Berättelser om kyrkor i Växjö stift
lista / karta Jönköpings kommun
Barnarps kyrka
Berättelser om kyrkor
i Växjö stift
lista
Barnarps kyrka
Delar av Barnarps nuvarande kyrka har sitt ursprung i en romansk stenkyrka från slutet av 1100-talet, eller möjligen från början på 1200-talet. Men redan tidigare fanns här en kyrka i trä.
Kyrkan har genom seklerna genomgått många förändringar och tillbyggnader. På 1400-talet tillkom förmodligen koret. 1686 lät man bygga till korsarmarna och ett stort gravkor, samtidigt som många av de medeltida gravarna i kyrkan förstördes. Under golvet har man återfunnit 35 gravar - gravar som till större delen är från tiden mellan 1100- och fram till 1400-talet. En arkeologisk undersökning av gravarna som gjordes 2006 innebar att skeletten undersöktes på plats, varefter skeletten åter begravdes på sin ursprungliga plats. Ett av skeletten visade att här funnits en kyrkogård redan innan den första stenkyrkan byggdes.
I mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick, och man beslöt att på frivillig väg samla in pengar till en kyrkobyggnadskassa. På en sockenstämma några år senare beslutade man årligen uppta tre riksdaler av varje hemman till denna kassa. Strax före sekelskiftet var biskop Nils Lindström i Barnarp på visitation, och han yrkade då kraftfullt på att en ny kyrka skulle byggas. Han fick dock mothugg av brukspatron Spånberg och något kyrkobygge blev det inte. Istället kom de insamlade pengarna att slutligen tas i anspråk när kyrkan restaurerades på 1930-talet.
Klockstapeln daterar sig till 1681 och huserar tre klockor. Storklockan som är gjuten 1556 och mellanklockan som är omgjuten 1872 hos C A Norling har båda blivit försedda med elektrisk ringning.
Lillklockan som är gjuten 1690 är donerad av Magnus Granatenhielm. Denna klocka är en av få klockor i länet som inte fått elektrisk ringning.
Klockstapeln kläddes in, men återställdes på 1970-talet till sitt öppna utseende.
Det är oklart vem som är mästaren till altartavlan. Man har gissat på Gustaf Kilman i Borås eller möjligen Marcus Jäger från Stralsund.
Mittbilden visar Kristus på koset flankerad av Maria och Johannes. Upptill Kristus med korsfanan och nedtill en målning föreställande Nattvarden.
Altartavlan är även försedd med bilder föreställande Magnus Granatenhielm och förmodligen dennes andra hustru Elisabeth Ståhle.
Dessa båda bilder täcktes fram till 1927 av två porträtt föreställande Karl XI och hans gemål drottning Ulrika Eleonors, målade på koppar av hovkonterfejare Andreas von Behn, och hänger nu i norra korsarmen.
Granatenhielm som donerade altartavlan och också bekostade utbyggnaden av sidoskeppen begravdes i södra korsflygeln. Både gravvalvet och korsarmen ritades förmodligen av dåvarande landshövdingen i Jönköping Eric Dahlbergh. Gravvalvet var högre än kyrkans golv och familjen Granatenilem hade sina sittplatser ovanpå valvet. Den privata delen av kyrkan skärmades av med ett barockskrank, som numera finns placerat på motsatta sidan av kyrkan, i den norra korsarmen.
En minnessten över Magnus Granatenhielm är försedd med det Granatenhielmska vapnet och årtalet 1687, förmodligen då han gjorde en donation till kyrkan. Själv dog Magnus Granatenhjelm först 1714.
Och i korsarmen finns också flera begravningsvapen tillhörande ätten. När släkten Granathenhjälm dog ut på 1800-talet flyttade man ut gravarna på kyrkogården, gravvalvet fylldes igen och sänktes, och södra korsarmen blev en del av församlingskyrkan.
Under 1700 och 1800-talet togs ytterligare två gravkor upp för privat bruk; ett under vapenhuset, som dock senare fylldes igen, samt ett under sakristian, det så kallade Fleetwoodska gravkoret som fortfarande finns kvar.
I kyrkan finns också vackra takmålningar från 1730 utförda av Johan Kinnerus, som även dekorerade Habo kyrka tillsammans med Johan Christian Pettersson. Kinnerus hade bland annat gått i lära hos målarmästaren Edvard Orm i Jönköping, och målningarna här i Barnarps kyrka är förmodligen de första han gjorde efter att han själv fått sitt mästarbrev.
Bilden i taket mitt i kyrkan visar Kristus, och över koret visas Treenighetens symbol och Gudsnamnet Jahve på hebreiska.
Bilderna över orgelläktaren visar helvetet.
Men bilderna i de båda sidoarmarna kan vara mera svårtolkade idag. I södra korsarmen avbildades uppe till höger Golgatas tre kors och nere till vänster ser vi en soldat som skyddar sig med sin sköld mot ljuset från den uppstående Kristus.
I norra korsarmen avbildas Edens lustgård och syndafallet.
Predikstolen från 1708 tillverkades av bildhuggaren Torbjörn Röding, som var född i Jönköping men verksam i Växjö. Torbjörn Röding fick 120 daler för sitt arbete, och i tillägg kostade transporten av predikstolen från Växjö till Barnarp 8 riksdaler. På korgens sidor finns de fyra evangelisterna med sina respektive attribut, samt mittfält Kristus med jordklotet i sin hand.
Dopfunten är förmodligen från 1200-talet och alltså kyrkans äldst inventarie. Under lång tid stod den i vapenhuset och i ett försök att snygga till den hade dopfunten blivit översmetad med kalk och limfärg. 1928 blev funten rengjord och åter tagen till heders. Det visade sig att lagret med kalk hade det goda med sig att den hade skyddat ornamenteringen föreställande åtta djurbilder kring cuppan, som alltså visade dig vara mycket välbevarade.
Processionskorset skapades av träsnidaren Eva Spångberg i Gamla Hjälmseryd utanför Vetlanda.
Kormattan är skapad av textilkonstnär Kajsa Aronsson.
Orgeln är byggd 1899 av Salomon Molander från Göteborg, som under de knappt 30 år han var verksam byggde inte mindre än 143 orglar. Orgeln renoverades 1936 av orgelfirman Mårtenssons i Lund, och senare 1970 av orgelbyggare Johannes Künkel. Fasaden är dock dock från en äldre orgel från 1751, byggd av orgelbyggmästaren Jonas Wistenius i Linköping.
Kyrkan har drabbats av mögel och renoverades därför grundligt mellan åren 2005 och 2008. Kyrkan fick då nytt klimatsystem, och bänkarna, som tidigare varit gröna, fick sin nuvarande röda färg.
Kyrkan har genom seklerna genomgått många förändringar och tillbyggnader. På 1400-talet tillkom förmodligen koret. 1686 lät man bygga till korsarmarna och ett stort gravkor, samtidigt som många av de medeltida gravarna i kyrkan förstördes. Under golvet har man återfunnit 35 gravar - gravar som till större delen är från tiden mellan 1100- och fram till 1400-talet. En arkeologisk undersökning av gravarna som gjordes 2006 innebar att skeletten undersöktes på plats, varefter skeletten åter begravdes på sin ursprungliga plats. Ett av skeletten visade att här funnits en kyrkogård redan innan den första stenkyrkan byggdes.
I mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick, och man beslöt att på frivillig väg samla in pengar till en kyrkobyggnadskassa. På en sockenstämma några år senare beslutade man årligen uppta tre riksdaler av varje hemman till denna kassa. Strax före sekelskiftet var biskop Nils Lindström i Barnarp på visitation, och han yrkade då kraftfullt på att en ny kyrka skulle byggas. Han fick dock mothugg av brukspatron Spånberg och något kyrkobygge blev det inte. Istället kom de insamlade pengarna att slutligen tas i anspråk när kyrkan restaurerades på 1930-talet.
Klockstapeln daterar sig till 1681 och huserar tre klockor. Storklockan som är gjuten 1556 och mellanklockan som är omgjuten 1872 hos C A Norling har båda blivit försedda med elektrisk ringning.
Lillklockan som är gjuten 1690 är donerad av Magnus Granatenhielm. Denna klocka är en av få klockor i länet som inte fått elektrisk ringning.
Klockstapeln kläddes in, men återställdes på 1970-talet till sitt öppna utseende.
Det är oklart vem som är mästaren till altartavlan. Man har gissat på Gustaf Kilman i Borås eller möjligen Marcus Jäger från Stralsund.
Mittbilden visar Kristus på koset flankerad av Maria och Johannes. Upptill Kristus med korsfanan och nedtill en målning föreställande Nattvarden.
Altartavlan är även försedd med bilder föreställande Magnus Granatenhielm och förmodligen dennes andra hustru Elisabeth Ståhle.
Dessa båda bilder täcktes fram till 1927 av två porträtt föreställande Karl XI och hans gemål drottning Ulrika Eleonors, målade på koppar av hovkonterfejare Andreas von Behn, och hänger nu i norra korsarmen.
Granatenhielm som donerade altartavlan och också bekostade utbyggnaden av sidoskeppen begravdes i södra korsflygeln. Både gravvalvet och korsarmen ritades förmodligen av dåvarande landshövdingen i Jönköping Eric Dahlbergh. Gravvalvet var högre än kyrkans golv och familjen Granatenilem hade sina sittplatser ovanpå valvet. Den privata delen av kyrkan skärmades av med ett barockskrank, som numera finns placerat på motsatta sidan av kyrkan, i den norra korsarmen.
En minnessten över Magnus Granatenhielm är försedd med det Granatenhielmska vapnet och årtalet 1687, förmodligen då han gjorde en donation till kyrkan. Själv dog Magnus Granatenhjelm först 1714.
Och i korsarmen finns också flera begravningsvapen tillhörande ätten. När släkten Granathenhjälm dog ut på 1800-talet flyttade man ut gravarna på kyrkogården, gravvalvet fylldes igen och sänktes, och södra korsarmen blev en del av församlingskyrkan.
Under 1700 och 1800-talet togs ytterligare två gravkor upp för privat bruk; ett under vapenhuset, som dock senare fylldes igen, samt ett under sakristian, det så kallade Fleetwoodska gravkoret som fortfarande finns kvar.
I kyrkan finns också vackra takmålningar från 1730 utförda av Johan Kinnerus, som även dekorerade Habo kyrka tillsammans med Johan Christian Pettersson. Kinnerus hade bland annat gått i lära hos målarmästaren Edvard Orm i Jönköping, och målningarna här i Barnarps kyrka är förmodligen de första han gjorde efter att han själv fått sitt mästarbrev.
Bilden i taket mitt i kyrkan visar Kristus, och över koret visas Treenighetens symbol och Gudsnamnet Jahve på hebreiska.
Bilderna över orgelläktaren visar helvetet.
Men bilderna i de båda sidoarmarna kan vara mera svårtolkade idag. I södra korsarmen avbildades uppe till höger Golgatas tre kors och nere till vänster ser vi en soldat som skyddar sig med sin sköld mot ljuset från den uppstående Kristus.
I norra korsarmen avbildas Edens lustgård och syndafallet.
Predikstolen från 1708 tillverkades av bildhuggaren Torbjörn Röding, som var född i Jönköping men verksam i Växjö. Torbjörn Röding fick 120 daler för sitt arbete, och i tillägg kostade transporten av predikstolen från Växjö till Barnarp 8 riksdaler. På korgens sidor finns de fyra evangelisterna med sina respektive attribut, samt mittfält Kristus med jordklotet i sin hand.
Dopfunten är förmodligen från 1200-talet och alltså kyrkans äldst inventarie. Under lång tid stod den i vapenhuset och i ett försök att snygga till den hade dopfunten blivit översmetad med kalk och limfärg. 1928 blev funten rengjord och åter tagen till heders. Det visade sig att lagret med kalk hade det goda med sig att den hade skyddat ornamenteringen föreställande åtta djurbilder kring cuppan, som alltså visade dig vara mycket välbevarade.
Processionskorset skapades av träsnidaren Eva Spångberg i Gamla Hjälmseryd utanför Vetlanda.
Kormattan är skapad av textilkonstnär Kajsa Aronsson.
Orgeln är byggd 1899 av Salomon Molander från Göteborg, som under de knappt 30 år han var verksam byggde inte mindre än 143 orglar. Orgeln renoverades 1936 av orgelfirman Mårtenssons i Lund, och senare 1970 av orgelbyggare Johannes Künkel. Fasaden är dock dock från en äldre orgel från 1751, byggd av orgelbyggmästaren Jonas Wistenius i Linköping.
Kyrkan har drabbats av mögel och renoverades därför grundligt mellan åren 2005 och 2008. Kyrkan fick då nytt klimatsystem, och bänkarna, som tidigare varit gröna, fick sin nuvarande röda färg.
