kyrkan enda klocka, gjuten 1956 hos M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad.
Under 1940- och 1950-talen restaurerades kyrkan och fick bland annat tillbaka sin bänkinredning.
Målningarna i kyrkorummet är alltså från 1620-talet, förutom målningarna i absiden som målades till 1751, då kung Adolf Fredrik besteg tronen och då ägaren till herrgården Böksholm i närheten, Erik Benzelstierna adlades. Det Benzelstiernska vapnet pryder kortaket.
Somliga av figurerna är svårt skadade. På nordväggen kan vi bland annat se Andreas med sitt kors och närmast till vänster om krucifixet Judas Taddeus med en klubba.
Till vänster om korfönstret ser vi evangelisterna Matteus och Markus, och till höger om dessa en ek med namn på svenska regenter, utförd 1751 av Johan Christian Zschotzscher från Växjö på Eric Benzelstiernas bekostnad. Kostnaderna »för målningen i Kyrkan» uppgick till något över 55 daler och omfattade absiden, kor-och långhustaken samt de båda läktarna och troligen även bänkinredningen. Zschotzscher var flitigt anlitad för utsmyckning av traktens kyrkor vid denna tid.
Triumfkrucifixets Kristusbild är endast delvis medeltida. Kyrkans räkenskaper uppger att krucifixet år 1665 renoverades för en summa av 10 daler. Av den medeltida Kristusbilden återstår huvudet och själva kroppen medan de grovt skurna lemmarna, de ringlande lockarna och det kluvna skägget av lin samt den flätade törnekransen är senare och sannolikt tillkomna vid denna renovering.
Madonnabilden var ursprungligen placerad på det norra sidoaltaret och är förmodligen utfört omkring mitten eller senare delen av 1200-talet.
På högra sidan i koret finns en Sankt Olofs-skultur, som också en är från 1200-talet.
Av det skåp som en gång hört till Olovbilden återstår nu endast en av reliefscenerna, placerad på altare och som tycks visa Olovs gravläggning.
Ett huvudbaner över Johan Enhörning, död 1707, är nu upphängt på den södra långhusväggen men var tidigare placerat över dörren till sakristian. Predikstolen i barock tillkom 1702.
De dubbla läktarna är uppförda 1697. Den norra läktaren är avsedd för kvinnor, den västra för män.
Dessutom finns ett stort antal kransar av ståltråd, papper och tyg bevarade. De har varit kistprydnader på barngravar, en sed som här i trakten kulminerade i början av 1800-talet.
Vid tv-inspelningen av Pär Lagerkvist roman ”Gäst hos verkligheten” i början av 1960-talet, som för övrigt regisserades av dennes son Bengt Lagerkvist, användes kyrkan som inspelningsplats för några scener.
